The Comeback, del 5 – The End

NY RANGERS – WASHINGTON 3-7 (Slut)
• • •
Den allmänna tillståndet i Rangers-lägret är så oroligt att det till och med blir gurgel i omklädningskabyssen efter den här jämmerliga matchen.
Jag står nere i målvaktshörnet och pratar med en lågmäld Lundqvist när det händer så jag har inte alla detaljer, men plötsligt blir det, eh, commotion, mitt i rummet.
En murvel och en spelare har några sanningens ord att säga varandra och för några ögonblick slår det blixtar i suspensoarstanken.
Ojvoj.
• • •
Till och med Paul McCartney – världens vänligaste människa – lämnar Garden i förtid.
Då vet man att det inte är bra.
• • •
Bäckis viftar avvärjande med armarna när jag upplyser om att jag korrigerat mitt säsongstips
– Nej nej, säger han på sitt mest klockrena Gävle-mål, ändra inget nu! Jinxa oss inte, kom ihåg hur det gick när du sa att vi skulle vinna för några år sedan. Håll fast vid Pittsburgh och Anaheim du.
Sorry, men jag tror vad jag tror.
Det ena laget på Garden ikväll kommer spela Stanley Cup-final till våren…
• • •
Jag tycker Badtofflan är taskig som kastar in Hellberg i det prekära läget efter den bedrövliga andraperioden – och ännu taskigare är lagkamraterna som börjar med att släppa iväg Chimera i friläge i PP.
• • •
Det går att höra hur knivarna slipas i pressrummet timmarna efter slutsignalen.
Att öppna lokaltidningarna i morgon bitti kommer att kännas som när man åker förbi en svår bilolycka och inte kan låta bli att titta.
• • •
Det här blev sent – skyll på ”Homeland” och ”The Affair” – och nu vetifan om jag pallar att ta mig till morgonvärmning i Brooklyn.
Men jag är garanterat där till kvällen och då hörs vi igen.