Trick or treat i Big D

Det är halloween i Amerika och San Jose Sharks har åkt till Texas för att få sin dos av skräck och fasa.
Efter några dygn i dess närhet känner jag mig nämligen helt övertygad om den saken:
Är det något lag som kan skrämma motståndarna säsongen 2015-2016 är det Dallas Stars.
Med en speed under rören värdig rymdraketerna de brukar lotsa från Nasa-centret i grannstaden Houston, med ett passningsspel lika kvickt och oförutsebart som kulans studsande när den fastnat mellan de elektroniska svamparna i gamla tiders flipperspel, med en offensiv så stridslysten att general Patton hade kallat in hela truppen för tjänstgöring vid The Battles of the Bulge om det varit 40-tal och med soloartister som Tyler Seguin, Jamie Benn, Patrick Sharp, Valeri Nikuschkin, Jason Spezza, Ales Hemsky, Burger Klingberg, Cody Eakin och Mattias Janmark i laguppställningen har de potential att slita vem som helst i blodiga stycken.
Så bäva, nordkaliforniska hajar.
Det här kan bli en ruskig John Carpenter-rysare på is.
• • •
Ni, era gamla skojare, tror alltså att jag kan vara ute och härja som en tonåring nattens före en matiné?
Håhå, de dagarna är sedan länge förbi.
Gårdagskvällens utsvävningar inskränkte sig till en visserligen förtjusande men också påfallande stillsam middag på femplus-restaurangen Stephan Pyle med en av San Joses assisterande coacher.
Visst, Hedbä – som vi kallar Johan Hedberg i den här bloggen – jobbar ju under DeBoer i San Jose numer och två gamla masar kan förstås inte vara samtidigt i Dallas en fredagkväll utan att ses.
Han hälsar.
• • •
Fast hey, Sharks kan ju skrämmas de också.
De kom av sig lite efter den förnämliga starten, men det berodde i första hand på att viktiga pjäser – till exempel Paul Martin – gick sönder och nu är de reparerade och kan spela igen.
Och vi vet ju hur det brukar gå i skräckisar som ”Halloween”. Till slut slår offren tillbaka och eliminerar monstret/psykomördaren/djävulsdemonerna…
• • •
Man vet att man är i just Texas när man kommer till en träningsrink och ser den här skylten utanför entrén.

Fast Stars lyder inte påbudet.
De har ju släppt in Jamie Benn och Tyler Seguin och vad är det om inte en dubbelpipig hagelbössa?
• • •
Hoppas målvakterna idag – Jones och Niemi är det väl – slipper uppleva det min middagskompanjon igår var med om när han spelade för illustra Baton Rouge Kingfish i ECHL säsongen 1997-1998.
Då kom motståndarna – det kan ha varit Greenville Swamp Rabbits! – i två-mot-noll-kontring när Kingfish hade fem-mot-tre-PP.
Två gånger om!
– Sedan blev JAG utbytt, suckar Hedbä.
• • •
Under Stars session i träningsrinken står jag bredvid en silverhårig gentleman som verkar tillhöra ledarstaben för såna som Benn och Seguin kommer fram och hälsar vördnadsfullt och ni tror mig inte, men han ser ut precis som Punk Anderson – J.R Ewings coolaste partner in crime.
En fantastisk syn.
• • •
Coach för Baton Rouge Kingfish när Hedbä spelade i Louisiana var ingen mindre än Dave ”The Hammer” Schultz, NHL-historiens mest utvisade råskinn.
– Han stod matcherna igenom och gömde ansiktet i händerna för att vi spelade dåligt, minns The Moose.
• • •
Stars träningsanläggning ligger för övrigt i Frisco en halvtimmes bilväg väster om downtown Dallas och för att vara i NHL får den beskrivas som helt okej; jag har sett betydligt värre.
Men det är och förblir ett mysterium att dessa miljardföretag till klubbar nöjer sig med träningshallar som juniorerna i Sellnäs IF skulle rynka på näsan åt.
• • •
Fan, jag vill verkligen se hockey i Louisiana, men Baton Rouge Kingfish existerar inte längre.
Jag får hålla till godo med Greenville Swamp Rabbits från South Carolina.
Det låter som namnet på en orkester som skulle kunna kompa Dr John.
• • •
Den allra sunkigaste träningshall jag sett är den Red Wings av förklarliga skäl bara använder när de absolut måste.
Den påminner mer om en nerlagd bilverkstad än hockeyhall och för att kunna träna där måste spelarna byta om i The Joe och sen köra bil, i full utrustning, till ett av Detroits minst idylliska områden.
• • •
Jag ber också att få anmäla mitt officiella missnöje med att New Orleans inte ingår i expansion-diskussionerna.
• • •
The Melkman – Melker Karlsson alltså – spelar inte för Sharks idag heller, men nej – det bror inte på att DeBoer har en beef med unga svenskar.
– Vi har rätt kul med det där och kallar honom svenskdödaren, berättar Hedbä.
Faktum är att de saknar The Melkman svårt och hade älskat att se honom på isen, Big Joe Thornton talar tydligen inte om annat än att han vill Skellefteå-pojken i sin kedja, men han har problem med en rygg, så säsongsdebuten dröjer.
• • •
Givetvis, datorhaveriet i Las Vegas var bara början.
Nu går jag in på presstoan i American Airlines Center och tappar mobilen i stengolvet så displayen spricker som läppen de som tror att de är en bra idé att slåss med Radko Gudas.
Eken, kom genast tillbaka till USA. Vi ska ut och handla igen.
• • •
Burger Klingberg är die hard Blåvitt-fan och kommer spela with a vengeance idag.
Att förlora allsvenska guldet till Snoka är ju ändå…otänkbart.
Men visst är det som Erik säger, att vår kommentatorsspårsvän Taddson är östgöte?
Bloggen gratulerar och tänker hoppfullt att om Snoka kan göra en sån resa, då kan Brage också…
• • •
Hedbä och DeBoer har båda sina familjer kvar i New Jersey och bor tillsammans med Toronto-legendaren Steve Spott, ass-coach han med, i ett stort hus utanför San Jose och där sitter de dagarna i ända i varsin lyxig reclinerfåtölj och tittar på hockey.
Kalla mig torftig, men jag tycker det låter som en dröm…
• • •
Jag känner avund å andra NHL-coachers vägnar när jag står och lyssnar på Lindy Ruff medan han berättar om de obegränsade alternativ han tycker sig ha när han sätter ihop sina kedjor.
– Jag kan spela nästan alla forwards som centrar och på bägge kanterna, säger han.
Riktigt så är det inte för Mike Babcock.
• • •
Det stormade så vådligt i Dallas-trakten igår kväll att mobilen plötsligt började durra av varningar om översvämningshot och när jag nu på morgonen tittar ut genom hotellfönstret ligger flera träd i refugen nere på North Street omkullblåsta.
Jag ser det som ett varsel om hur den här matchen kommer att se ut.
• • •
När Ruff håller presskonferensen om sina obegränsade alternativ konstaterar jag också att han har en trivsam dubbelhaka.
På den punkten behöver jag dock inte känna avund…
• • •
– Hello honey, welcome back, säger tjejen som ombesörjer ackrediteringsdistributionen i media-entrén.
När ska Rangers PR-personal börja tilltala bloggens utsände på det sympatiska sättet?
• • •
John Tavares skans i derbyt i The Rock.
”Förklaring ges efteråt”, heter det i ett uttalande från Islanders.
Det låter minst sagt skumt.
• • •
Nu är Punk Anderson här på pressläktaren också.
Perfekt.
Då väntar vi bara på Ray Krebbs. Och Cliff Barnes. Och vem vet, Sue Ellen kanske glider förbi med en klirrande drink också.
• • •
OK, trick or treat, baby.
Halloween-matiné i Texas.
Jag tror det blir nåt.