Sista kvällen med Eken

Första gången jag såg honom, inför en Rangers-match på Gardens gamla pressläktare hösten 2006, undrade jag vad det var för spoling som plötsligt hade dykt upp för att försöka konkurrera ut mig i Henke Lundqvist-bevakningen.
Han såg kaxig ut. Lite överlägsen. Aningen dryg. Som Gävle-bor tenderar att göra.
Inte alls sant, skulle det visa sig – bara efter ett par drajjor kvällar när Brynäs vunnit SM-finaler.
För i andra periodpausen var det någon som introducerade oss och den unge man som sträckte fram kardan och sa ”Hej, jag heter Henrik Ek” har sedan dess kommit ett bli en av ytterst få ”made guys” i Biffen-världen.
Kort sagt:
En av mina bästa vänner, dryckesborder monumentale, biktpräst, kaffehämtare – och dessutom den mest klassiska av alla sidekickar i den här bloggen.
Ikväll, nästan tio år senare, gör han – Eken, som han kommit att bli känd som för er – sin allra sista match på Garden.
Eller…inte i teknisk mening.
Han kommer dyka upp och då även i fortsättningen.
Men inte lika ofta och inte som fast New York-korre.
Eken ska flytta hem och visserligen fortsätta resa men ha Stockholm som bas tillsammans med sina ljuvliga hustru Emma.
Så, mina vänner, this one’s for Eken.
En sista gång.
• • •
Var ni tvungna att gå över till sommartid borta i Europa redan i natt?
Nu blir jag allt som vanligt igen.
Sent för er – och jag måste lämna texter till morgonredaktören redan vid halv tolv på nätterna.
Den där extratimmen har varit underbar.
Men allt ska ju bara krånglas till…
• • •
I matchen därpå den där hösten för ett decennium sedan kom Eken till pressläktaren med Brynäs-keps och han brukar påstå att jag omedelbart gick fram och sa att han inte kunde ha den på sig.
– Det är som att gå runt med en svastika på mössan.
Riktigt så drastiskt tror jag inte att jag uttryckte mig, men det låter ju roligt.
• • •
Kallt igen i New York, kan meterologen från nedre Tjärna meddela.
Det är halsbrytande skillnader från dygn till dygn nu.
Tjugotre plus ena dan, tre nästa.
Get lost, Kung Bore.
Det är över för dig nu.
• • •
Pingvinerna, starkare än på många år, stormar in på Manhattan ikväll.
En händelse som ser ut som en tanke när Eken tar farväl.
Det var under de eviga bilresorna mellan Detroit och Pittsburgh under finalerna 2008 och 2009 vi verkligen blev vänner – och Eken verkligen en bloggkaraktär.
En gång, när vi passerade delstatsgränsen mellan Ohio och Pennsylvania för hundraåttionde gången, kom Britney Spears version av Rolling Stones-klassikern ”Satisfaction” på hyrbilsradion och jag vände mig till Eken, känd för sin högst dubiösa musiksmak.
– Erkänn, du tycker bättre om den här tappningen än om Stones original.
Eken ruskade eftertryckligt på skallen.
– Nej, nej, absolut inte. Så dum är jag inte.
– Jo, du gillar Britney bättre än Stones.
– Nej, Per, jag tycker inte att Britneys version är bättre. Hör du det nu, jag tycker INTE så!
– I min blogg gör du det.
Och så stod det så sen…
Klart en en sån kille blir publikfavorit.
• • •
Exakt när jag första gången började be Eken att gå och hämta kaffe minns jag inte, men det dröjde säkert inte länge.
På den tiden var den murvel som ville dricka kaffe tvungen att lämna pressboxen, promenera ner över två läktarsektioner och tränga sig in i det gamla kyffet till pressrum och gav jag mig ut på såna äventyr hann jag inte skriva några blogginlägg.
Så han var en användbar kamrat, om man säger så.
Nuförtiden har jag kaffekannorna precis bakom ryggen, så den sortens tjänster har blivit överflödiga.
Men just ikväll måste han naturligtvis gå och hämta en rykande kopp.
For old times’ sake.
• • •
Meh, Flyers hade gyllene chans att göra ett litet ryck igår kväll.
Då får de på nöten av Coyotes.
Det här är så ologiskt ibland.
• • •
Jag tror också jag kvällen till ära måste gå och hugga in på media-buffén.
Det har ju varit ett annat av Ekens många kännemärken.
Han är, sin nätta lekamen till trots, glupsk som en romersk kejsare. 
Första gången jag noterade det var i The Rock i Newark. Han sopade i sig kycklingklubbor så han till slut hade fler avgnagda ben på tallriken än lagen som skulle spela hade klubbor – och då gick han och hämtade mer.
Så har det sedan fortsatt.
Överallt.
Högst upp på hans inofficiella presskrubbslista kommer, vet jag utan att fråga, Bostons slutspelsbuffé (där har det hänt att han suttit kvar och frossat när matcherna börjar, jag skojar inte…) och längst när den torra ”some-kind-of-chicken”-smörjan i Verizon Center i Washington.
• • •
Jag tror Penguins vinner ikväll.
För som sagt:

De är bättre än de varit på väldigt länge, kanske ända sedan de där gångerna när vi låg på rull mellan Motown och västra Pennsylvania.
Mike Sullivan är en förträfflig coach och GM Rutherford, som fått så mycket skit, har fasat in exakt rätt sorts pjäser mitt i steget – som Trevor Daley, vår vän Calle Hagelin, Tom Kuhnhackl, Bryan Rust Conor Sheary.
Happy days kan vara tillbaka i Steeltown.
• • •
Eken hade kombinerad fest och lägenhetstömning nere på första avenyn igår kväll.
Man fick sätta post it-lappar på eventuella grejor man ville ha, så jag är nu stolt ägare till en drinkvagn och en brödrost.
Dessvärre tömde vi barskåpet också, så ingen av oss gör särskilt många knop idag.
Men det, ja, hm, får väl gå.
• • • 
Jättelätt är det dock långt ifrån säkert att det blir för de pumpade pingvinerna, för även Rangers ser för tillfället rätt vassa ut.
Herregud, igår kväll vann de ju till och med i Montreal.
Det händer normalt inte oftare än Eken tackar nej till en portion till.
• • •
Jag har fortfarande inte riktigt vant mig vid att se Hagge som gäst på Garden, men när jag pratade med honom efter urladdningen i Detroit igår framgick att han själv börjar komma över det främmande med att spela mot sina gamla polare.
– Jag har gjort det antal gånger och bland annat spelat två matcher på Garden, så det känns inget särskilt den här gången, försäkrade han.
Må vara hänt.
För oss vid sidan om är det ändå en underlig syn.
• • •
Victor Rask bara pumpar på.
Två kassar mot Devils idag alltså – efter två perioder.
Det är ju det jag säger, han borde få en av de sista World Cup-platserna.
• • •
Det är game time på Chris Kunitz, tydligen.
Han tacklades sönder av Pavel Datsyuk igår.
Det kan inte ha hänt många i historien.
• • •
Knallar på väg till presshissen förbi zamboni-parkeringen där Pens en dryg timme före matchstart värmer med lite fotboll och Bengan Hörnqvist kliver rakt fram och tar i hand.
– Är inte du ute på nån politik, skrockar han.
My reputation precedes me, eller vad det heter.
• • •
Professor Hugosson, Linus från PRO Hockey, är här igen.
Många vill ta farväl av Eken.
• • •
Det här kan mycket väl vara genrepet inför ett slutspelsmöte om lite drygt två veckor.
Just nu står ju Penguins och Rangers mot varandra i tabell.
Det är ett skäl till att det här borde kunna bli en kul match.
Ett annat, det främsta, är att det är Eken sista dans.
Ge honom vad han förtjänar, boys