Preludium till Stanley Cup-finalen, del 2

CHICAGO – WASHINGTON 1-1 (Period 1)
• • •
Ja, om det här är den match-up som väntar om tre månader, då kan vi ju lägga Cristal-flaskorna på kylning.
Matinéer som den vi ser brukar vara sömniga och sega, i synnerhet när late night-attraktionen Capitals tvingas medverka, men detta är ju förträfflig underhållning.
• • •
Större delen av läsekretsen är, känns det som, för ung för att ha några minnen av den mörka natten för 30 år sedan, men för oss som var med finns det inget ögonblick som i högre grad lever upp till ”jag vet precis vad jag gjorde när jag fick höra”-klyschan.
Jag var på turné med Sator i Skåne, vi slaggade i en gemensam sovsal på rockklubben Stadt Hamburg i Malmö och när Hasse Gäfvert slog på tv:n på morgonen fick vi veta.
Där gick nånting sönder som sedan aldrig läkt och aldrig kommer att göra det.
• • •
Ja, som Brian Engblom konstaterar:
Om det är någon i detta universum man inte lämnar helt ren framför en målbur är det Patrick Kane.
Washingtons backar borde veta.
• • •
Bob McKenzie har sällan fel och nu påstår han att Rangers är väldigt nära en Eric Staal-deal.
Ojvoj.
• • •
Andrew Ladd har väl inte vält några kiosker i sin comeback med mästarna, men bara att se honom i den tröjan igen är häftigt.
• • •
Var är Taddson?
• • •
Fleischmann är det kanske inte lika häftigt att se i Chicago per se, men han – och Dale Weise, när han får ordning på sina immigrationspapper och kan spela – känns som perfekta exempel på spelare man adderar för att säkra mästerskapsdjup i en trupp.
• • •
Jag känner mig fortfarande nymornad och således går det inte direkt undan i formuleringarna.
Men hang in there, förr eller senare vaknar även jag…