The Comeback

1968 återvände Elvis äntligen till scenen efter snudd på ett decennium i Hollywood.
1969 gjorde Ingmar Bergman sin första uppsättning på Dramaten på fyra år.
1974 återtog Muhammad Ali, i Rumble in The Jungle mot George Foreman, världsmästartiteln de hade stulit av honom sju år tidigare.
Och idag – 20 december nådens år 2015 – gör NHL-bloggen comeback efter en dryg veckas påtvingad stiltje.
Det är kanske inte en happening av riktigt samma dignitet för resten av världen (med betoning på kanske, dock…), men vi som brukar samlas runt den här digitala lägerelden om nätterna känner oss definitivt som fansen som satt längst fram och ryckte Elvis i de svarta skinnbyxorna i den där NBC-studion i Burbank för 47 år sedan.
Eller hur?
Tänkte väl det.
Och som han sjöng då:
Let yourself go.
Det här blir en kväll värd att fira i skinnställ.
• • •
Det är inte vilken match som helst vi återvänder till heller.
Rangers tar emot Capitals denna bjällerklang-ringande söndag på Disney-jularnas Manhattan.
Efter alla slutspelskrig det senaste decenniet är det alltid en grandios duell, laddad med minst lika mycket förväntan som boxningsklassikern i Zaire, lika mycket emotionell intensitet som ”Sjunde inseglet” och lika mycket sväng som ”Blue Suede Shoes”.
Den rymmer också – som vilket Bergman-drama som helst – en hel räcka matcher-i-matchen:
Vi har Henke mot Holtby, Girardi (just nu skadad, men ändå) mot The Great Eight, Bäckis mot Stepan och Glass mot Wilson.
Men framförallt:
I kommentatorsspåret i den här bloggen har vi Tobias Pettersson mot Taddson.
Ojvoj.
• • •
Kort rapport från Vegas i veckan:
Ena kvällen gick det riktigt bra vid crapsbaljorna på The Venetian. Nästa blev jag, förstås, tagen till the cleaners. The Arena, inklämd mellan New York-New York och Monte Carlo, är snart färdigställd och ser i alla fall exteriört ut som coolaste arenan väster om Brooklyn. Det är trevligt att sitta i sportsbook-hangaren på Bellagio och kolla hockey, men det går verkligen aldrig att vänja sig vid att klockan bara är fyra på eftermiddagen out west när 19-matcherna startar på östkusten. ”We don’t know shit about hockey, but it’s gonna be great”, sa fler än en taxichaufför när jag frågade om de ser fram emot NHL-hockey på Strippen. Pokermaskiner är djävulens påfund. Det kan bli jävligt kallt i öknen i december. Biffarna på Wolfgang Pucks Cut på Palazzo förtjänar topplacering på listan över årets kulturella upplevelser. Ingenstans smakar en vodka cranberry bättre än vid ett roulettebord på The Mirage kvart i fem en söndagmorgon.
• • •
Men naturligtvis är det ännu en sån jädra söndagsmatch på Garden – och naturligtvis har den föregåtts av ännu en sån där löjlig baskettävling. 
Det börjar bli riktigt irriterande att snikna Dolan ska mjölka varje cent ur sin ärevördiga hall med de här eviga dubbelmackorna – och att Knicks får alla Saturday Night Shows.
En enda gång under återstoden av grundserien spelar Rangers hemma en lördagkväll – mot Buffalo 2 april.
Jag ber härmed att få framföra en officiell protest.
• • •
Sedan vi hördes senast har Rangers inte varit bättre på att spela hockey än Michael Bolton är på att tolka sydstatssoul och ojvoj – de verbala snytingarna viner i lokal media.
Brooksie avlossar en särskilt svidande salva i Post idag. Badtofflan borde, skriver han, ta fram rottingen och mer eller mindre bokstavligen piska upp såna som Hayes, Nash, Göran Greider, McDonagh och Staal.
Till och med Henke får sig en släng.
Enligt USA:s tyngste hockeytyckare har han de närmast föregående veckorna varit – plebian.
Plebian?
Hm.
• • •
Det värsta med Gardens dubbla söndagsgivar är att hockeylagen inte kan hålla morgonvärmning.
Det brukar vara den verkliga höjdpunkten under Capitals New York-besök.
Nu får jag istället sms:a Bäckis för att höra om det finns några bra stories åt bloggen.
– Hmmn, svarar han, Burra säger ju mycket roliga saker. Men mest saker du inte kan skriva där. Ha ha.
Sorry, Taggen.
Du hade antagligen uppskattat några Burracuda-citat…
• • •
Jag har gått hemifrån utan de hörlurar jag behöver för att under kunna stänga ute allt väsen i pressrummet och trumma ihop det här introt.
Väldigt plebian gjort, om jag får vara lite självkritisk.
• • •
When it rains, lyder den här bloggens motto.
Så nu går vi all in sista dagars heliga innan juluppehållet. Jag är i Brooklyn i morrn och tillbaka här på Garden på tisdag och sen kommer tomten.
• • •
Just nu har vi faktiskt svenskt målvaktsmonopol i Rangers.
Med Raanta on the sidelines med hjärnskakning har ju Magnus Hellberg kallats upp från Hartford som backup åt sin berömde landsman.
Men såvida Henke inte är helt jävla plebian ska vi nog inte räkna med att få se så mycket av gänglige Mange.
Badtofflan drar sig i det längsta för att använda tredjemålisar, därom kan om inte annat MacKenzie Skapski vittna.
• • •
– Jag kunde inte vara gladare för honom, säger Tårtan om att hans bäste kompis Mike Sullivan tagit över i Pittsburgh.
Det kunde jag.
Jag menar, det vore väl roligt för honom om han fick veta hur det känns att vinna också?
• • •
”Plebian” återfinns inte i mitt digitala lexikon, så jag får gå till min kompis Andrew på Bergen Record och fråga vad det betyder.
– So-so, svarar han.
Se där, dagens språklektion.
• • •
Nånstans känns det dock logiskt att bröderna brothers Tortorella och Sullivan får göra upp om jumboplatsen i östra konferensen…
De har båda en antik syn på hockey och då går det så.
• • •
Tanken på vad en peppad Ovetjkin – och han är alltid peppad mot det här motståndet – ska kunna åstadkomma mot en defensiv som den Rangers haltar sig genom tillvaron med…den får det att bubbla i hela bröstkorgen.
• • •
Men allvarligt, vad fan är det MED Penguins?
Hur kan det här hända med ett lag så späckat av talang och know-how?
Jag sa ju före säsongen att de skulle spela Stanley Cup-final – mot Ducks.
Morsning korsning och goodbye.
• • •
Hur är det, hur ska bloggens läsekrets egentligen fira jul?
Just i år har jag rätt bedövande hemlängtan och vill frossa lite i svenska julvibbar, så låt mig höra om era traditioner.
• • •
John Amirante sjunger nationalsången i kväll.
Rangers gör verkligen allt för att komma igång.
• • •
De är bästa laget i ligan och jag tror de går till final i år, men det hjälper inte.
Caps ordinarie bortaställ är verkligen tråkiga.
• • •
Prins Oscar var petad i Winnipeg i förrgår, men ikväll är han tillbaka.
– Ibland behöver man ett wake up-call, säger han.
Men den enes bröd och så vidare – istället får hans landsman Stålberg sitta på läktaren under den här matchen.
• • •
Det slår gnistor om Burracuda under värmningen.
Han tänker göra mål på Henke igen, det ser man.
• • •
Wow, nu blir det hockeyshow.
Tanner Glass ska spela med – Zuccarello!
Ja, varför har ingen tidigare kommit på att de stora bollkonstnärerna ska ingå i samma kedja…
• • •
OK, break’s over.
Nu kör vi så det ryker fram till dan före dopparedan.