Stanley Cup Playoffs 2016

Vad får man vara med om för högtider och speciella tilldragelser under ett liv?
Well, vi har jul.
Nyår.
Midsommar.
Fourth of July här i USA
Mardi Gras, om man åker till New Orleans i februari.
Stora konserter med heliga favoritartister.
Middagar på femstjärniga krogar.
Resor till ens drömmars länder och städer.
50-årsfester.
Kvällar när bästa craps-bordet på Bellagio i Vegas plötsligt blir riktigt hett.
Nå, klumpa ihop alla sådana happenings – och multiplicera med 20.
Upplevelsen, om den gick att komprimera på det sättet, kommer ändå inte i närheten av det vi ska vara med om nu.
Stanley Cup-slutspelet är här.
Med sina vulkanutbrott av känslor. Med sin bländande hockey. Med sina drömmar – krossade och förverkligade. Med sitt pumpande adrenalin. Med sina monstruösa tacklingar. Med sitt infekterade trash talk. Med sina oändliga övertidsdraman. Med sina eviga klassiker till mål. Med sina outplånliga bilder av förbluffande mod och sprakande vrede och bitter sorg och gränslös glädje. Med sina Game 7. Med sina fula skägg. Med sitt omvälvande kaos – särskilt påtagligt i den första omgång då alla är febriga och övertända och vill så mycket att de kör rakt genom sargen om det behövs, och ibland även när det inte behövs.
Det finns inget bättre i hela världen.
Verkligen, verkligen inget.
Bloggen kommer självklart vara med från start till mål och den skulle känna sig hedrad om alla kommentatorsspårets stammisar, U-båtar och varför inte ett koppel nykomlingar tar plats på tåget och följer med på den två månader långa resan mot nirvana.
Stanley Cup Playoffs 2016 börjar nu.
• • •
Jag inleder mitt slutspel i – korresoffan.
Playoff är långt och mina uppgifter trots allt fler än bara hockey – valrörelsens New York Minute är ju här snart – och resebudgeten dessutom inte gränslös, så vi startar lite mjukt.
Men korresoffan-sessioner har sin alldeles särskilda tjusning, de också.
Vi kan följa flera matcher på en gång, jag får ta del av kommentarer och intervjuer och New Yorks finaste delivery-krubb bärs till dörren när jag så önskar…
Och hey, redan i helgen är jag där ute – nånstans där man kan dricka RC Cola!
• • •
Tips har jag fyrat av flera gånger, på sajten och i print idag (ni gick väl ut och köpte papperstidningen? Bra) , komplett med grundliga kommentarer och allt.
Jag pallar inte att skriva samma sak på ett tredje sätt, men för ordningens skull – här är grundtipsen:
Washington – Philadelphia 4-2
Pittsburgh – NY Rangers 4-2.
Florida – NY Islanders 4-3.
Tampa – Detroit 2-4
Dallas – Minnesota 4-1
St Louis – Chicago 4-3
Anaheim – Nashville 4-2
LA Kings – San Jose 4-3
Jag är dock inte det minsta tvärsäker och hoppas jag har fel på flera punkter.
Roligast är det ju om vi får ett koppel riktigt feta skrällar.
• • •
Igår spelade vi ett helt nytt podd-avsnitt – med Youngblood Ekeliw sittande i en garderob (!) på ärevördiga Flamingo i Las Vegas, för att han inte ville störa sovande festprissen Simm.
Sedan var det tänkt att han skulle klippa och redigerad under 12-timmarsflighten hem till Stockholm, men då visade det sig att han lät så här.

Ungefär som vanligt, tycker jag! Lite valpigt sådär. Men ah. Hela vår playoff preview var alltså förgäves och en ny inspelningen väntar på torsdag eller fredag.
Sorry.
Tydligen lät jag dock som vanligt – vi spelas in i varsin kanal, liksom – och jag har krävt att få ett klipp där jag diskuterar och får den sortens piff & puff-svar.
Det borde låta rätt så festligt.
• • •
I normala fall skulle nog Bolts, tror jag, slå ut Red Wings igen.
De är ju den moderna hockeyns själva monument till lag och lärde sig allt om slutspelshockey under förra årets marsch till finalen.
Men ni vet ju hur det ligger till, Coopers trupp lider av samma slags manfall som Charlie Sheens pluton inför slutstriden i ”Plutonen”.
Flera stjärnor saknas helt och flera av de som ska försöka spela är ordentligt banged up och kan därför näppeligen häva sig upp på normal nivå.
Därför tror jag att Wings, med all sin slutspelsvana och slughet, kan fälla favoriten.
Vi får rätt så omedelbums en föraning om hur den serien kommer att arta sig.
Det är i Amalie Arena slutspelets första puck släpps strax efter 19.00, lokal tid.
Oh, happy days, som det heter i psalmen.
• • •
Jaha, Frölunda mot Skellefteå i final där hemma.
Ur NHL-perspektiv betyder det Henrik Lundqvist, Erik Karlsson, John Klingberg, Loui Eriksson, Viktor Stålberg och Robin Lehner i ena ringhörnan – och Adam Larsson, Oscar Lindberg, Melker Karlsson, Oskar Sundqvist och David Rundblad i den andra.
Fördel Frölunda får man väl säga – men Skellefteå har tiden på sin sida.
• • •
En avgörande detalj för Red Wings vidkommande är att Forrest Gump får igång måltillverkningen igen.
Ja, Gustav Nyquist alltså.
Det är han som med störst iver försökt sprida Kronwalls nya smeknamn ”Lieutenant Dan” och det slutade givetvis med att han själv fick ett ännu roligare.
Så nu är mannen som tidigare kallats Hästpolo, Lille Skutt, Gröna Lyktan och Rosa Pantern alltså även Forrest Gump.
Jag tror det kan bli det som verkligen sätter sig…
 • • •
För första gången sedan 1970 går vi alltså in i playoff utan att ett enda kanadensiskt lag har skin in the game.
Över detta dystra faktum – en total katastrof för tv-bolagen som köpt rättigheter för miljarders miljarder – gör sig The Hockey News lite lustig i färska Playoff Preview-numret

Väldigt roligt, om ni frågar mig…
• • •
En timme efter starten i Amalie släpper Tim Peel – ho ho! – pucken i Consol Energy Center i downtown Pittsburgh också.
De allra flesta – yours truly included – tror att Rangers får mycket svårt mot ett Penguins som lagom till slutspelet fått feeling som en hel sambaorkester på Copacabana och när jag pratade med Henke igår, på en eländig telefonlina som kopplade ner hela tiden, höll han med om att Pittsburgh är favoriter.
– De har varit bäst i hela ligan i en och en halv månad, tveklöst. Men det betyder att de har lite mer press på sig också. Och vi har genom åren visat att vi är som bäst i de mest utsatta lägena. Jag hoppas det är likadant nu, hette det.
Ja, det där – plus frågetecknen kring Pingvin-målvakternas hälsa – är Rangers lilla hopp.
Jag minns ju själv hur hundraprocentigt rökta de var när de låg under med 3-1 mot just Pens för två år sedan och med samma siffror mot Washington ifjol.
De hade ju fram till dess inte övertygat alls i respektive serien, men började plötsligt bara small det.
Man vet aldrig.
• • •
Trist med Ed Sniders bortgång i Philadelphia.
Han känns som de sista av den sortens ägare som är synonyma med sina klubbar och sätter sin egen prägel på hela organisationens image.
Den stollige gammel-Wirtz i Chicago var lite likadan, för att inte tala om Harold Ballard i Toronto under Börje Salming-eran.
Men de färgstarka patriarkerna är på väg ut och ersätts i de flesta fall av ansiktslösa, trista, kalla konglomerat av kostymer.
Dolan här i New York?
Äh, han är ju en rikemansson som fått ett par idrottslag av pappa att leka med.
• • •
Ekeliw ringde mig för övrigt med ångestdarr så fort han hade landat på Arlanda.
Jag har efter tidigare mankemang under våra två år som podcast-clowner tydligen varit så barsk att han tror han ska få Tortorella-artade hårtorksutskällningar för att sådana olyckor händer.
Hallå, jag blev bara lite irriterad över att det ringde redan kvart över sju, men jag är inte komplett idiot och vill göra det klart även i detta offentliga forum.
Shit happens, liksom.
• • •
Sist ikväll har vi Blues mot Hawks också.
Vilken heavy-weight clash.
Mitt lilla chanstips är att det kan vara dags för Blues nu, för nån gång måste det vara det för ett så komplett lagbygge – och bortsett från Kanes & Panarins Two-Man Shows har Hawks inte imponerat jättemycket under grundserien.
Å andra sidan:
Det är slutspel nu.
Är det några i hela världen som vet hur man ska göra då är det Hawks.
Så jag kan mycket väl vara ute och cykla.
• • •
Att Arizona sparkar Don Maloney känns helt förryckt.
Han har ju, givet de knappa resurserna och den ständiga turbulensen ute i öknen, gjort ett fantastiskt jobb.
Men enligt Ekeliw bottnar det i att han – Maloney, inte Ekeliw… – haft en konflikt med ägarna om huruvida de ska trejda Oliver Ekman-Larsson för rättigheterna till förstavalet i draften framöver, så de kan kan knyta till sig Phoenix-pojken Auston Matthews.
Ägarna vill, Maloney vägrar, sägs det.
Det öppnar ju för en väldigt intressant sommar.
OEL i Toronto…now, DET vore nåt.
Maloney bör för övrigt få nytt jobb direkt. Innan han kom till Arizona var han Glenn Sathers högra hand här i New York och på många sätt skälet till att Rangers kom ur the dark ages – när de missade sju slutspel i rad; som såna som Hento och PlayoffWill måste ha älskat den eran! – och faktiskt blev ett slutspelslag igen.
• • •
Av rent egoistiska skäl hoppas jag att både Rangers och Islanders tar sig vidare.
Min jobbsituation blir mycket angenämare då – på flera sätt. Flera matcher kommer (Wings-Islanders…mmm, vad fint det vore) spelas på min hemmaplan och cheferna i Stockholm, som styr över utrymme och grad av bevakning, blir mer intresserade ju längre de största svenska profilerna är med, i synnerhet klick-magneten som står i Rangers kasse.
Men den som tror att jag håller på något lag på andra grunder tar fel
• • •
Rangers kallade upp Marek Hrivik från Hartford under förmiddagen, men ingen vet i skrivande stund varför.
Det kan vara Stålberg som har strul med en lower body-skada, spekulerar Pat Leonard.
Sedan tidigare är McDonagh borta också – definitivt – så det är inte som att situationen är ideal för Blåskjortorna heller.
• • •
För eventuella nytillkomna läsare – såna brukar ju dyka upp i slutspelstider och ibland bli förgrymmade över bloggens upplägg:
Jag refererar alltså inte hela tiden, jag kommer istället med långa uppdateringar i pauserna – och så pågår den kontinuerlig debatt och live-rapportering i kommentatorsspåret.
• • •
Alla slutspelsmatcher sänds i NBC:s olika kanaler, men under de första rundorna får de lokala stationerna köra egna sändningar, så här i New York ser vi Rangers och Islanders matcher med vanliga kommentatorer (NBC-sändningarna är till och med blockade) – och det kan ju vara bra att veta för er som inte vill ha Doc & co i öronen.
Leta upp MSG- eller Roots-feeden.
• • •
En stor kanna nybryggt amerikanskt blask ryker i köket, två dosor färsk Ljunglöfs Ettan är precis framplockade ur kylskåpet, tv:n är påslagen och till och med laptoppen på bordet framför mig surrar förväntansfullt.
Det är dags nu.
Stanley Cup-slutspelet 2016 börjar alldeles, alldeles strax.