Hall of Fame Weekend in Toronto, del 3

TORONTO – DETROIT 0-1 (Period 2)
• • •
– Som Modo-Örebro en torsdagkväll inför fyra tusen i Fjällräven, sammanfattar en lätt desillusionerad Szymon mittperioden.
Ett väl brutalt omdöme kanske, men nota bene:
Hockey värdig en Hall of Fame-ceremoni ser vi fan inte.

Det händer absolut ingenting de här tjugo minuterna.
Nada.
Nothing.
Tråkigt monumentale.
• • •
Lidas sitter i en tv-studio här bakom pressläktaren i pausen.
Så ni vet.
• • •
Officiella publiksiffran är 19 000 och det ser verkligen ut att vara fullt.
Men det hörs inte.
Här är förbryllande tyst och avslaget.
Fast inte så förbryllande när man tänker efter ändå.
De här fansen har inte mycket att gapa över-
• • •
Brendan Smith är en odåga.
• • •
Meddelas kan att Christer Lärking och hans videogranskare är i Toronto också.
Imorrn ska de tillbringa aftonen i war room här i byn.
Det skulle jag också vilja vara med på…
• • •
Om inte Reimer gjort den där generaltavlan på Zätas strumprullare hade det stått 0-0 denna Hall of Fame-afton – och det hade tyvärr känts alldeles logiskt.
• • •
Ingen behöver vara avundsjuk på de regerande mästare som finns på isen när coach Q orkestrerar nästa träning.
• • •
Jag har inga absoluta siffror, men så här på en höft skulle jag säga att stekningsligan i kommentatorsspåret i alla fall i modern tid toppas av Taggen, Skånske Jan, Tobias under vissa Rangers-matcher och Erik – fast i den sistnämndes fall var det värre i yngre dagar.
Sedan har vi den famöse Robinson-Robban som inte skriver lika ofta men i gengäld nästan inte fått ett enda inlägg publicerat.
• • •
Jag ser redan fram emot att vakna i morgon och hämta Sun och Star utanför dörren och lägga mig och läsa sammanlagt 20 sidor hockey för är det nåt som är bra i det här landet är kvaliteten på de sidorna.
• • •
Nä, nu får de som är på isen visa de legendarer de har på läktarna att de kan spela hockey.