Trade Deadline 2016, del 15

Det var det.
Sista trejden är gjord, hockeyproffs över en hel kontinent andas ut – och spurten kan börja.
För yes.
På andra sidan Trade Deadline tar själva upploppet mot Stanley Cup Playoffs vid.
Sista pushen.
Den slutgiltiga, avgörande satsningen för att nå himlen.
Och känslan är med ens en annan.
Det är på riktigt nu, allting intensifieras, porten in till paradiset tornar bakom det här krönet plötsligt upp sig i horisonten….
För bloggens del startar denna den allra mest magiska delen av grundserien med matchen Rangers-Blue Jackets på Garden – och Eric Staals debut som Blåskjorta.
Are you with me?
• • •
Ytterligare ett par trejder hann registreras runt själva deadline och offentliggjordes medan jag satt och åt en dassig senlunch på TGF på Penn Station (don’t ask…).
Anaheim gav Patrick Maroon till Edmonton för nästan ingenting, Devils fick Devante Smith-Pelley för Stefan Matteau, Jamie McGinn lämnade Buffalo för Anaheim och Tim Jackman hamnade i ett Chicago som nu har sånt djup på backsidan att man kan skicka ner U-båtar i det.
Frågor på det?
• • •
Hur det går för äldre brodern Staal här ikväll vet jag inte.
Men jag är hundraprocentigt övertygad om något annat:
William Nylander kommer att göra mål i NHL-debuten uppe i Air Canada Centre.
• • •
Kul att stavningsprogrammet vill att jag ska skriva Smith-Pelle istället.
Smith-Pelle!
• • •
Frågan är om styrkeförhållandena i ligan förändrats efter de senaste dagarnas affärer.
Svar:
Njae.
Chicago och Anaheim – som verkligen rustat på supporting cast-sidan – ser väldigt starka ut, men det gjorde de å andra sidan redan innan de började deala och wheela så skillnaden är i sig inte så stor.
Här ute i öst har Rangers och Panthers helt klart blivit starkare, men inte tillräckligt mycket starkare för att – på papperet – utmana Washington.
I övrigt:
Rätt mycket status quo.
• • •
Tårtans comeback har hamnat i skuggan av Staals debut, men det var några journalister som mitt i allt stök pinnade över till hans presskonferens på förmiddagen.
Hur, frågade de, känns det att vara tillbaka?
– Inget speciellt. Jag har ju redan varit tillbaka since you blew me out of here, fräste han till svar.
Kapten Ahab är sig lik!
• • •
Lag som enligt mitt förmenande kunde – för att inte säga borde – gjort mer idag:
Islanders, Penguins, Red Wings, Flyers, Sharks och Wild.
Framförallt förbryllar det att den vanligtvis våghalsige Garth Snow inte varit mer aggressiv i försöken att uppgradera sitt Brooklyn-lag,
Isles har, känns det som, fastnat på en platå och skulle behöva en push framåt.
• • •
Själv hinner jag som hastigast in i Jackets omklädningsrum efter Staals presskonferens och får äntligen hälsa på Wild Bill Karlsson.
Han är långhårig som en hel hårdrockgitarrist och dessutom lite nervös, deadline-dagen till ära.
– Det blev ju lite stökigt för mig ifjol och man vet aldrig, säger han med en orolig grimas.
Men äsch. Wild Bill är en av Kapten Ahabs största favoriter och kan ta det helt lugnt.
• • •
De ska presentera World Cup-truppen ute i Tarrytown på onsdag, så hela svenska landslagsledningen är på plats idag.
Man kanske skulle ta och fråga lite om han, vad heter han, Dallas-backen…ja, Klingberg!
• • •
Henke – som vilar idag men förmodligen får ett back-to-back-skift mot Pittsburgh och Washington på torsdag och fredag istället – är exalterad över att en man med Eric Staals rutin och ledaregenskaper dykt upp i Rangers omklädningsrum.
– Sen är det ju väldigt kul för honom och Marc att få spela ihop också.
Ja, är det nån som vet nåt om vad det innebär att få lira med sin brorsa är det ju Henke
• • •
Eftersom han varit på min pressläktargranne på twitter pekar pressläktargrannen lätt oroligt på Tobias Petterssons bild och frågar:
– Känner du den här killen?
Ha ha, jo, det kan man säga.
– Var inte orolig. Han är snäll, får jag bedyra och kan förstås inte låta bli att påstå att han framförallt är känd för sin stora domarkärlek.
• • •
Okej, nu börjar spurten.
Håll i er.