Årets match, del 4 – The End

DETROIT – PHILADELPHIA 3-0 (Slut)
• • •
Wings nollar alltså Flyers i årets viktigaste match.
Det hade jag inte räknat med.
Men de ville mer, var hungrigare och mer desperata, och det avgjorde.
Nu behöver de en seger till, sen är de inne och den magnifika slutspelssviten får fylla 25.
Mitt tips:
De torskar mot Boston imorrn – men vinner här i New York på lördag eftermiddag.
• • •
Nicke och Kalle – mina ärade gäster från Siljans södra strand – är duktigt zonkade efter en lång resa över Atlanten, via London, och har dragit sig tillbaka och snarkar gott bakom den stängda sovrumsdörren.
Själv är jag pigg och klar med referat betydligt tidigare än vanligt och ska unna mig ett stort glas av den Mackmyra de hade vänligheten att kånka med sig från Leksand.
Sämre kan man ha det.
• • •
Flyers slog ett slag i luften ikväll, OK, men fansen behöver inte vara så nerslagna som de verkar.
Broad Street-hjältarna har som sagt tre matcher kvar och de kommer spela sig in playoff, om inte annat så i extramatchen mot Islanders på söndag – den som ställdes in på grund av new yorkskt snökaos i vintras och istället avgörs den sista söndagen.
Sent jubel är bästa jublet, som ordspråket – uppfunnet i detta nu – lyder.
• • •
Att 16-åringen som ligger och sover i min Manhattan-holk skulle bli en hockeytalang av särskilt snitt – för det har han blivit – stod klart tidigt.
Första gången jag träffade honom var han två och ett halvt år och blev utropad i hallen i huset på Movägen för att hälsa på gamle Biffen.
Han tittade på mig med uppspärrade ögon i två sekunder, innan han utbrast:
– Hockey!
Sen sprang han iväg in på sitt rum för att leka igen.
Vad skulle det kunna bli annat än hockeystjärna av en sådan krabat?
Jag räknar ner till draften om två år….
• • •
Så frapperande ofta det fortfarande händer att man som hockeyåskådare kan säga ”Det tror jag aldrig sett/varit med om tidigare” – trots ett helt liv i ishallar, på pressläktare och i tv-soffor.
Kvällens fajt i The Joe rymde just en sådan detalj.
Jimmy Howard, Detroits målis, var den ende på isen som noterades för en assist och – nä, det tror jag aldrig jag sett tidigare.
Märkligt.
• • •
Imorrn ska vi gå på sista slaget om New York för säsongen, allesamman.
Slut upp ni med, kommenatorsspårsvänner.