Hall of Fame Weekend in Toronto, del 2

TORONTO – DETROIT 0-1 (Period 1)
• • •
Tjong i medaljongen – visst passar Zäta på att nå milstolpen 300 NHL-mål när det är Hall of Fame Night och förebilden och vännen Nicklas Lidström hyllas och hedras och skrivs in i historien.
Det var kanske inte riktigt på det sättet han hade föreställt sig att det skulle gå till, den olycklige Reimer lyckas ju ännu en gång fäppla in en fladdrande strumprullare, men ändå.
Vilken jackpot!
• • •
Ja, jag är ju en blödig typ och får nästan nåt lite vått i ögat när de spränger jumbon full med Lidas-relaterade highlights.
Sen kommer han ut på isen, stilig som få, och mottar inte bara Toronto-publikens hjärtliga jubel.
Som övriga ”inductees” får han hälsa på raden av tidigare hall of famers som kommit ut på röda mattan några minuter tidigare och när han kommer till sin barndomsidol, gruvarbetarsonen Börje från Kiruna, får han en innerlig, tvåhandsfattad vördnadsbetygelse.
Det är ett magiskt litet ögonblick.
• • •
Leafs verkar annars vara de som blir mest peppade av den högtidliga prologen, för de inleder klart piggast och har mest puck hela perioden.
Bortsett från när Morgan Reilly är helt fri skapar de dock inte särskilt mycket och som helhet är det en rätt fisig förstaperre.
• • •
För visst, Börje är här och låt mig bara säga:
Herregud, vad cool och hård han fortfarande ser ut.
Det är nästan så det svartnar för ögonen.
• • •
3-0 till Devils mot Blackhawks efter en period.
Har vi flyttat tillbaka till 2003?
Oerhört, faktiskt.
• • •
Reimer som ändå började så bra.
Så skiter han en sön lök.
Och det är ju inte första gången.
Morsning korsning.
• • •
Efter värmningen pumpar de en påfallande suggestiv och och emotionell
video om Leafs historia i jumbotronen, kanske de bästa i sitt slag som jag överhuvudtaget sett.
– Ja, den bevisar att man kan luras hur mycket som helst med tillräckligt bra film, säger en bänkgranne.
Mm, visste vi inte bättre skulle vi lätt kunna tro att det var tidernas mest framgångsrika hockeyklubb som avfyrat en självförhärligande hymn.
Men det går också säga att det finns mycket material att använda när man har en riktigt lång och, trots allt, rik historia.
• • •
Pressläktaren i ACC är och förblir en av Nordamerikas bästa. Vi sitter högt, men ändå långt ut över isen, så det känns som man är helt nära the action där nere.
Bara Bell Centre och – faktiskt – nyrenoverade Garden kan jämföras.
• • •
En stackare som flimrar förbi i den där jumbotronfilmen håller upp en skylt där det står att han inte kommer gifta sig med sin flickvän förrän Leafs vunnit Stanley Cup igen.
Då blir det till att leva i synd länge, länge…
• • •
Taggen, Taggen…visa lite mer klass nu.
Du håller på att Robinson-Robbans rekord i antal stekningar under en och samma period.
• • •
Börje blir intervjuad i jumbon i en reklampaus också – till ackompanjemang av bilder från den svenska idrottshistoriens mest legendariska Standing Ovation, den från Canada Cup 1976.
Då var jag nio, men fick vara uppe mitt i natten, för det var ju första gången de visade riktig proffshockey på svensk tv, och såg det där live på en svart-vit tv i ett vardagsrum i ett radhus i ett mörkt Borlänge.
39 år senare är jag här och ser det alltså igen, med huvudrollsinnehavaren på plats….det är nåt lätt mindblowing med det.
• • •
Nu ska jag gå på washroom.
Vi hörs i nästa paus.