Playoff Sunday, del 2

CHICAGO – ST LOUIS 1-1 (Period 1)
• • •
Utgjöt jag mig inte om det alldeles nyligen, hur egenartat ofta man trots tusentals hockeymatcher under bältet kan säga ”det där tror jag aldrig sett tidigare”?
Jo – och nu hände det igen!
Bouwmeester tar alltså pucken med klubben innan han hunnit ut från utvisningsbåset med båda grillorna – och blir utvisad igen.
Det har jag aldrig sett tidigare…
• • •
Colton Parayko har Ekeliw febrat om sedan säsongen bara var någon vecka gammal och det har tydligen smittat av sig för jag blir otippat glad när just den frejdige ynglingen klappar in kvitteringen.
• • •
Jag såg slutet av Stars-Wild och hela Kings-Sharks med ystra kanadensiska kollegor i hotellbaren igår och satan vad trevligt det är att bara göra så ibland…titta på hockey utan att sitta och tänka på vad som ska stå här.
Men jag saknade förstås er (inte helt sanningsenligt fjäsk, men ändå…ni är fina).
• • •
Hård och elak match i United.
I like.
• • •
Stars förta mål igår var också en klockren har-jag-aldrig-sett-tidigare-variant.
Jag fattar fortfarande inte riktigt vad som hände.
• • •
Det var riktigt uppfriskande att se Sharks ordentligt.
Joe Pavelski alltså…han är slutspelets förste stjärna so far, är han inte?
Om han och hans fellow hajar nu bara kunde leverera på hemmaplan också.
• • •
Yellbear Hjalmarsson ser bara tuffare och tuffare ut för varje slutspel.
Nu, med långt hår och allt, har han karisma som en hel Kings of Leon-gitarrist.
• • •
Inga personangrepp på min vän Holmgren nu, John J.
Om hans kommentatorskonst får man säga vad man vill, men inga taskiga saker på personligt plan.
• • •
Det var karriärens 20:e slutspelsmål Seabrook gjorde och därmed slog han faktiskt klubbrekord för backar.
• • •
Titta, det här blev ju lite halvlångt i alla fall.
Det var inte planerat, så don’t get used to it ikväll.
Nu trycker jag nervöst på sändknappen, och väntar med bävan på en ny örfil till recension från gamle Don Enrico…