Början och slutet, del 2

TAMPA BAY LIGHTNING – NY ISLANDERS 1-3 (Period 1)
• • •
Ojvoj, vad är det som händer i Amalie?
I några minuter ser det ut som att Bolts tänker köra över sina gäster från Brooklyn.
Raketmotorn i offensiven, samtidens mest hyllade, lyser i sin fulla glans och Palat gör ett rasande grant mål redan efter tre minuter.
Men sen ba’ – hallå.
Isles häller en rejäl hink kallt vatten över festen och gör tre raka mål och hemmalaget ser helt handfallet ut.
Scenföränding monumentale, kan vi kalla det.
• • •
Shane Prince…vem hade räknat med att han plötsligt skulle varva upp och bli en av slutspelets stora profiler?
Men GM Snow är bra på att hitta pärlor i den stora birollsensemblen.
• • •
Det är Eken – som återigen ska ut på middag och redan har värmt upp med några Dos Equis – som säger det:
– Hey, Capuano! 1989 ringde och ville ha tillbaka sin frissa!
• • •
Även Drouin håller ju på att bli en av hela slutspelets kungar.
Den passningen till Palat vid 1-0-målet…vaniljsås för ögonen.
• • •
Så mycket accident var det väl inte när Condra brakade in i sargen, John J?
Cizikas, ingen Lady Byng-kandidat precis, skickar in honom i sargen med rätt betydande kraft.
• • •
Vezina-Bishop…
• • •
Nu har Eken – the most interesting man in the world – druckit ytterligare ett par Dos Equis och börjar skälla när jag slår fast att Islanders är New Yorks bästa hockeylag.
– Sluta vara så jävla orange-blå! Om du vill att jag nånsin ska prata med dig byter du åsikt, gormar han.
Gävle-bor och alkohol…det är aldrig en bra idé.