The Subway Battle, del 3

NY ISLANDERS – NY RANGERS 1-1 (Period 2)
• • •
Nu är det slutspel i Brooklyn.
Eller…det är det ju inte.
Men det känns så.
Matchen har sån nerv, sån explosiv edge – och inramningen är så brakande laddad – att man i morgon kommer få lätt overkliga ögonblicksbilder för näthinnan och tänka…wow, var jag verkligen där?
Hallelujah!
• • •
Det känns ett tag som att Rangers får smaka egen medicin i the land of the hipster.
De spelar riktigt bra och dominerar långa stunder – men det är Islanders som gör första målet, i ett fem-mot-tre-PP.
Så många gånger tidigare under säsongen har det varit precis tvärtom, så det får väl ses som karma.
• • •
Yes, Yes,Yes-hoppet lever i Brooklyn – och inte sedan förra vårens ljuvliga slutspelsbataljer mot Capitals i Fort Neverlose har det genomförts med lika mycket lust och emfas som efter kapten Tavares 1-0-mål.
• • •
Men Viktor Stålberg knäcker alltså karman – for now – med ett riktigt krigarmål.
Det kunde han behöva
• • •
Halak är verkligen en lysande keeper när han vill.
• • •
Det låter nästan som det är extra tryck i skällan när Barclay’s, för att nu tala på bänkgrannarnas språk, piper åt Zuke.
Förmodligen är det Islanders-fansen som hakar på och piper – alltså buar – på riktigt.
• • •
Det är ledsamt att vi inte har några Isles-fan med oss i spåret en sån här helig kväll.
Björn Falk, var är du?
• • •
Min bild är Rangers för första gången på hela säsongen är både heta, hungriga och kvicka – och noggranna i varje beslut och varje handling, också defensivt.
Lätt förbluffande att se, faktiskt.
• • •
Nu har Clark Gillies vinkat i jumbotronen också.
Bara Mats Hallin kvar då.
• • •
Nämen, Barclay’s-DJ:n kan ju inte spela trudelutten Dancing Larry brukar dansa åt på Garden.
Det ger ju gästerna moralisk boost.
• • •
Skulle jag alltså nu lämna min plats här ute i den kokande hallen och gå ner och sätta mig i pressrummet för att det är bekvämare?
Fuhgeddaboudit!