The Grind, baby

Välkommen till The Grind.
Den långa maratonpärsen.
The Grueling serielunk.
Den börjar nu – på riktigt.
Omgång 20 till 55-60…det är under den evighetslånga sekvensen pojkarnas skiljs från männen, proffsen från the pretenders och – inte minst – de riktiga fansen från turisterna.
Matcherna är många, det påstått viktiga i varje omgång ofta svårt att ta på allvar och de stora, avgörande kvällarna så avlägsna att de knappt ens går att föreställa sig.
Är varje match kul?
Verkligen inte.
Finns det rentav hela veckor man kan gäspa åt?
Absolut.
Men det är bara att bita och åka med.
För det är nu, det är de här mörka och kalla månaderna, allt egentligen avgörs.
The Grind, baby, The Grind.
Inget för morsgrisar.
• • •
Det är en bitter novembermåndag i New York.
Efter sju månader i garderobsmörkret begår den stora, tjocka vinterrocken säsongsdebut, nämligen.
Jag hade hoppats kunna ha den kvar i the minors – ja, garderoben alltså – åtminstone till början av december, men frosten låg vit och otäck på Manhattans trottoarer i morse, och en elak vind slet samtidigt i Lone Star-flaggan på balkongen, så likt en Tortorella som egentligen inte vill spela Ryan Johansen men måste hade jag inget val.
Det bylsiga åbäket ska dock veta att jag har Florida-resor planerade och då blir det farmarligan igen. Hur kallt det än är får den inte ens åka med till LaGauardia, ha ha!
• • •
Hungriga rovdjur är i stan ikväll.
Nashville kommer ju, helt förbluffande, till Garden med två raka 0-4-torskar i rumpan.
– Ja, vi borde vara hungriga i alla fall. Jag vet att jag är det. Jag vill ha några vinster nu, säger Mattias Ekholm efter en osedvanligt intensiv morgonvärmning och låter som att han menar det.
Kort sagt:
Rangers kommer få känna på ett Central Division-lag som spinner på alla cylindrar och mycket svårare utmaningar än så finns det inte i hockeyvärlden.
• • •
Tvillingshowen i Vancouver i lördags, såg ni den?
Det kändes som att det åter var 2011 i västra Kanada och allt plötsligt möjligt igen.
Så vackert.
• • •
Viktor Stålberg har, åtminstone tillfälligt, stoppats ner i fjärdekedjan, men detta är ändå en speciell kväll för honom.
Han lirade ju med Preds i två år, innan han den här säsongen kom till Gotham City.
– Och, påpekar en från the Nashville-brass jag råkar känna, han var alltid bra mot gamla laget Chicago när han spelade med oss.
Den 29-årige Lerum-legendaren själv skiner upp när detta faktum kommer på tal.
– Det är alltid roligt att möta före detta lagkamrater och i Nashville är det ju i princip samma trupp som ifjol. Hänga en på dem? Det vore verkligen fint.
• • •
”Now go home and get your fucking shine box”, säger Frank Vincents Billy Batts till Joe Pescis Tommy DeVito i ”Goodfellas”.
Så otrevlig vill ju inte jag vara – och tur är väl det; om jag sagt något liknande åt min Tommy, det vill säga Eken, hade det slutat lika illa för mig som för Billy Batts – så jag går efter morgonvärmningarna ner till grabbarna på Penn Station och får mina pjucks putsade för första gången den här säsongen.
Nu kan Henke använde dem som spegel om han vill kamma Movember-mustachen efter matchen.
• • •
Står och väntar medan Flipper Forsberg blir intervjuad av amerikanska kollegor och hör att han får frågor om varför inte gör lika många mål som ifjol.
Tjatar dom på dig, kan medlidsam fellow mas inte låta bli att fråga.
– Nej, det är inte så farligt, faktiskt. Det är först här i New York den frågan kommer upp, säger han med ett menande leende.
Jag är dock övertygad om att det är här i New York, med bloggen som live-publik, proppen går ur också.
Ifjol var det tvärtom. Då gjorde Åkerös finest mål hela tiden utom när jag såg honom. Nu har jag inte sett Predators på hela säsongen – och målen är plötsligt far and few between. Så effekten blir den rakt motsatta i år.
Jag är, faktiskt, helt övertygad om detta.
• • •
Det där Billy Batts-citatet har blivit en klassiker en viss sorts amerikaner, särskilt här i New York, plockar fram när de verkligen vill förolämpa meningsmotståndare.
Så passa er, blir det hett i kommentatorsspåret kan repliken bli den:
– Now go home and get your fucking shine box!
• • •
Flippers, jämförelsevis, beskedliga målproduktion är för övrigt inget som bekymrar någon i Nashville.
– Han skapar fortfarande enormt mycket chanser. Rätt vad det är lossnar det. Se bara på Rick Nash hos kvällens motståndare. Stod han inte plötsligt för ett hat trick senast, säger coach Lavoliette.
Ja, det konstiga är ju att så många som vanligtvis sprutar in baljor varit så ”tysta” i år.
Nash är ett praktexempel, men det är ju även Corey Perry, Ryan Getzlaf, Sidney Crosby, Jakub Voracek och alla trillingar i Tampa.
Å andra sidan:
Det är under The Grind – The Grind, baby! – den sortens skyttekungar laddar pickadollen med sitt torraste krut.
• • •
På torsdag firar vi Thanksgiving i USA och därför spelas inga matcher då.
Men för Rangers blir det ändå inget traditionell familjehäng i den mörka novembernatten .
De har Bruins i den sedvanliga Black Friday-matinén i TD Garden dagen efter och får snällt resa till Beantown under själva högtiden.
– Men det är okej, vi brukar ha en trevlig lagmiddag, berättar Henke.
De får se till att inte för mycket torr kalkon bara. Det är en rätt som täpper till och stoppar upp och ser till att de mest väloljade matsmältningssystem vrider ihop sig i blytung kramp.
• • •
Personligen tycker jag coach Lavoliette utvecklat en trevlig basröst på senare år.
Han skulle kunna göra tv-reklam för pickup-truckar från Detroit.
• • •
Apropå mat är ju Nashvilles blågula trio – Forsberg, Ekholm, Järnkrok – kända för sina Anders Svensson- och Eddie Läck-inspirerade taco-orgier och snart får ni vara med.
Jimmy Jazz och Legendary Daniel Breitholtz hälsade på herrarna under sin famösa NHL-resa förrförra veckan och kommer inom kort att publicera ett reportage från en sådan Taco-afton.
– Det var kul att få göra något annorlunda. Det blir så väldigt mycket hockey annars, säger Ekholm.
Blir ju det när man är så bra, ju!
• • •
Att döma av sittplatsschemat på pressläktaren har de flugit in en hel junket från Norge ikväll.
No wonder.
New Yorks just nu största entertainer, alla kategorier, är från lusekoftans land.
• • •
Vill redan nu flagga för att det blir en fin sittning i soffan i morrn.
Erik K och Burger Klingberg – Sveriges två stora backartister – går ju upp i American Airlines Center.
Det finns Ali-vs-Frazier-potential i det mötet.
• • •
Filip ler brett när jag säger att Sigge Svensson vid sidan av Tomas Forslund är min favoritleksing genom alla tider och att jag därför omöjligen kan se något annat än att allt nu blir bra.
– Hoppas verkligen, säger han.
Jag kunde ha nämnt bröderna Abris, Mats Åhlberg, Peo Brasar, Kjell Brus, Djura Olsson, Jonas Bergqvist, Peo Carlsson, Niklas Eriksson, Rico Persson, Burra, Heinz, Örjan Lindmark och Cenneth Söderlund också, men poängen går fram ändå, tror jag.
• • •
Tröjorna Red Wings tagit fram för utomhusäventyret i Denver i februari borde falla Zäta i smaken. De är ju mer Timrå än nånting nån i NHL nånsin haft på sig.
• • •
Det är fortsatt debatt om att Rangers sett till statsen inte spelat så bra som tabellplaceringen indikerar – idag har Brooks till exempel en lång blänkare om att säsongsinledningen är en enda stor mirage.
Men det är inte som att det är någon hemlighet att de bara undantagsvis hållit tillbörlig klass – vare sig för oss som tittat på dem eller för dem själva.
– Nej, säger Quicke Fast, det är ju han där borta, nummer 30, som spelat så jäkla bra. Det finns väldigt mycket sparkapital.
De får ju hoppas.
• • •
Nu ska jag gå och dricka lite kaffe och ni – go and get your fu…nä, skoja bara.
Låt oss åka.
The Grind ändå.
Nu ger vi oss in i den.