Live from Pittsburgh

Åh, se!

Manegen.
Scenen.
Slagfältet.
Där ska hockeygladiatorerna Pittsburgh Penguins och New York Rangers alldeles strax göra upp i en ny Battle Galactica Monumentale.
Så vackert.
Jag vet nästan inget mer inspirerande än synen av en gnistrande vit, nyspolad isbana garnerad med Stanley Cup Playoffs-logga – och aldrig eggar den mer än när den lyser i halvdunklet timmarna innan de allra största matcherna.
Då viskar den så förföriskt om löften, om hopp, om drömmar som kan slå in och brytas sönder.
Jag hörde för några timmar sedan, när arenan låg helt tom och öde och reklamen på jumbotronen blinkade för ingen alls:
Den bedyrade, helt tyst, att den duell vi ska se nu kommer att skänka oss minnen för livet.
• • •
Oh yes, idag går bloggen live – för första gången i Stanley Cup-slutspelet 2016.
Det är, nästan på dagen, tioårsjubileum.
Den allra första playoff-match jag såg på plats här borta var inledande mötet mellan New Jersey Devils och New York Rangers i gamla Continental Airlines Arena i Meadowlands 22 april 2006.
Jag kan fortfarande förnimma upphetsningen när jag hade krånglat mig upp på pressläktaren – så högt belägen i den gamla ladan att man fick stanna i basläger 1 och 2 och vila några timmar på vägen upp – fick mig min första dos till livs av den magi som vibrerar i hallar där det spelas Stanley Cup-hockey.
Den har jag under det decennium som gått sedan dess upplevt vid hundratals tillfällen.
Men det sitter i.
Jag blir fortfarande lika tagen, lika upprymd och lika glad.
• • •
Jodå, jag fick till slut tag i Flipper Forsberg i natt.
Då var klockan 02.33 – ni kan titta i min telefon om ni inte tror mig, tidsangivelsen står där – och tröttheten hade nått ett stadie där jag bara fnittrade psykotiskt.
Men jag känner ändå tacksamhet.
Hittills är Flipper och Hat Trick-Bengan de enda svenskarna som gjort godkända mål under inledande slutspelsrundan och hey, jag behöver saker att rapportera hem om…
• • •
Rangers får innerligen hoppas att serien mot Pittsburgh inte slutar lika illa som den som inleddes i Meadowlands för tio år sedan.
Med en rungade 6-1-seger i min jungfrumatch grundlade Devils den gången en sweep.
Men faktiskt:
Om de inte spelar bättre än i öppningsmatchen i onsdags finns risken.
De var inte direkt dåliga, i spelet fem mot mot går det rentav att påstå att de i två perioder hade spelmässigt övertag , men de kändes – som så ofta den här beiga säsongen – oinspirerade och bleka och mobiliserade inte en enda gång den ursinniga desperation som krävs i de offensiva attackerna.
Och när pingvinerna sedan började flaxa med fenorna såg de bara handfallna ut.
Det duger inte, helt enkelt.
Då blir det late early.
• • •
Promenaden från Marriott City Center till Consol-hallens mediaentré i är mycket kort, men jag hinner ändå uppfatta att ett nytt sorts hopp glöder i den ljuvligt varma vårluften i Pittsburghs backar.
Fansen här – skrudade i skrikande gult idag också – har haft anledning att tro och hoppas under hela den nu decennielånga Sidney Crosby-eran, men årets lag är något alldeles, alldeles speciellt och den vetskapen har drivit upp den kollektiva pulsen mot den kokande euforins höjder.
• • •
Jag skulle just skriva att Henke Lundqvist är den ende som är kvar i Rangers sedan den där matchen i Meadowlands, men en snabb säkerhetskoll på nätet visar att det faktiskt inte stämmer.
Även en ung Dominic Moore ingick i 05-06-truppen.
Men han är ju en utpräglad journeyman och har sedan dess också hunnit spela för Penguins, Wild, Maple Leafs, Sabres, Panthers, Canadiens, Lightning och Sharks.
Henke har aldrig lämnat Manhattan.
Så det är inte samma sak.
Av övriga från det laget är det bara två som överhuvudtaget spelar i NHL fortfarande – tjeckerna Jaromir Jagr och Michal Rozsival.
Som Van Morrison skulle sagt:
Where is Steve Rucchin today?
• • •
Och som om Penguins inte hade potent krut så det räckte i kanorna sedan tidigare kan coach Sullivan blanda ryskt plutonium i sprängladdningen idag också.
Evgeni Malkin har plockats bort från long-time injury-listan och gör av allt att döma comeback i Game 2.
Ojvoj.
• • •
Det väckte viss munterhet i medialeden när jag helt oannonserat dök upp innan Rangers träning igår, den som skulle ge besked om Henke var allvarligt skadad eller inte.
– Är det national emergency i Sverige nu, frågade både en och två New York Post-skribenter.
Jag ville inte döda the buzz och berätta att det sedan länge var bestämt att jag skulle bevaka den här matinén så jag nickade bekymrat till svar.
Men nu är krisen som nästan fick nationen på fall – well, jag är i tabloidbranschen och har fäbless för överdrifter – över.
Lundqvist startar också Game 2.
– He’s ready to go, meddelar Badtofflan under sin pre game-pk.
Det gick att ana sig till redan igår.
Han gav – bortsett från Thåström-looken – precis samma intryck som vanligt.
• • •
Vad gäller Malkin kan vi dock inte vara hundraprocentigt säkra.
Mike Sullivan har ju just visat sig vara en lika raffinerad bluffmakare som sin gode vän John Tortorella och lyckades lura i Rangers-ledningen att Fleury skulle stå i onsdags.
När istället tredje-keepern Zatkoff gled ut på isen blev Badtofflan tagen på sängen – eller badmadrassen, kanske vi ska säga – och fick försöka improvisera ihop en ny gameplan på stående fot.
1-0 till Sully där.
• • •
Det må vara tidigt på dagen och sprakande shortsväder och allt, men givetvis är en av slipssamlingens verkliga klenoder knyten runt halsen idag.
Det är ju Stanley Cup Playoffs.
• • •
Tårtan och Sullivan är som sagt bästa polare och jobbade ju ihop i många år – bland annat i New York – och man kan nog utgå från att Kapten Ahab i Columbus sufflerar och ger ovärderliga råd under nattliga telefonsamtal just nu.
• • •
Ingen ska vara förvånad om Bengan Hörnqvist fortsätter pumpa in mål idag.
Sollentuna’s finest är en streaky rackare och ett hat trick direkt i öppningen av ett playoff kan mycket väl vara starten på något riktigt stort.
• • •
Det finns många små detaljer som bidrar till att Consol Energy antagligen tagit över förstaplatsen på min topplista över de bästa arenorna i ligan.
Det exceptionellt vänliga bemötandet överallt.
Den spatiösa pressboxen.
Arkitekturen
Stämningen.
Men det här är den verkliga dealbreakern:

Bara här, barn, bara här.
• • •
Henke Lundqvist och Viktor Stålberg lär komma ut med extra inspiration bultande i bröstkorgen.
Deras brorsor – Joel och Sebastian – har ju just hjälpt Frölunda att ta ledningen i SM-finalen mot Skellefteå.
Och tro inget annat än att de har sina tankar där – också. Bägge två lyste upp när jag efter träningen igår började prata om att syskonen kan bärga ett mästerskap i hemlandet.
– Så jävla kul, verkligen kved Stålberg.
• • •
När det nu är tidig kväll i Sverige gör jag nog bäst i att upplysa såna som eventuellt tittar i den här bloggen för första gången att jag inte refererar kontinuerligt.
Jag kommer med iakttagelser i pauserna – men under matchens gång är det desto mer aktivitet i kommentatorsspåret.
Häng med där.
• • •
Man vet att NBC är inblandat när det är 20 minuter kvar till officiell starttid – och vi fortfarande väntar på att värmningen ska börja.
• • •
Min högra fot har somnat.
• • •
Men nu, i skrivande stund, stormar lagen ut på isen för warm-ups och jublet stiger omedelbart mot takåsarna för visst – där är han.
Malkin.
Igen:
Ojvoj.
• • •
Nu är det dags.
Löftet om en oförglömlig dag i Pittsburgh ska infrias.