Bringing home the bacon

Ikväll ska vi ryta bacon på Garden.
Say what?
Jo, St Louis Blues är ju i stan och den här säsongens lyder deras originella stridsrop just så:
Roar bacon!
Det kommer sig av ett lustigt litet missöde på sociala medier.
När Blues kom tillbaka från 2-5-underläge mot Blackhawks här om veckan blev snubben som administrerar klubbens officiella twitter-konto så ivrig att han utbrast ”roar back!” men inte märkte att autocorrect ändrade ”back” till ”bacon” – och plötsligt var en liten klassiker född.
Sedan dess är det vad alla hojtar – både på läktarna och på nätet– varje gång Alex Steen & co gör något bra.
Roar bacon!
Förhoppningsvis börjar fansen snart slänga ut baconskivor på isen i Scottrade Center också – som de i Ottawa slängde ut hamburgare som hyllning till Hamburglar ifjol, och som Wings-fansen alltid slänger ut bläckfiskar i The Joe under playoff.
Då åker jag till Missouri.
För bacon är enligt mitt förmenande något av det allra mest magiska som finns här i världen, uppe där med systatssoul, julmust, Sopranos, Stanley Cup-slutspel, Tintin, Bob Dylan, roadtrips i Southwest, italienska skor, färskt snus, Gudfadern-trilogin, stekarna på Sparks, Pavel Datsyuk-moves, Tom Wolfe-romaner, välblandad dry martini, Emmylou Harris, craps i Las Vegas och Ramones-singlar.
Så:
Roar bacon indeed!
• • •
Efter en knapp veckas studsande runt kontinenten, med stopp i Big Smoke och det salta Milwaukee är bloggen alltså back in the New York groove.
Ja, jag hann med ett kort stopp i Detroit igår också. Direktflygen från General Mitchell-flygplatsen var utsålda, så det blev – efter en fånig 39-minutersflygning – ett nästan tre timmar långt stopp för byte på DTW.
Kändes klart lugubert att vara där utan hockeyärende, det har mig veterligen aldrig hänt tidigare, men i en bar vid Gate 17 hörde jag i alla fall en slirig passagerare på väg mot LA bräka ”that Nyquist kid, he’s something”.
Lille Skutt är talk of the town där uppe.
• • •
Det är mycket surr om att Blues-keepern Jake Allen hållit två nollor i rad, men det har Henke också.
Först stängde han igen kassen mot Hurricanes i tisdags (vad brukar vi säga, de få gånger bloggen inte är här händer det alltid nåt anmärkningsvärt?) – och igår kväll gjorde han om bedriften.
Jimmy Fallon sköt tio pajer (!) på honom i ”The Tonight Show” och vår vän från Åre – i ultra-stylish three piece-suit, förstås – tog alla. Även den Fallon som en annan Zuccarello skickade rakt upp i ansiktshöjd på honom.
– Den träffade här på axeln. Jag var bara glad att det inte var gräddfyllning i de där pajerna. Det hade blivit jobbigt, flinar Lunkan efter morgonvärmningen.
• • •
Den här New York-höstens ska ha ett tack för att den är så mild och sympatisk.
Jag går i bara kavaj (plus skjorta, byxor och skor…det är väl bäst jag påpekar det) längs 34:e gatan i den arla morgonstunden på väg hit och trots att vi nått mitten av november känns det som om det vore…ja, september, som värst.
Keep it coming, hösten.
• • •
Att han ger Justin Apfelstrudel ett 7-årskontrakt värt 4.25 millar per sässe vittnar om att Ken Holland inte riktigt är Stan Bowman.
Tobias Pettersson och andra twitter-GM:s har med all säkerhet rätt; hur viktig Apfelstrudel nu än är som del av i Red Wings-truppens ryggrad, och som en av få i klubben med sandpapper i sin personlighet, är han samtidigt rätt begränsad och om bara några år kommer han rimligen vara på väg utför. I hög hastighet.
Dessutom… vi pratar Apfelstrudel, på goda grunder tidvis kallat något mycket grövre i den här bloggen. Det känns rent principiellt bort i tok att han ska tjäna så mycket pengar!
• • •
Står i allsköns ro och begrundar Blues morgonvärmning med en pappmugg blaskkaffe nere i ena sarghörnet när Alex Steen plötsligt åker förbi och slår klubban i plexit och skriker:
– Hunken Pelle!
Herr skyttekungen är ironisk i det ögonblicket, jag är inte dummare än att jag förstår det, men där har ni mitt namn för kvällen:
Hunken Pelle!
• • •
Tobias Pettersson har rätt även i påstående att Rangers-fansen ska vara JÄVLIGT glad över att det inte längre är Stealth-flygaren, Glen Sather, som calls the shots nu när Patrick Marleau meddelat att han kan tänka sig att waiva sin no trading-klausul för flytt till antingen (ser du, John J?) New York och Los Angeles.
Den dealen hade den gamle patriarken aldrig kunnat motstå – hur dyr och skadlig den än varit.
Men Jeff Gortons intresse är av lätt förklarliga skäl begränsat.
Ducks och Kings borde sitta lugnt i båten, de med. Den vemodige Stig Dagerman-karaktären från Silicon Valley är inte värd vad det lär kosta, inte vid 36 års ålder.
Jag har dock full förståelse för att Marleau själv vill bo i La La Land och New York.
Vem vill inte det?
• • •
Berättar för Viktor Stålberg om Hall of Fame-ceremonin i hans gamla hemstad Toronto och kan ju inte låta bli att fråga om när han själv tror att han blir invald.
– Well…finns det en Lerum Hockey Hall of Fame? Det är nog min enda chans, skrockar han.
Klart det måste finnas en Lerum Hockey Hall of Fame.
Om inte kräver bloggen härmed att den omedelbart inrättas.
• • •
Inte nog med bacon.
Jag får ryta om finsk lakrits också.
Varpu är tillbaka i stan på tillfälligt besök och har med sig en monsterladdning svart knark från sitt stolta hemland.
Lyckan ler mot Hunken Pelle.
• • •
Inför kommande Board of Governors-möten glunkas det plötsligt oavbrutet om att NHL som svar på den avklingande målproduktionen måste göra målburarna större och/eller målvakternas utrustning mindre.
Henke är, kan bloggen härmed meddela, skeptisk.
– Det handlar inte bara om mål. Det viktiga är att det skapas mycket chanser och att matcherna är intensiva. En 6-5-match är inte nödvändigtvis mer underhållande än en 1-0-match, säger han.
Sant. Om målisarna så får stå i fotbollsburar i bara badbyxor kommer det inte bli roligare att se två lag som spelar rugby i mittzonen.
Coach Badtoffla är också tveksam.
– På ingen position har spelet utvecklats mer än i målet. Målvakterna är bättre än någonsin och det är de för att de jobbar hårdare än alla andra. Vill forwards och backar göra fler mål på dem får de se till att jobba lika hårt.
Word.
• • •
Springsteens ”Balands” mullrar på stereon när vi kommer inklampande i Blues omklädningsrum.
Jag gör honnör.
• • •
Nu har Prins Oscar flyttat in i sin West Village-lya och snart blir det riktigt bra.
– Ja i morgon kommer möblerna också, berättar han.
Såna är ju kul
• • •
Örebrorarn, Carl Gunnarsson, ser stark och fin ut när han kommer ut från omklädningsrummet efter att ha skippat den frivilliga morgonvärmningen, men mycket till movember-mustasch har han inte.
– Nej, men jag har börjat spara nu. Till nästa år. Det är vad som krävs om jag ska få någon mustasch.
Det är fånigt och omodernt men av någon anledning känns det fortfarande roligt att skoja om hockeyspelare med bristfällig ansiktsbehåring.
Ja, nästan lika roligt som att kalla korpulenta bloggare för hunkar…
• • •
Rangers har alltså sex raka segrar och det är remarkabelt för de har bara ögonblicksvis spelat bra hockey.
– Ja, vi hittar sätt att vinna, bland annat för att Henke varit så grym, och det är verkligen bra, men samtidigt finns det mycket sparkapital, vi kan spela mycket bättre än vi gjort, säger hedersmedlemmen i Lerum Hockey Hall of Fame.
Ikväll krävs dock att de kommer med revolvrarna osäkrade i hölstren.
– Ja, det är nog vårt hittills bästa test, Blues är ett riktigt bra lag. Jäkligt kul ska det bli, alla är excited inför den här matchen, fortsätter Stålberg.
Jag med.
• • •
Dagens fyndigaste:
Tjuvar har enligt stockholmska lokaltidningen Mitti stulit en 35 meter lång byggnadsställning och en twittare skriver ”här har vi alla fall några som vågar ta ställning”.
Fem wennerholmar!
• • •
Blues har varit i stan sedan matchen mot Devils i förrgår och verkligen tagit del av den sprakande storstadens gränslösa utbud.
– Ja, vi var på Fika och drack kaffe igår, berättar Pääjärvi.
Oh, living on the edge…
• • •
Bacon ska förstås vara knaperstekt. Helst kremerat. Ju mer vidbränt, desto bättre.
Denna sanning borde på något sätt gå att applicera på kvällens övningar, men jag kommer – helt chockerande – inte på något just nu.
• • •
Alex Steen testade nya, lätta grillor anpassade för en tilltygad vrist under morgonvärmningen och kommer använda dem redan under matchen ikväll.
– Ja, jag tror det. De kändes bra. Men jag byter hela tiden. Jag är inne på åttonde paret bara den här säsongen, berättar han medan han förevisar den demolerade vristen för sin polare Hunken.
Se, detta vet bara ni som läser den här bloggen!
• • •
Är det inte Fingal Olsson som sitter där borta, är jag sånär på väg att utbrista under Rangers morning skate.
Nej, det är Martin Brodeur.
Han ingår ju numer i Blues front office och följer alltså den gamla ärkefiendens träning från läktarplats.
Det är en sällsam syn.
• • •
Ok, på med stekpannan då.
Låt oss fräsa lite sidfläsk och se vilket av de här två topplagen som kan, ja, eh, bring home the bacon.
Jag tror det blir en kanonmatch.