Hall of Fame Weekend in Toronto

Ni har förstått var jag är, eh – som de skulle sagt i landet ifråga?
Om inte förklarar kanske denna lilla illustration ger en liten hint.

Ja, Lidas har alltså kommit till Toronto för att – tillsammans med Sergej Fedorov, Chris Pronger, Phil Housley och Angela Ruggiero – bli invald Hall of Fame och då är självfallet även bloggen här.
Festen pågår hela helgen, för att kulminera med den stora galan på måndag kväll.
Det började med en ringceremoni i Great Hall på Hall of Fame-museet i eftermiddags och fortsätter nu med den officiella Hall of Fame-matchen i Air Canada Center.
Toronto Maple Leafs möter Detroit Red Wings och the class of 20015 hyllas på isen.
Ni är väl med under natten, eh?
• • •
Bagarväckning idag?
You bet.
Bagarväckning monumentale, till och med?
Jajamensan.
Fast jag får skylla mig själv.
Jag skulle egentligen flugit 07.30 men kom så tidigt till LaGuardia att Air Canada-damen i incheckningsdisken fick med mig redan på 06.15-flighten.
I vilket fall:
Bloggen går på ångorna.
Men det räcker å andra sidan en så här festlig afton.
• • •
Det här är första gången jag är med under den beramade Hall of Fame-helgen och jag är redan lätt shellschocked.
Att kanadensare tar sånt här på allvar var ju bekant, men jag hade inte riktigt fattat att denna weekend är för hockeyn vad nobelpriswanschet i Stockholm i december är för vetenskapen.
Och då har jag ännu inte genomlevt den högstämda och garanterat utdragna ceremoni som inleder den här matchen.
• • •
Vad dumma vi var som trodde att Zäta skulle stänka in sitt 300:e mål redan i förra matchen.
Han har förstås sparat det till aftonen när han spelar inför ögonen på Hall of famer Lidström.
– Ja, det måste jag säga…det vore verkligen något, säger den nuvarande Wings-kaptenen när bloggen möter honom efter förmiddagsövningarna i ACC.
Och det är väldigt stora ord för att vara just han, det.
• • •
Om nu Lanny McDonald bara inte stått där med sin horribla mustasch och sagt ”Välkommen upp på scenen, Nicklas Lindstrom” under ringceremonin i eftermiddags.
Lindstrom…det är ju som om kungen sagt ”Gustav Garcia Marquez” när han delade ut litteraturpriset 1982.
Sicken klantarslig brist på respekt.
• • •
Vi känner honom som Hästpolo i den här bloggen, men tydligen har Gustav Nyquist ett nytt smeknamn nu.
Lille Skutt.
– Vem säger det? Kan bara vara en. Han med skägget, suckar han.
Rätt gissat.
• • •
Jag hinner glömma mellan gångerna och blir därför lika paff varje gång jag kommer hit och konfronteras med den luxuösa atmosfären i Air Canada Center.
Det är inte blott som att vara på ett spa, som i Philadelphia.
Det är, i alla fall backstage, som att vara på ett Vegas-kasino med ambitioner.
Pärlor för…nej, så lågt ska vi inte sjunka en sån här kväll.
• • •
Jocke Andersson, som sitter intill när jag förhör mig om Lille Skutts nya namn, kluckar gott.
– Jojo, det har jag hört flera gånger. Lille Skutt…det är så dom kallar dig nu, säger han mycket nöjt.
Lille Skutt far upp och viftar upprört med armarna.
– Du då! Bacon! Bacon, Bacon, Bacon! Du är ju Bacon!
Ibland påminner NHL:s omklädningsrum underhållande mycket om uppehållsrummet på min högstadieskola – Maserskolan – 1981.
• • •
Någon i press-scrummet efter ringceremonin frågar Lidas om han håller med om att han och Chris Pronger var olika som spelare trots att de spelade på samma position.
Det är som att fråga Tony Bennett om han håller med om att han och Lemmy i Motörhead är olika fast de sjunger båda två.
• • •
Börje Salming är enligt uppgift in the house och jävlar, bara att befinna sig i Toronto samtidigt som BJ – det känns lite som att befinna sig i Jerusalem samtidigt som Jesus.
• • •
Via Pierre LeBruns försorg har jag en röd tygblomma fastnålad på kavajuppslaget.
– Det är för att högtidlighålla ”Rememberance Day” och det är lika bra du har den så ingen börjar gapa åt dig, förklarar ESPN-ikonen.
Det är lite som när Kramer skulle gå i Aids-marsch och fick problem för att han inte ville ha det gula bandet på sig.
”Who’s not wearing the yellow ribbbbon”…nej, den vill man ju inte vara med om.
• • •
Som ni kan läsa i en intervju med den legendariske rumpmasen – den ligger ute på sportbladet.se nu , tror jag – har han förstås hela familjen med sig den här heliga helgen.
Hustru Annika, alla fyra sönerna, pappa Janne och mamma Gerd, syrran – och Homer.
– Ja, han flyger in under lördagen, ler Lidas.
Tänkte väl!
• • •
Jag har vant mig att säga ”restroom” i USA, men här i Kanada heter det ”washroom”.
Konstigt det där, jag går inte i första hand på den sortens inrättningar vare sig för att vila eller tvaga mig.
• • •
Att be Red Wings-spelare beskriva Nicklas Lidströms storhet är som att be Dylan-fanatiker förklara vad det är som är så bra med ”Highway 61 Revisited”.
De är plötsligt at a loss of words.
– Ja du, flämtar till exempel Kron Wall of Pain när jag träffar honom under morgonen, han var bara…otrolig.
Men jag fattar.
Sann genialitet låter sig inte kläs i ord.
• • •
Vem har jag till bänkgranne på pressläktaren om inte landsmannen Szymon Szemberg.
Nu får man ju ta och kamma sina grå tester.
• • •
Går på Babcocks presskonferens på morgonen och kan konstatera att han i den sortens sammanhang har samma lätt överlägsna attityd som alltid.
Ni vet vad de säger – det finns två sorters människor:
De som hatar Babcock och de som inte träffat honom ännu…
• • •
Det var förstås ett sant nöje att ringa Grossmann efter de två fullträffarna mot Colorado igår.
– Det tog mig bara tio år att dunka in två i en och samma match, men den som väntar på något gott, skrockade han.
He he.
• • •
Inte för att strö salt i någons sår – till exempel Chall-Åsas – men de enda bilderna på Stanley Cup-bucklan i korridorerna i Air Canada Centers extravaganta inre är svartvita.
Färgfilm fanns inte senast klubben som huserar här hade med den att göra…
• • •
Matematiskt lagda kan säkert räkna ut hur mycket sömn den tillgodogör sig som är uppe så länge i New York att han hinner intervju Grosse Grossmann efter en kvällsmatch i Arizona och sedan sitter på ett plan som lyfter 06.15 på morgonen.
Tur att kaffe är så gott, säger jag.
• • •
Ni är ju bra fina om ni håller mig uppdaterade om övriga matcher som spela ikväll. Särskilt som de som börjar 19 (01) lär ha hunnit halvvägs när preludierna här i Big Smoke är över.
• • •
Chris Pronger har sitt rykte som bad ass men han var trevlig när jag hälsade på Rico Persson i St Louis 2000.
– Bry dig inte om vad Bergevin säger. Han bara är så där, sa han till exempel utanför omklädningsrummet en kväll när Rico gick runt och presenterade mig.
Det var då Bergevin… – den nu uppburne general managern i den andra stora hockeymetropolen i den här landsändan – under en skate i Blues unkna träningsrink hade åkt omkring och gjort tecken åt mig, uppe på läktaren, att jag måste knäppa hjälmen; jag hade nämligen stort krull på den tiden…
Så mina personliga känslor för Pronger är inte odelat negativa!
• • •
Well, please be seated for takeoff.
Nu blir det Hall of Fame-kväll.
Kul, eh?