Hall of Fame Weekend in Toronto, del 9

Efter fyra dygns förfest är det slutligen dags för Hall of Fame-helgens själva klimax.
Balen på slottet.
Hockeyns nobelprisfest.
Galan när Nicklas Lidström, Phil Housley, Sergei Fedorov, Chris Pronger och Angela Ruggiero en gång för alla väljs in i The Hall och blir hockeyhelgon för evigt.
Bloggen är på plats vid Brookfield Place och rapporterar live om det som är värt att berätta.
• • •
Träffar Homer – influgen från Piteå för att vara med när polaren Lidas kliver in i historien – och följande replikskifte äger rum.
Homer: – Bjurre, jag tror du gått ihop sedan jag såg dig senast.
Bjurre: – ???
Homer: – Jo, visst har du gått ihop.
Bjurre: – Gått ihop?
Homer: – Ja, du har har gått ner lite i vikt alltså.
Piteå-mål…det är ett språk helt för sig själv.
• • •
Det har, med all rätt, sagts oerhört mycket fint och hedrande om Lidas de här dygnen i Big Smoke, men Mike Babcock – av alla – är nog den som avlossar den allra största hyllningen.
– Jag blev en bättre coach för att jag hade Nick i Detroit. Han visste mer om hockey än jag och lärde mig nya saker varje dag. Bara genom sitt sätt att vara, säger han.
Så ödmjuka uttalanden gör Mike Babcock, utrustad med Grand Canyon-varianten av det som vad som här brukar kallas ”a healthy ego”, bara undantagsvis, det kan jag försäkra.
• • •
Ni ska förresten inte tro på Homer.
Här har inte gåtts ihop någonting.
Bloggen ser – God help us all! – ut precis som vanligt
• • •
Jag har aldrig varit på den här tillställningen tidigare och får först nu lära mig att presscentret är inhyst i en pizzeria i gallerian under Hall of Fame-museet.
Lätt lugubert.
Men jag får väl säga som Fredrik Lindström i en klassisk Hassan-ringning.
– Nu ska det smaka med pizza du!
• • •
Det bästa med att vara i Kanada är hockeyns status som högsta prioritet – allt annat inräknat.
Det innebär, bland annat, att det hela tiden surrar av rykten och åsikter och analyser överallt, liksom i själva luften.
Hett skvaller sedan i söndags:
Devils shoppar Gelinas och hoppas få honom trejdad så snart det bara går.
Vad säger Hällegerd?
• • •
Hygglig parad på Röda mattan alldeles nyss.
Bara några av de som passerade bloggen på några centimeters håll: Tretjak, Larionov, Scotty Bowman, Lanny McDonald, gamle, Jakusjev, Al Macinnis, Glen Sather, Brendan Shanahan, kommissionär Bettman, John Davidson, Sean Burke, Bryan Trotter, Chris Chelios, Dale Hawerchuk, Ron Hextall, Paul Coffey – och Börje Salming.
• • •
Ja, jag tar väl ett par Bussola då….
Förlåt, det är lätt att hamna i evigt Hassan-mode när man väl börjat tänka på Lindström.
• • •
Det är mycket prat om Detroit Red Wings mästarlag från 2002 och det är ju inte direkt obefogat.
Lidas är, ledare inräknade, den tolfte från det laget som blir invald i Hall of Fame – och vad det lider blir Pavel Datsyuk den trettonde.
Rätt oerhört, det.
I en så kallad Oral History om den Wings-upplagan, sammanställd av den förträfflige Stephen Whyno på Canadien Press, säger Shanahan något fantastiskt om att hungern efter en Stanley Cup inte mättas bara för att man vinner.
– Istället är man som en björn som fått smak på kött för första gången. Plötsligt vill man inte ha något annat, plötsligt går det inte att leva utan att få det igen.
Briljant uttalande.
• • •
Vad är väl en bal på Hockey Hall of Fame-museet?
Alldeles, alldeles underbar, förstås.
Nu börjar den.