Burger vs EK65

Karlsson och Klingberg…det låter som namnet på två konstaplar i en Sjöwall Wahlöö-roman.
Men i själva verket är det ettan och tvåan i i NHL-backarnas poängliga.
Det är också ettan och tvåan i de tidiga Norris Trophy-spekulationerna.
Och den delade ettan (jädra Daniel Sedin att göra hat trick och förstöra mitt upplägg…) och tvåan i svenska poängligan.
Ikväll, när Karlssons Ottawa kommer till Klingbergs Dallas, går de i clinch.
Det är lite Ali vs Frazer över den duellen.
Lite Superman vs Batman
Lite Oasis vs Blur.
I alla fall om man ser genom blågula linser och hey, det gör vi ju gärna i den här bloggen.
Jag följer denna tvekamp hemma i soffan och ämnar peppra det här utrymmet med intryck under nattens gång.
Sitter ni med mig vid ringside?
• • •
Jag säger det igen:
Statistik är ett hjälpmedel, inte en exakt vetenskap och därför inte hela the gospel.
Sålunda gör vi armchair coaches och armchair general managers bäst i att se den så också – precis som Babcock och Nill och the rest of them gör.
Annars kan vi få för oss att vi är smartare och kunnigare än vi är…
• • •
Min allra största favorit när jag under hela min tonår hade säsongskort i Leksands Isstadion var Magnus ”Sigge” Svensson, just utsedd till ny assisterande coach där uppe.
Därför är det inte så konstigt att jag älskar backar som åker skridskor som gudar och använder klubba och puck som Picasso använde pensel och duk – och att jag därför föredrar artister som EK65 och Burger Klingberg framför måhända mer kompletta pjäser som Ryan Suter och Roman Josi.
Därför är det inte heller så konstigt att jag slår mig på knäna av iver när de nu släpper pucken i Texas.