Det lugubra New York-derbyt

Välkommen till det sista slaget om New York för säsongen – och det mest egenartade.
Rangers och Islanders har sedan snart fem decennier tillbaka en beef av snudd på Israel-Palestina-artad kaliber going och i vanliga fall skulle en direkt duell om tredjeplatsen i divisionen fyra dagar före grundseriens slut bli ett episkt sjöslag.
Men:
Det är lite speciellt den här gången.
Båda två skulle helt frankt må bäst av att förlora, säkra andra wild card-platsen och få möta Florida i första slutspelsomgången.
Naturligtvis säger alla inblandade de rätta sakerna om att man inte kan tänka så, att man vill alla matcher och att man måste kunna slå alla om man vill gå långt i playoff.
Bla bla bla faktiskt.
De vet ju också, innerst inne:
Pittsburgh Penguins är hela ligans hetaste lag och skulle det mot all förmodan gå att slå ut dem väntar förmodligen överlägsna seriesegrarna Washington Capitals i omgången därpå.
Det blir ingen lätt resa i Atlantic-divisionen heller, såklart – men lättare.
Så det är som i en gammal Dylan-sång i the woooooorld’s most famous arena ikväll:
The winner is the loser and the loser is the winner
• • •
Jag har – via Uffe Samuelssons försorg; han vet hur man tar hand om hjältar från gamla hemstaden Leksand – med mig Eriksson Family på morgonvärmningen.
Ingen av dem har varit på Garden tidigare och det finns nästan inget som slår blicken hos människor som kliver in under det klassiskt välvda taket i den ikoniska hallen på sjunde avenyn för första gången.
Det lyser – särskilt hos så hockeyfrälsta som de här två herrarna.
En träning är dock en träning oavsett om den äger rum på Manhattan eller i skogsdungen bakom Tegera så far och son sitter låter som vanligt under studierna av Rangers skate.
– Kolla, vad djupt ner centern går. Det ser man sällan hemma, påpekar till exempel Niklas när första PP-uppställningen gnuggar lite varianter.
Nu vet ni det.
• • •
Dylan har förstås aldrig skrivit raden ”The winner is the loser and the loser is the winner”.
Men han skulle ha kunnat – om han var lite sämre än han i själva verket är…
• • •
Henke insisterar dock på att han verkligen inte är fokuserad på något annat än att vinna mot lede fi från andra sidan East River.
– Det sitter djupt, när man spelar vill man bara vinna. Det blir bara fel om man försöker ändra på det.
Dessutom, påpekar han, finns det pros and cons i både Atlantic och Metropolitan.
– Penguins har utan tvekan varit hetast i ligan sista månaden, men dem vet vi ändå var vi har. Vi möter dem så ofta, känner dem. Med Panthers är det lurigare…man vet aldrig riktigt vad man har att vänta från dem.
Okej.
Det finns poänger där.
• • •
App, app, app…idag kom det fin försändelse i mailen.
Röstsedeln för Awards.
Högtidligt, erkänner jag härmed att det känns.
Som vanligt får jag – som stolt medlem i PHWA – rösta i klasserna Hart, Norris, Calder, Selke och Lady Byng samt om All Star-laget och rookie All Star (Vezina tar GM:s hand om, och Jack Adams är radiopratarnas klass).
Jag får förstås inte låta mig påverkas av råskinn som er – och jag har ändå rätt klart för mig hur jag tänker rösta – men ni kan ju alltid berätta vid ni tycker…
• • •
Det avgörs andra Big Time kanonmatcher ikväll också, betydligt viktigare än den här.
Framförallt skulle ju Boston-Detroit och Philadelphia-Toronto kunna beskrivas som – håll i dig, Erik! – Årets Matcher.
Dom ber jag eder att referera mer frekvent i kommentatorsspåret än ni refererat några andra matcher i historien, jag vill veta allt!
• • •
Islanders-spelaren som gör starkast intryck på far och son Eriksson under förmiddagen är ju given.
Johnny Boom Boom.
Det är lika självklart som att min kockkompis Bullen blev tagen av de den finaste ryska kaviaren på Daniel häromsisten.
Fast när vi i slutet av skajten står nere vid sargen blir de impade av Kyle Okposo också.
– Det är en köttig bit, konstaterar Almtuna-coachen.
• • •
Apropå priser tillkännages idag att Henke – för åttonde gången – utsetts till Rangers MVP av PHWA:s illustra lokalavdelning.
Mer anmärkningsvärt och roligt är att Player’s Player Award – ett pris Rangers-spelarna själva ger till den de tycker bäst exemplifierar vad det betyder att vara en lagkamrat – går till Jesper Fast!
Snacka om hedersamt.
Och jag utgår från att John J – Quickies största fan i världen, tillika levande legend i bloggens kommentatorsspår – tar fram champagnen och sprutar ner hela lägenheten!
• • •
Östfinalen mellan Washington och Pittsburgh – måhända genrep inför en kommande slutspelsserie som Tobias Pettersson kommer bli vansinnig för att vi kallar ”moralisk konferensfinal…” – vill jag också höra allt om i spåret.
Däremot räknar jag med att hinna hem till den blytunga Pacific-finalen mellan Kings och Ducks och åh, vad den ska bli rolig att se ihop med mina inbitna experter till gäster.
• • •
Just ja, väderrapporten:
Det regnar idag.
Får väl ses som ett framsteg, antar jag.
• • •
För en gångs skull kommer det åtminstone OK nyheter från Tampa-land.
Vigge Hedman ska visserligen inte spela mot Devils ikväll heller, men han var med på morgonvärmningen och är enligt coach Cooper tillbaka på lördag.
Gott så.
Samtidigt tvingas Yzerman dock krypa till korset – vad ÄR det för ordstäv, egentligen? – och kalla upp Drouin, strulputte monumentale, från AHL.
Som Ekeliw kved för några dagar sedan:
– Att hålla på Tampa i år….det har bara varit drama!
• • •
Står i korridoren utanför Rangers omklädningsrum och väntar på att släppas in när Viktor Stålberg kommer trampande.
– Vad nu då, börjar han ropa på göteborgska, är du här på morgonen? Det ser man inte ofta, jag trodde du låg och sov den här tiden på dygnet.
Det värsta! Jag är ju en morning skate machine, det går att ställa klockan – 10.30, varje gång – efter mig (ja, jag ljuger lite nu, men det får man göra när man ska driva hem viktiga poöng)
Om Lerums Larionov några fler gånger satt kvar i omklädningsrummet längre än det tar ett knyta upp ett skosnöre skulle han få njuta av min närvaro betydligt oftare…
• • •
Ännu är det ingen som, i dessa nya förbudstider, haft några synpunkter på att jag snusar.
Men vi får se.

Från och med nu är det uttryckligen otillåtet att ”dippa”, som de ociviliserade busarna kallar det, i alla idrottsarenor i New York och jag tar inga chanser.
Smyg-eran börjar härmed.
• • •
Islanders har ägt Rangers i år och vunnit samtliga tre möten.
Det är hoppingivande statistik.
För Rangers-fansen alltså.
Det är ju bäst att förlora ikväll, right?
• • •
En kille jag tror jag känner men inte sett på länge promenerar genom pressrummet och jag tittar glatt upp och ropar ”hey, good to see you again” och så är det förstås inte alls den killen.
Såna gånger blir man lite röd om kinderna.
• • •
Hur var det, visst skrockade ni yngre lymlar om att mina aversioner mot nya NHL-sajten bara berodde på att jag är en gammal konservativ gubbstrutt och att jag skulle komma att vänja mig och uppskatta dess moderna anslag med tiden?
Well, let me tell you – nu har det gått några månader och jag hatar den fortfarande, med hetta.
Mitt arbetsredskap är och förblir svenska NHL-sajten, utformad på old school-viset, och när de ändrar även den kommer jag gå ut i strejk.
• • •
Player’s Player-Jesper ser mest frågande ut när jag tar upp scenariot om att det förmodligen är bäst att förlora det här derbyt.
– Nja, vadå, Penguins har svårt program kvar. Vi ska gå om dom, säger han.
Ja, fast Fast – ja, den går inte att undvika – bortser då från att det nog till och med är mer fördelaktigt att möta Florida borta än att ha hemmaplansfördel mot gamle kompisen Hagelin och hans nya lagkamrater.
• • •
Visste ni att MSG:s kommentatorer – Sam Rosen och Joe Micheletti – oftast står upp i sin luxuösa hytt när de refererar matcherna på Garden?
Well, det gör dom.
• • •
En väldigt fin bonus med svenska NHL-sajten är att man får läsa den förträfflige Janne Bengtssons texter.
Don’t miss.
• • •
Ok, nu börjar det – derbyt som ingen, egentligen, vill vinna.
Mycket nöje.