Helgen när allt avgörs, del 11 – The End

19.07 på onsdag – det vill säga 01.07 natten till torsdag för de flesta av er – släpper de pucken på den nyspolade isen i Amalie Arena i Tampa.
I samma stund börjar Stanley Cup-slutspelet 2016.
Halleluja, säger jag.
Halleluja.
Halleluja.
• • •
Det tog dem förstås ett tag, både NBC och de inblandade klubbarna hann före, vilket fick till följd att jag satt här med papper och penna och lappade ihop en egen bracket, men efter nån timme lyckade NHL trycka ut spelschemat för första omgången på sin lökiga hemsida.
Att till och med DET skulle bli förstört med den förbannade omgörningen av sajten…
Ögonblicket när de släpper programmet innan den första playoff-rundan ju en av säsongens absoluta höjdpunkter.
Det är då det sjunker in att slutspelet ska börja och den kokande eufori som bara åtta matchserier i världens bästa turnering kan utlösa börjar pulsera i kroppen.
Men nä, ta en kopp kaffe först ni, redaktörer…
Här är det i alla fall, hela schemat:
• • •
Jag har en intervju med Hagelin ute på sportbladet.se och hans fall är verkligen fascinerande.
Förra året spelade han med Rangers och skickade ut Penguins ur slutspelet med ett övertidsmål i Game 5 i första omgången – och nu ska han hjälpa Penguins att ta revansch på Rangers för det som hände då.
Wacko.
• • •
Ett är säkert:
NHL bryr sig inte längre om sina europeiska fans.
Endast två av matcherna till helgen – Penguins-Rangers på lördag och Blackhawks-Blues på söndag – spelas på matiné-tid.
Det är förstås allsmäktiga NBC som bestämt att det ska vara så, de måste ju visa traktor-pulling i sina kanaler på helgerna, och TV-bolagen som betalar för sändningsrättigheterna på andra sidan Atlanten borde verkligen protestera.
De blir…ja, jag ska inte skriva vad jag anser att de blir, men det är ju bedrövligt.
• • •
Det är tredje gången de använder det här slutspelsformatet nu, med divisionsuppgörelser och wild card-lag, och det som från början kändes nytt och fräscht och kul börjar få en fadd smak.
Precis som Tobias Pettersson påpekat i kommentatorsspåret blir det lätt orättvist och ologiskt.
Om de kört enligt den traditionella mall som användes fram till för två år sedan – att ettan i konferensen möter åttan och så vidare – hade vi istället haft de här serierna att se fram emot:
•Washington – Detroit
•Pittsburgh – Philadelphia
•Florida – Tampa
•NY Rangers – NY Islanders
•Dallas – Minnesota
•St Louis – Nashville
•Chicago – San Jose
•Anaheim – LA
Många potentiella klassikermöten vi går miste om där…
Fast allra coolast – och bäst – vore ju om de någon gång bröt sig loss från den geografiska indelningen och lät ettan i sammanlagda tabellen möta laget på 16:e plats och så vidare.
Med moderna kommunikationer skulle det gå utmärkt, därom kan lagen i Major League Baseball vittna.
Med DET upplägget skulle vi ha de HÄR kittlande serierna:
•Washington – Boston (jo, B’s skulle ta sig in på Minnesotas bekostnad…de har fler poäng)
•Dallas – Detroit
•St Louis – Nashville
•Pittsburgh – Philadelphia
•Chicago – Tampa
•Anaheim – San Jose
•Florida – NY Islanders
•LA Kings – NY Rangers
Ja, nej, så kommer det aldrig bli, men tillåt mig fantisera lite…
• • •
Panthers och Islanders får alltså börja med en back-to-back nere i Florida-solen.
Det känns minst sagt udda.
• • •
Tippat har jag gjort, lite från höften, i en blänkare som ligger ute på sportbladet.se just nu.
Det ska göras mer grundligt i en podd med Ekeliw – på plats i Vegas just nu, till min stora oro – i morrn kväll och, tror jag, i onsdagens tidning.

Då, på onsdag, ska vi förstås också ta oss en nördig titt på varje serie här i
bloggen.
Ni, mina dyra läsare, är dock välkomna att avlossa era tips närhelst ni önskar.
En sak bara:
Försök låta bli att vara så där tvärsäkra som somliga är, ni vet såna där som VET hur det ska bli och avfärdar de som inte kommit till samma slutsats som idioter.
Jag blir illa berörd av sånt och ingen vet, alla bara gissar.
• • •
På sportbladet.se finns nu också en sammanfattning av de individuella prestationerna under den grundserie som just avslutats – med särskilt fokus på de inte mindre än 86 svenskar som spelat i världens bästa liga i år.
Ni har ju koll på att Erik vinner den blågula poängligan, att Filip Forsberg gjort flest mål, att Henke har bäst målvaktsstats och att John Klingberg är blågul plus/minus-kung.
Men hade ni koll på att Oliver Ekman-Larsson – förutom att vara den som stod för flest powerplay-mål och flest GWG-baljor – också var vår elakaste spelare i år?
Han vann svenska utvisningsligan med 96 minuter, före Adam Larsson och Gabriel Landeskog.
Det hade jag aldrig trott, Oliver som är så snäll…
• • •
De närmsta två dygnen blir det tyst och mörkt här i bloggen medan jag laddar om för årets två bästa månader.
Men på onsdag – då åker vi!