Liveblogg tack vare Donald Trump, del 3

NY RANGERS – FLORIDA 2-0 (Period 2)
• • •
Nej, Panthers har kommit till storstadsdjungeln utan klor och klöser således inte alls.
För kattdjur som gör så slutar det alltid i en blodpöl i en mörk gränd.
• • •
Det är en av tidernas scramble som utbryter i Henkes målgård i slutet av andra.
Till och med furuhatten, domaren, är fan inblandad – och undviker att få pucken på sig med ett hopp de plågade Knicks-fansen skulle bli överlyckliga av att se.
• • •
Ett osedvanligt explosivt och rappt PP slutar med att Zuke, inträngd i boxen mitt i slottet, på något sätt lyckas vända på en 25-centare och stänka in sitt 23:e för säsongen.
Morsomt, som Ole Bramserud skulle sagt, apropå Sällskapsresan.
• • •
Hela målgårdskalabaliken börjar dock med att Marc Staal slår en indianare av rena rama Sitting Bull-kalibern.
Om någon på Department of Motor Vehicles – den mest mardrömslika av alla byråkratiska monster till myndigheter vi har i USA – såg skulle han omedelbums bli inkallad för nytt syntest.
• • •
Det blir alltid lite pinsamt när nån ensam stackare försöker starta en ”Let’s Go, Rangers”-ramsa och ingen – inte ens Gris-Olle – hänger på.
Det slutar med att skallet lite generat klingar av och sen sitter människan där och försöker låtsas som att det inte var han.
• • •
Så här ser det inte ut när jag flyger reguljärt.
Ah, sorry – jag har fastnat i Roland Janson/Gerard Galant-loopen.
• • •
Ja, Steve Kampfer delar tydligen spårets syn på Tanner Glass och försöker tackla honom till nästa vecka.
Men Tanner är ingen mjukglass, han reser sig direkt.
• • •
Efter målgårdstumultet är Gallant så rasande att jag rentav kommer tänka på golfscenen, när Roland Janson slänger hela golfbagen i vattendammen.
Men för att åter citera Ole Bramserud:
Icke tenk på det mer nu, Gerard.
• • •
Hej på’re!