Röda vingar i stan, del 2

NY RANGERS – DETROIT 0-0 (Period 1)
• • •
– This game sucks, säger en mig närstående Hoboken-bo på pressläktarsätet intill.
Ja, det händer inte direkt så mycket att man har svårt att hänga med i anteckningsblocket.
Rangers har några halvchanser, Wings får iväg några skott som Henke – som verkligen utstrålar självförtroende igen – tar nästan retsamt enkelt och…ja, det är väl det hela.
Mycket skrik för lite ull, som bonden sa.
• • •
Zäta har inte kommit till i några riktiga lägen ännu, men han söker dem oavbrutet.
Mycket lite i världen roar honom mer än att göra mål på sin namne i Rangers-kassen .
Det var ju klassiskt när de för några år sedan hade ätit middag ihop kvällen innan en match just här och Zäta lovade att han skulle sätta en mellan benen på Henke.
– Eller hur, replikerade kompisen från Åre
Sedan var det precis vad som hände och istället för att jubla stod Zäta bara kvar på isen och skrattade.
• • •
Prins Oscar ser pigg ut.
• • •
Det gör inte Mike Green.
• • •
Rart med knattarna som får komma in och avnjuta nationalsången ihop med Rangers.
Den lilla målisen gör high-five med Henke och kommer garanterat inte kunna sova på en vecka.
• • •
Nu får Lille Skutt ta och göra ett mål när bloggen tittar på honom, tycker jag.
• • •
Michael Chiklis – ni vet han i ”The Shield” – har jag aldrig sett här förut, men ikväll är han på plats och vinkar glatt i jumbotronen.
Kul för honom.
• • •
Jag är omotiverad på grund av trött, Tobias.
Inget hjälper.
Varenda formulering är som att dra en stock genom skogen.
Därför blir det inga fler i det här inlägget.