Den tidiga seriefinalen, del 5 – The End

NY RANGERS – MONTREAL 1-5 (Slut)
• • •
Exposed.
Det är ordet.
Henke har för första gången på hela säsongen en småknackig kväll och precis som alla – de som studerar statistik likväl som de sett dem i aktion – kunnat ana ramlar hjulen omedelbart av Rangers-kärran.
Habs, å sin sida, behöver inte lägga i alla växlar för att vinna mot en klenare motståndare och ser – låt oss slå fast det – verkligen ut som en riktig contender nu.
• • •
Man kan lita på Erik Granqvist.
Han tycker sig se att nåt inte är som det ska med Price – och i tredje tar Mike Condon över.
Efteråt meddelar Habs att det är samma lower body-skada som senast – som kostade nio matcher – som spökar igen.
Tråkigt.
Men Condon verkar ju mer än kapabel att hålla fortet i hans frånvaro, så det är väl lika bra att bite the bullet och låta superstjärnan läka ordentligt nu.
• • •
Henke – utbytt för första gången i år – är inte precis munter, men det går absolut att trampa fram till honom utan att riskera liv och hälsa.
– Fjärde målet är bedrövligt, det måste jag ta, men i övrigt…de hittar öppningar framför mål hela tiden, vilket vi har svårt för mot just Montreal, suckar han.
• • •
Badtofflan säger att Rangers var bra med i två perioder.
Nåja.
• • •
Att någon påstod att han haft en falling-out med Mario var tydligen precis vad Crosby behövde.
Smart av Barnaby…
• • •
Mighty Max Pacioretty och Julias Vante – det var seriefinalens stora kungar, tycker jag.
• • •
Nu ska jag gå hem och skriva som en liten bäver och när texterna är klara och skickade ska jag hälla upp en stor rackabajsare och skåla in den amerikanska höstens finaste högtid.
Happy Thanksgiving, allihop!