Den långa lördagen, del 2

NY ISLANDERS – PITTSBURGH 0-1 (Period 1)
• • •
Vi får dra till med den gamla Staffan Linderborg-favoriten:
Nämen, Berube. Nämen, Berube. Nämen, Berube.
Mitt under ett powerplay, när hemmalaget legat på duktigt och håller på att skaffa sig lite momentum, slår han helt oprovocerad en indianare rakt i famnen på Oskar Sundqvist och morsning korsning 0-1.
Men kul för Sundqvist.
Den förre Skellefteå-centern gör sitt första NHL-mål.
• • •
Matchen är hyggligt matiné-tam och beskedlig.
I drygt femton minuter.
Sedan boardar den notoriske Matt Martin Justin Schultz, varpå Ian Cole störtar fram och ska gruffas lite med Islanders egen Matt Cooke.
Bägge hamnar i utvisningsbåset – och när de kommer ut på isen igen kastar de sig över varann och börjar slåss.
Nu kan det bli åka av.
• • •
Men även Nick Leddy har lite skuld i fiaskot vid målet.
Det är honom Berube försöker ge pucken, men han bara åker därifrån.
Kommunikation, pojkar.
Bra grej.
• • •
Hittills är saknaden efter Blomman inte så stor.
Matthew Murray har sett riktigt stabil ut i gästernas kasse.
• • •
Det här skriver jag redan innan deras hemmamatch mot Senators börjat, men oavsett hur det går där är jag säker:
Flyers kommer fixa det.
Lätt.
Dom är för bra.
Den slutgiltiga kampen i öst står mellan Bruins och Red Wings – om tredjeplatsen i Atlantic-divisionen.
Och på torsdag möts de, i TD Garden.
Det blir nåt.
• • •
Barclays pressbox är…ett äventyr.
Idag har jag Long Islands egen Gris-Olle tre stolar till vänster – och ingen emellan.
Han pumpar plastmuggsbira och brölar oavbrutet om att the boys are fucking great.
Jaja.
• • •
Det har, av förklarliga skäl, varit mycket om Sheriffen från Gonäs – Jonas Frögren – i svensk media sedan den osannolika upplösningen i Ö-vik igår och jag blir så glad.
Inte blott som LIF-supporter; Frögga var ju här – i Toronto – några år och jag har aldrig träffat en mindre tillgjord stjärna.
Första gången han kom med Leafs till New York klev han efter morgonvärmningen rakt fram till bloggen i omklädningsrummet och utbrast, på sitt sjungande Gonäs-mål:
– Men du, vilken jävla stor stad det HÄR är då! Bor du här? Det är ju fan inte klokt.
Nej, det är väl inte det. …
• • •
Okej, Long Islands egen Taggen är en sån som inte bara hinkar i sig öl och råmar rakt ut mellan varven.
Han måste också, till synes tvångsmässigt, referera allt som händer – som en Arne Hegerfors på lyran.
Det är rätt tröttsamt för oss i den närmaste omgivningen.
• • •
En annan gång, inför en Toronto-resa, ringde jag Sheriffen och frågade om han hade några tips på bra barer i hemstaden.
– Nej. Jag bara går ut och dricker och blir full. Inte fan vet jag vad ställena heter, svarade han.
Ha ha.
• • •
Sant, Alvestas Taggen, det var under slutspelsmatcherna 2013 jag blev kär i Nassau Coliseum.
Dessförinnan hade det ju aldrig varit något folk när jag satt där, men då var det ramala-tryck av guds nåde.
Den kärleken intensifierades ifjol, i sista matchen mot Washington.
Bland det häftigaste jag upplevt i den vägen, faktiskt.
Den gamla plåtlådan kommer vara djupt saknad nu när playoff börjar.
• • •
Det är för långt till kaffet här, men jag kanske ska böja mig över och dricka lite ur den bira Gris-Olle helt ogenerat ställt på mitt skrivbord…