Årets första liveblogg, del 5 – The End

NY ISLANDERS – DALLAS 6-5 (Slut)
• • •
Känslan när The Q Train rasslar ut på Manhattan Bridge och hela ön, i sin overkliga kvällsskepnad, plötsligt fyller hela blickfånget…det är som att vara inne i en Velvet Underground-låt.
Så tack ändå, Islanders, för att ni flyttade till Brooklyn.
De här resorna till och från Barclay’s ger livet ännu mer skimmer.
• • •
Sicken konstig match.
När hemmalaget har 5-2 efter två perioder ska det vara slut – och samtidigt måste ett bortalag som gör fem mål ovillkorligen vinna.
– Precis som senast kommer vi tillbaka och det är styrka, att vi aldrig ger upp, säger Burger medan han sitter och fingrar på ett plåster på hakan efteråt.
– Men vi släpper tyvärr in alldeles för enkla mål igen.
• • •
Vad sa vi om statyer till Jagrs ära?
Han gör ett till och sänker Wild på egen hand.
Vilken Golden God!
• • •
Burger håller med om att Stars tog lite väl mycket utvisningar, men tycker att att de kunde fått några fler med sig också.
– För den här till exempel, säger han och pekar på plåstret på hakan, det var också en hög klubba
• • •
Hur än eländig första halvan av Anaheims säsong varit – vinner de ikväll, och det verkar de ju göra, går de upp på slutspelsplats.
Som Lille Fridolf själv säger när detta smått häpnadsväckande faktum kommer på tal:
– Go figure.
• • •
Lindy Ruff babblar om att Clutterback har ”a history of diving”.
Det kanske han har – men idag stod han ju för alla ostar i Frankrike på knä redan när Demers brakade in i honom.
• • •
Just när man tror att det äntligen ska bli vardag och folk hemma i Sverige möjliga att få tag i igen – då ska ni ha trettondagshelg också.
Är inte det lite…overkill?
• • •
Nu ska vi alla hoppas att jag somnar i tid ikväll och kommer upp och kan vara med på morgonvärmning i Newark.
Då blir det en kul blogg i morgon kväll.