Bringing home the bacon, del 5 – The End

NY RANGERS – ST LOUIS BLUES 6-3 (Slut)
• • •
Derek Stepan är lagkamrat med Mats Zuccarello, men inte bara det.
Han är fan också.
– Zuke är min favoritspelare i NHL just. Det finns ingen det är roligare att titta på, säger han.
Word.
Inte sedan Munch målade ”Skriet” har vi sett en norsk show som den på Garden i natt.
Fast den här var mycket mer underhållande.
• • •
Säg inget till dem, men perioder när sömnbristen är så alarmerande som just nu händer det att jag ber att svenskarna i ligan ska ha lugna kvällar.
Gud hör dock inte bön. Det blev ett sjudundrande telefon- och referat-race i natt och på sportbladet.se finns nu intervjuer med Henke, Alex Steen, Bäckis, Erik Karlsson, Carl Söderberg, John Klingberg och OEL ute.
Tjong i medaljongen.
• • •
Zuccarellos egen NHL-favorit?
Tarasenko.
Lunkan nickar instämmande.
– Han är en av ligans absolut bästa spelare just nu. Och han skjuter lika bra som Ovetjkin.
Jo, det blev ju den svenske målvaktsstjärnan om inte annat varse i början av andra perioden.
• • •
Devils alltså.
Man kliar sig lite om sin runda haka och tänker…really?
• • •
Alex ruskar klentroget på huvudet när Henkes förbrytelser mot lagen om självklara mål kommer på tal.
– Det är inte ofta målisar hinner få upp armen när jag hade bästa läget. Men den jäkeln hängde med, suckar han.
Henke själv menar att han först inte var medveten om vem det var han rånade vid det första drömläget.
– Sen hade vi lite kontakt på isen och då förstod jag. Vad han sa? Mja, han svor väl lite…
• • •
Nu ska jag gå och lägga mig och may heaven fall, men i morrn ska jag sova tills jag vaknar.
Nästa bloggsession?
På nåt sätt hörs vi på lördag.