Helgen när allt avgörs, del 5

NY RANGERS – DETROIT 3-2 (Slut)
BOSTON – OTTAWA 1-6 (Slut)
PHILADELPHIA – PITTSBURGH 3-1 (Slut)
• • •
There you have it.
På något sätt slutar matcherna, bortsett möjligen från den i Philly, tvärtemot hur jag hade föreställt mig – och ändå blir resultatet precis det jag gissade.
Red Wings och Flyers är inne – och Bruins får packa trunken och åka hem.
Synnerligen märkligt.
Men härligt.
Pulsen ska rusa i sista grundserieomgången, annars är det inte på riktigt.
• • •
Klara serier i detta nu:
Washington-Philadelphia
Tampa-Detroit.
Men mer än så vet vi inte.
Om Islanders tar sammanlagt tre poäng, eller mer, i sina två återstående matcher är det fortfarande dom som får ta sig an Pittsburgh – och om inte är det Rangers.
Och i väst är inte en enda match-up spikad ännu.
• • •
Men Boston alltså…
Vilket generalfiasko.
Det går inte att beskriva 1-6, i säsongens viktigaste match, mot ett sedan länge avsågat Ottawa, på annat sätt.
Ska inte kunna hända, helt enkelt – inte med den truppen.
• • •
Det hade jag alldeles glömt, men när han jublar i korresoffan över Bellemares spiken-i-kistan-balja i tom kasse slår det mig:
Niklas var ju draftad av Flyers.
– Ja, det är mitt lag, bekräftar han.
Sen kommer följande förutsägelse:
– De kommer slå ut Caps. Jag bara vet det.
• • •
Står trekvart efter slutsignalen och bluddrar med trion Zetterberg, Kronwall och Lilja vid zamboni-parkeringen.
Då ringer Erik Karlsson – för att jag sökt honom förstås; han ringer inte spontant – från Boston.
Det slutar med att jag får räcka över luren till Zäta.
Han har några tack att framföra, gissar jag.
• • •
Claude Julien har på goda grunder hög status som coach och lär få ett nytt jobb snabbt, men samtidigt är det hans ansvar att se till att spelarna är redo för strid i de allra största matcherna och nu har han misslyckats på den punkten två år i rad, så det är ändå logiskt att Bruins sparkar honom.
• • •
Under det lilla samkvämet i zamboni-garaget råkar Zäta avslöja Kronwalls nya smeknamn:
Lieutenant Dan.
Det är inte meningen att jag ska höra – tror jag – men det gör jag så nu är #55 i Red Wings Lt. Dan i fortsättningen.
• • •
Om nu även Matt Murray är skadad och Penguins tvingas gå in i playoff med tredjemålisen, då kanske de ändå inte är fullt lika skräckinjagande som de framstod för några timmar sedan.
• • •
Men om nu Kronwall är Lt. Dan, vem är då Forrest Gump himself?
Det måste ju vara Hästpolo-Gustav.
Och Bacon Andersson är förstås Bubba.
• • •
Stackars Monstret.
Fy satan vilken match att behöva stå.
• • •
Springer på självaste The Mule i Garden-environgerna också.
Han har följt med till New York för att se polarna runda av grundserien.
– Fast jag såg inte så mycket, jag var ute och gick i regnet. Jag var så nervös. Sen såg jag på en tv i en bar att det stod 4-1 i Boston och trodde allt var kört. Tills jag insåg att…åh fan, det är Ottawa som leder, berättar han.
Ha ha.
• • •
Leafs irriterar sina fans genom att – återigen – vara för bra.
Som det stod på Toronto Sun-sajten efter den oväntade segern mot Flyers:
”Leafs fail to clinch last place”.
De ska ju komma sist för att få bäst chans på Auston Matthews i draften, men nu leder de återigen med 1-0 – mot Devils.
• • •
Bacon Andersson grimaserar när det bortdömda målet kommer på tal:
– Ja, det blir så där när man är så snabb som jag…
• • •
Törs man ens fråga hur det är med vänner som Bostonmolle och Storbjörn och Lillbjörn?
Ni har mina sympatier.
• • •
Här tittar vi nu på Oliver Kylingtons debut med Flames, men ska växla över till Dallas-Nashville och/eller St. Louis-Washington om 20 minuter.
Jag är extremt utpumpad efter den här utdragna urladdningen, så det kanske inte blir några superlånga inlägg resten av kvällen, men spåret är öppet.
Fire at will, amigos.