President’s Day-matiné i Brooklyn, del 3

NY ISLANDERS – DETROIT 3-0 (Period 2)
• • •
Islanders tar fram lien och dödar matchen.
För inte tusan vänder sega rödvingar detta – då lovar jag att gå i bara skjortärmarna tillbaka till Manhattan.
De skapar absolut inget framåt och har alla möjliga problem att freda sig i egen zon.
Bandymatchen mot Bruins för mindre än ett dygn sedan tycks ha kostat.
• • •
Dödläget bryts när Brook Nelson gör ett av säsongens mer psykedeliska mål.
Han vispar till pucken på lobby i luften mitt i offensiv zon. Jimmy Howard tar den men släpper retur och samma Nelson sveper in returen.
Egentligen går det väl inte att lasta Howard, men – nåt udda händer nästan alltid när han står.
• • •
Ha, de försöker hitta ”dagens skägg i publiken” i zambonin – och zoomar in tre hasidics.
Då vet man att man är i Brooklyn.
• • •
Annars är det ju faktiskt så att Detroit har en riktigt förstklassig målis för första gången sedan Chris Osgood.
Ja, jag vill rentav påstå att Petr Mrazek är bättre än Ozzy – 2008 vann de mer trots honom än tack vare – och kanske till och med ska kallas den bäste sedan Haseks första gästspel i The Joe.
Men han han stod i går och måste få vila nån gång, så Howard – utan vinst på två månader, eller hur var det? – är the man i Brooklyn.
• • •
Har sagt det förr, men det tål att upprepas att Islanders-fansen ”Yes-yes-yes”-hopp är bästa målfirarceremonin i hela ligan.
Idag reser sig till och med Gris-Olle, åtminstone efter Zidlickys 3-0-mål, upp och studsar lite tafatt.
Påminner starkt om det Claes Yngström i Sky High en gång beskrev som klosshoppet.
• • •
Den mäktige John Tavares gör inga av målen, men är ändå – som vanligt – en av matchens stora attraktioner.
I en sekvens fintar han bort både Glendening och Marchenko med några moves som torde göra intryck till och med på Pavel Datsyuk i båset.
• • •
Nu har jag inget mer att säga.