Halvtid i NHL
Once again:
Frank har spolat isen, de gnistrande strålkastarna är påslagna och Gardens läktare börjar fyllas av förväntansfulla åskådare.
Det ska spelas NHL-hockey mitt på Manhattan igen.
För New York Rangers del innebär kvällens duell mot Boston Bruins att grundseriens andra halvlek börjar.
De spelade 41:a matchen i lördags, här kommer den 42:a – och sedan är det bara 40 kvar till sista omgången i april.
Tiden går och snart, alldeles snart, är vi framme vid de verkligt stora ögonblicken…
• • •
Jag har haft en massa ärenden att uträtta under dagen och kommer hit betydligt senare än normalt, så tyvärr blir det ett förhållandevis kortfattat intro den här gången.
Men vi försöker, brukligt, ta igen det under kvällens gång.
• • •
Vi får utgå från att Gardens DJ har några Bowie-klassiker på lut i PA:at denna bistra måndagkväll.
New York var, förstås, Bowies stad den också – han bodde till exempel här det sista decenniet och berget av blommor utanför hans port på Lafayette nere i Soho har vuxit sig enormt under dagen – och den spelare som eventuellt gör något storartat på isen i just den här matchen ska förstås hyllas med ”Heroes”.
• • •
Oscar Lindberg är healthy scratch och får se Bruins-matchen från lyxlogen högt upp i taket där Rangers reserver och skadade pjäser sitter.
Sur?
Nej, prinsen reagerar – åtminstone offentligt – som 23-åringar som petas ska reagera.
– Det är bara upp till mig att träna hårdare och se till att jag förtjänar en plats igen, säger han.
• • •
Bruins är, tycker jag, fortfarande en liten gåta.
Om och om igen tänker man att ”wow, nu är de sig själva igen, nu har maskinen börjat brumma” – men varje gång följs de lovande sekvenserna av nya genomklappningar, som i Winter Classic.
En tendens har dock varit otvetydig en längre tid nu:
De är gedigna och svårslagna på bortaplan (utom i Ottawa, av någon anledning).
Så det här blir ytterligare en saftig utmaning för New York-laget som för sin del letar letar efter en hållbar identitet både borta och hemma.
• • •
Om någon undrade vad som hände med Powerball-jackpoten i lördags:
Jag vann inte.
Det gjorde emellertid ingen annan heller, så nu har vinstsumman till nästa dragning – på onsdag – vuxit till absurda 1.4 miljarder dollar.
Därmed börjar vi komma upp på såna nivåer att jag skulle kunna köpa in mig i intressantare lag än Carolina Hurricanes.
Mike Illitch i Detroit börjar bli gammal och vill säkert sälja snart, till exempel…
• • •
Lundqvist kommer dock vara extraordinärt taggad i den här fajten.
Loui Loui är ju på isen och det finns nästan inget Rangers svenske keeper tycker värre om än när den göteborgskompisen gör mål på honom, för då får han höra om det HELA somrarna.
• • •
John J, korrekt iakttagelse.
Teknikproblemen i går kväll blev till slut så monumentala – ingenting fungerade – att slutrapport inte gick att genomföra.
Sen kom dessutom det bedövande beskedet om Bowie.
Men för att sammanfatta gårdagens upplevelse:
Det var fantastiskt att få vara med när den störste i vår tid smällde in sitt 500:e.
• • •
Vem tror ni det är som håller på och härjar mest högljutt och yvigast när Bruins värmer med fotboll vid zamboni-entrén och sånär sätter bollen rakt i huvudet på er bloggare?
Brad Marchand, förstås…
• • •
Jaha, det här blev något forcerat, jag fick hamra ihop introt på en ingen tid alls, men det gick och nu så åker vi.
Let’s dance.