Från Iowa till Garden, del 5 – The End

NY RANGERS – MINNESOTA 4-2 (Slut)
• • •
– De verkade lite sega, säger Henke när han på sedvanligt sätt sitter och virar av sig tejpen runt fotlederna efteråt.
I sanning.
Så fort Rangers efter sin sömngångarstart började åka skridskor var matchen över, Wild hade verkligen inget svar.
Ville jag knyta ihop kvällens tema i en liten verbal rosett skulle jag kunna säga att de mest påminde om en Jeb Bush manglad av Donald Trump i valfri debatt – inga jämförelser i övrigt…
• • •
Bilderna på Coach Q i Arizona är ju helt episka.
Han blir så satans arg att hela huvudet håller på att explodera.
Men han greppar sig i alla fall inte i skrevet den här gången…
• • •
Det varken händer eller sägs något särskilt anmärkningsvärt efter matchen på Garden.
Jag kan dock glädja vår John J med upplysningen att Badtofflan hyllar Jesper Fast.
– I have so much faith and confidence when he is on the ice. I know that defensively he is going to be in the right position and I know that with the puck he is going to make the right play. We see this young player here growing and getting better every game. I really have a lot of confidence when he is on the ice, heter det.
• • •
Står sig det imponerande resultatet i Staples Center har vi den slutgiltiga bekräftelsen:
Anaheim Ducks är tillbaka.
• • •
Nu fäller jag upp kragen och promenerar hem genom det kalla regnet och ser sista perioden i Vancouver.
Det är lite oklart när jag måste störta iväg till New Hampshire för mer valbevakning, men planen är i alla fall tills vidare en livesändning från Newark på lördag eftermiddag.
Stay tuned så får vi se.