Sharknado i New York, del 2

NY RANGERS – SAN JOSE 1-0 (Period 1)
• • •
Först händer ingenting i tio minuter.
Sedan sprätter Marc Staal, out of the blue, in 1-0.
Därefter blir det rätt okej.
Jag tycker tempot är lite lågt och Sharks har inte riktigt kommit igång och lyckats etablera ett enda av de där blytunga, långa anfallen de brukar kväva motståndarna med.
Men ändå.
Rangers är rappare än igår, kommer oftare in och ut ur zonerna på det sätt det är tänkt och skapar mycket riktigt lite trafik framför Jones – och San Jose har ändå skapat en handfull fina chanser.
Biffen har talat, som Zeb Macahans hövdingkompisar sa när det var sammanträdde.
• • •
Det är inte precis stämning som på ett skotskt fotbollsderby ikväll heller.
Man inte bara hör spelarna hojta på isen; det är fan så vi hör ner de ber materialarna om sportdryck också.
Monday Monday, can’t trust that day, som Mama & The Papas sjöng.
• • •
Jo, det ser ut som att Rick Nash gett sig fan n på att bryta måltorkan i natt.
Detta var hans bästa period för säsongen.
• • •
Precis innan nationalsången är det nån som krafsar mig på axeln.
Hedbä, visar det sig.
Så då vet vi det:
Sharks nya ass- och goalie-coach sitter på läktaren.
• • •
Raanta har inte satts på prov med svårighetsgrad liknande den i ekvationerna Stephen Hawkins brukar lösa, men det han behövt göra har han ju gjort med ackuratess.
• • •
Så rart, det är några Sharks-fans – åtta stycken för att vara mer precis – som samlas runt bortabåset under värmningen.
De har knappast rest med sina favoriter, de råkar bara var Bay Area-bördiga som bor i New York.
Här har vi verkligen alla sorter.
• • •
Det här är, påpekas det från sekretariatet, första gången någonsin Rangers har spelar från Sverige, Norge och Finland på isen samtidigt.
Det låter som vi kan göra en rolig historia av det.
”En svensk, en finländare och en norrman kom in på en hockeyrink i New York…”.
Liksom.
• • •
Nu är det åter så där kallt i hallen att Eken hade hållit att vredgat anförande värdigt FN:s generalförsamling om han varit här.
Jag får, faktiskt, sitta och blåsa på fingrarna.
Ska det behöva vara så?
• • •
Man vet att det är lite segt i inledningen när bloggen och Dave Lozo efter fem minuter sitter och försöker räkna ut hur många icingavblåsningar vi sett live.
4000, kommer Dave fram till för egen del.
• • •
Nu – en liten promenad i korridorerna för att få igång en gammal biff.