Ett måste i the bright lights

Bright lights keep on shining – ett tag till.
Men snart kan den mest glamorösa och mytomspunna av NHL:s scener go dark.
Som Jesper Fast – inte de långrandiga utläggningarnas man, men när han väl tar till orda brukar han vara spot-on – säger på sin mildaste småländska:
– Det känns som en måste-match ikväll.
Japp, om Rangers förlorar även Game 4 och hamnar i 1-3-underläge mot Penguins inför fortsättningen i Steel City på lördag…då skramlar det till i kulisserna och ridån börjar sakta vevas ner.
Broadway Blueshirts har de senaste åren förvisso haft en imponerande förmåga att spela sin bästa hockey när de stirrat ner i avgrunden och sprattlat sig ur både Washingtons och just Pittsburghs dödsgrepp.
Men mot den här uppsättningen pingviner, i det gula havet i ett elektrifierat Consol Energy i en Elimination-match, framstår det som att bestiga Mount Everest barfota.
Så Jespers ”måste” klingar mycket sant.
Det är mer än bara det vanliga som står på spel nu.
Det är hoppet om överlevnad.
Det är säsongen.
Det är the bright lights i the big city.
• • •
Förmiddagen har just övergått i lunchtid och mumlet om var dagens lunch lämpligen bör intas börja fortplantas genom Gardens fullknökade pressrum.
Då kommer det chockerande beskedet att Prince gått bort hemma i Paisley Park i Minneapolis.
Någon på andra sidan skrivbordsskranket, där beat-reportrarna sitter, skriker rakt ut och jag har god lust att göra likadant.
Vad är 2016 för år?
Ska alla verkliga musikikoner som fortfarande är vid liv lämna oss?
Så fruktansvärt dystert.
• • •
I Pittsburgs omsorgsfullt dekorerade omklädningsrum kan den som lyssnar höra hur en enveten ton av tillförsikt och självsäkerhet liksom brusar under gapandet och garvandet.
Pingvinerna vet ju också:
Om de skaffar sig 3-1-övertag, då har de ena fenan inne i nästa runda.
– Det känns som att det kommer att bli tajtare och tajtare ju längre den här serien fortsätter och de lär göra sin bästa match ikväll men det ska vi också göra och vinner vi ser det ju väldigt trevligt ut, säger Hagge och fyrar av leendet han bara använder när han känner sig väldigt förvissad om någonting.
• • •
Eken kom hem redan vid midnatt igår kväll och då hade skonsamme redaktör Paulsson hemma i Stockholm meddelat att jag kunde ta resten av kvällen off, så vi vred korkarna av några kalla öl och tömde det sista av en flaska Mackmyra – gåva från Almtuna IS tränare – till det förträffliga slaget i Sharktank.
Eken beskrev Big Joe Thornton som en lite större Stefan Canderyd – ja, det var Mackmyran som talade – och jag påtalade Drew Doughtys otvetydiga likheter med Sigge Svensson.
På det hela taget mycket trivsamt.
• • •
Viktor Stålberg tillbringade större delen av onsdagen hos tandläkaren och har nu tre temporära tänder där det satt tre riktiga innan Kris Letang i tisdags kväll lappade till honom över truten med klubbladet.
– De gjorde ett bra jobb. Han är fortfarande lika fin, flinar bänkgrannen Quickie Fast.
Viktigast av allt:
Solbrännan är fortfarande intakt.
– Ja, fortsätter Jesper, den lyckas han hålla lika jämn och djup hela säsongen, vad som än händer. Ingen vet hur han gör.
• • •
Själv tycker jag Joe Thornton är mer av en Jan-Erik Lyck, om vi nu ska prata gamla Brynäs-legender.
• • •
Den där slashingen i solbrände Viktors tryne, och det faktum att den inte resulterade i minsta reaktion från ligan, får fortfarande blodet att koka i Rangersland.
Inte har det blivit bättre av att Letang påstått att han bett svensken om ursäkt.
– Ursäkt? Han har hört inte av sig till mig och inte bett om ursäkt, klargör Viktor.
Ojvoj.
• • •
Som Eric Clapton svarade när han fick frågan hur det känns att vara världens bäste gitarrist:
– Ingen aning. Fråga Prince.
• • •
Hagelin är dock hundraprocentigt säker på att hans lagkamrat inte drog till Stålberg med avsikt.
– ”Tanger” gör inte sånt. Han spelar hårt, men inte fult, säger han.
Geparden från Nykvarn tillägger dock att han inte sett den omtalade videon.
Klart han inte har.
Ingen har nånsin sett något som en lagkamrat anklagas för att ha gjort…
• • •
Garden DJ:n måste naturligtvis plugga Prince så ofta han får tillfälle ikväll.
”Dirty Mind”, ”When Doves Cry”, ”Grand Slam”, ”Cream”, ”Sexy MF” och ”Sometime it Snows in April” borde alla kunna gå att koppla till olika matchsituationer.
• • •
Vi har tvenne Elimination games på schemat under kvällen; en i Tampa och en i St Louis.
Några gissningar från läsekretsen?
Jag vill jinxa ingen, men tror att både Bolts och Blues fixar’t.
Erfarenheten borde i och för sig ha lärt mig att aldrig nånsin räkna bort Blackhawks, men det är något som inte riktigt känns som det ska med regerande mästarna den här gången.
Det sa jag å andra sidan även när de låg under med 3-1 mot Detroit 2013 och look what happened.
• • •
Bloggen står länge hos Hagge under förmiddagen – så länge att han börjar fingra på ackrediteringen och frågar om jag inte ska skaffa kort hår igen, vilket jag ska, är alldeles för mycket 80-talstant just nu – och får ur honom att han trots allt ser det som en liten fördel att han känner motståndarna i den här serien så väl.
– Mentalt är det kanske ett litet plus. Jag vet vad som händer i deras rum, hur vissa spelare agerar i såna här situationer och hur andra inte agerar. Det är något jag kan använda.
Får de höra om det, menar du?
– Nej, jag brukar inte prata så mycket på isen. Jag bara kör.
Jaha.
– Och om jag säger nånting stannar det på isen…
• • •
Hur är det man säger…desperat times calls for desperate measures.
Så Rangers har kallat in John Amirante för nationalsångsframförandet.
Han kanske kan dra ”Sexy MF” han också – som hyllning till den bortgångne kollegan.
• • •
Eftersom han är på mig om min frisyr måste ju jag replikera att Hagelins slutspelsskägg inte heller är så mycket att skryta med.
– Nej, flinar han och krafsar sig om hakan, de här fjunen är inte så fagra. Men det är bara som det är med det.
I know the feeling.
• • •
Ser på video att ett kompani Rangers-fans under eftermiddagen skjutsats runt Manhattan på ett öppet bussflak och bland annat fick HEN-RIK-ramsan att eka över Times Square i rusningen.
Hoppas inte vår kommentator Playoffwill passerade på vägen hem från jobbet, han hade ju fått blodstörtning.
• • •
Vi får utomordentligt fint besök i pressboxen ikväll.
Lidas är här med Rikard Grönborg för att kolla presumtiva World Cup-spelare – i första hand Fast, Hagge och Bengan, får man väl anta.
Perfekt.
Är det någon gång nordamerikanska kollegor blir impade är det när Lidas kommer fram och hälsar…
• • •
Man vet inget om mikro-irritation förrän man suttit i pressrummet i Garden och varit med om att fotografer med packning som äventyrare på väg till Sydpolen drar förbi och stöter i ens stol med sina monstruösa väskor.
• • •
Den är rätt fantastisk, historien kommentatorsspårsstammisen Hento återgav från minnesstunden för Ed Snider tidigare idag, om hur Philadelphia-patriarken en gång slängde ut Donald Trump från lyxsviten i Wells Fargo för att han inte kunde låta bli att prata under pågående match.
Om jag vetat att Snider delade åsikten att folk ska hålla fan på sig när det spelas hockey hade jag bjudit inom till min pressläktarflank på Garden för lite rensing.
• • •
Ikväll får åskådarna på Garden varken handdukar eller armband. Det hänger i alla fall ingenting på stolarna en kvart innan dörrarna öppnas för biljettinnehavare.
Snåla Dolan…
• • •
Det är lätt löjeväckande att vi fortfarande inte vet vilken tid matchen i Pittsburgh på lördag börjar, men det hänger tydligen på om det blir ytterligare en duell mellan St Louis och Chicago eller inte.
Om det blir det börjar den 15.00 och Penguins-Rangers 20.00 – och om inte är det istället den senare som avgörs på matinétid.
NBC bestämmer.
• • •
Eken fick för övrigt med sig ett armband hem från matchen i tisdags och det fortsatte blinka i nästan ett dygn.
– Jag gillar det inte, fräste han flera gånger.
• • •
Hinner – eller snarare tvingas – spela in ett nytt podcast-avsnitt med ungblodet från Örby under eftermiddagen också, direkt från Garden.
Jag får sitta i en skrubb där radioreportrarna vanligen håller till och är så stressad att jag knappt vet vad jag säger, men det verkar som det blev ungefär samma svammel som vanligt.
• • •
Sullivan fortsätter antyda att Flower när som helst kan vara aktuell för spel, men han har inte ens varit på is de senaste dagarna så det verkar inte troligt att han överhuvudtaget kommer vara aktuell i den här serien – hur lång den än blir.
Ikväll är det hur som helst Murray som startar igen och det behöver ingen som håller på P-burgh vara ledsen för, han är en förstklassig målis.
• • •
Pressloungen chockar idag med köttbullar och potatismos, en rätt de under elva års tid serverat exakt noll gånger.
Det måste vara för att de hört att Lidas ska hit.
Eken får något religiöst i blicken och slickar sig om sina gästrikiska läppar.
– Är det här sant?
Det är sant, Eken.
• • •
Apropå målisar glider Henke Lundqvist med den här starten förbi Patrick Roy på listan över målvakter som spelat flest slutspelsmatcher för en och samma klubb och är nu ensam fyra.
Pretty mäktigt.
• • •
Tyvärr föll inte heller köttbullarna i god jord.
– För jävla äckliga. Det kan du citera mig på, sms:ar min buddy upprört upp till pressboxen.
• • •
Undrar om Rick Mangold, Jets-stjärnan, är här ikväll också.
Det yviga fotbollsmonstret satt under förra matchen, i Rangers-jersey, bakom bortabåset och var som en annan Gris-Olle flera gånger framme och gormade otidigheter åt Crosby & co.
En karaktär, to say the least.
• • •
Det kan vara säsongens sista match som börjar i the wooooorld’s most famous arena nu.
Vinner Pittsburgh släcker de nog the bright lights på Manhattan.
För att knyta an till tisdagens introtema ytterligare en gång:
It’s up to you, New York.