Den stora chansen

Nu befinner vi oss vid det stora vägskälet i Eastern Conference Finals.
Brytpunkten.
Vattendelaren.
Matchserien avgörs inte i Consol Energy Center i natt, men den som vinner skaffar sig slagläge inför Game 6 på tisdag och historien lär oss att vinnaren i Game 5 nästan alltid – även när det, som nu, står 2-2 innan den spelats – kommer till himlens portar.
Så det är här och nu Pittsburgh och Tampa Bay Lightning har chansen att påbörja förverkligandet av den heliga drömmen om en Stanley Cup-final.
– Man fattar nästan inte vilken möjlighet det är vi har, säger Bengan Hörnqvist när jag står och språkar med honom efter ännu en morgonvärmning.
Han låter nästan lite…skeptisk.
Som att han inte riktigt vågar tro på att att han är en seger från hockeyns Promised Land om han och hans fellow pingviner vinner ikväll.
Men som det heter i ett kinesiskt proverb:
The Gods cannot help those who do not seize opportunities
Med andra ord:
Här är chansen – och den måste obönhörligen tas.
Den kanske aldrig kommer igen.
• • •
Jag tvingades alltså flyga över New York för att ta mig till Pittsburgh igår och satt en dryg timme på LaGuardia och såg dum ut.
Impulsen att bara gå ut, hoppa in i en taxi och åka hem och parkera i korresoffan var nästan omöjlig att trycka bort.
Jag menar…jag har inte varit hemma på en dryg vecka, serien jag följer kan inte avgöras och New York har alltid en dragningskraft som liknar inget annat.
Men jag stod emot, för jobbet måste göras.
I morrn flyger jag dock tillbaka till Tampa via Charlotte, för en gång till klarar jag inte att vara hemma utan att vara det.
• • •
Det regnar i västra Pennsylvania även idag – men likafullt blommar det.
Flower – också känd som Marc-Andre Fleury – ska spela från start för första gången i årets slutspel.
– Det var inget lätt beslut, vi hade långa diskussioner innan vi tog det, men vi tror att detta är det bästa för vår hockeyklubb just nu, säger coach Sullivan.
En liten chansning är det dock.
Mannen har inte inlett en match sedan sista mars och hans sentida playoff-historia är ju något…bumpy.
Men serien får ytterligare en fascinerande dimension, så hey – inte mig emot.
• • •
Den stora utmaningen när resschemat så här i omgång 5, 6 och 7 komprimeras består förstås i att hålla garderoben proper och oskrynklig.
Inget hinner lämnas in för tvätt eller pressning för redan efter ett och ett halvt dygn är det utcheckning, men det finns ändå inga ursäkter för att komma lufsande som Columbo i hallar där Stanley Cup-draman avgörs.
Så mycket ånga i badrummen blir det, det är ofta enda sättet – och bloggen har i alla fall idag lyckats få hyggligt stuk på sin gråsvarta outfit.
• • •
Överhuvudtaget är det osedvanligt många målvaktsstories i de här två konferensfinalerna.
Vi har faktiskt redan sett åtta keepers redan:
Brian Elliott, Jake Allen, Martin Jones, James Reimer, Ben Bishop, Andrej Vasiljevskij, Matt Murray och Fleury.
Kul för Erik Granqvist hemma i Stockholm. Han får mycket att tänka på och analysera.
Men kan ingen vara lite, vad heter det…stabil?
• • •
För Trevor Daley är showen tyvärr över.
Han bröt fotleden i närkampen med Captain Callahan i Amalie i förrgår och kommer inte kunna åka skridskor igen förrän i höst.
En tragedi för honom – och ett tungt slag för Pittsburgh. Daley har varit critical för Penguins framgångar den hår våren.
Nu lär Olli Määttä få en ny chans att visa att han kan prestera också i de allra största matcherna – och något i hans uppsyn under förmiddagen indikerar han att gett sig själva fan på att spela sitt livs hockey i fortsättningen.
• • •
Matchen i Sharktank igår var ju en liten chock.
Vem trodde att Blues efter två raka nollningar skulle studsa tillbaka på det magnifika sättet?
Men vi kanske borde fattat.
Momentum har, i båda serierna, pendlat som ett gungbräde med John Candy i ena änden och Meatloaf i den andra. Ena laget dominerar, känns det som, hela tiden kraftigt – och det verkar alltid vara det som är mest motiverat och inte FÅR förlora.
– Precis så är det. Så lite skiljer alla lagen åt att minsta brist på skärpa ger utslag direkt. Vi var till exempel inte tillräckligt heta i senaste matchen och det gick som det gick. Men det ska vi definitivt ändra på ikväll, säger Hagge och drar sig i ett hiskeliga getskägg.
• • •
Bolts håller en ”optional skate” under förmiddagen och nästan ingen deltar.
Istället lattjar de ordinarie gossarna med en fotboll i korridoren utanför omklädningsrummet – och lyckas sparka upp den på en avsats för kablar högst upp i taket.
Showmannen Sustr ser något fåraktig ut när han försöker klättra upp på en papperskorg för att få ner den och misslyckas.
Ring brandkåren.
• • •
Har ni tänkt på att både Matt Murray och Martin Jones är slående lika Youngblood Ekeliw?
Det har jag tänkt på.
• • •
Bengan är är helt återställd i den hand som nästan såg ut ett gå sönder när han träffades av en puck i Game 3.
– Det kändes inget vidare då, det gjorde verkligen ont. Men det var inget allvarligt och nu har jag inga besvär. Tur det, säger han.
Ja, tur det.
• • •
Det har blivit en av de östra konferensfinalens mer tröstlösa ritualer:
Steve Stamkos kör långa extrapass efter morning skate, media dröjer kvar i omklädningsrummet efter att alla andra lämnat hallen, han kommer till slut in, drar av sig tröjan, sätter sig på sin plats och säger:

– Jag har inga nya besked.
Men en vacker dag säger han – tror i alla fall de utsända från Kanada – något annat och då kan de inte missa det.
• • •
VM-finalen har inte ens visats på amerikansk tv, eller i alla fall inte på några kanaler vi har här i Consol med omgivningar, så den kanadensiska kaxigheten är begränsad.
Men jag surar lite ändå.
Dels är Finland våren 2016 en oemotståndlig hockeynation, dels säkrar Kanada sina segrar på stor is med sån tillknäppt, syrefattig och tråkig hockey.
Ja, och så vill jag ju min kompis Jarkko väl.
• • •
Hagges slutspelsskägg är verkligen en styggelse.
Han har, som vanligt, inte fått ut mer än en lång tofs mitt på hakspetsen.
Men det kanske är ett vapen i kampen för att få motståndarna ur balans?
Bengan, däremot, har en rejäl skepparkrans runt halva ansiktet, inte helt olik den man brukar se i filmer som skildrar vikingar.
– Frugan är väl så lagom förtjust, he he. Däremot tycker dottern det är roligt att dra i skägget, säger han.
Det skulle jag också tycka, men det skulle antagligen uppfattas som lite underligt om jag gjorde det…
• • •
Smooth talkin’ Jon Cooper må vara jurist och allt, men skrock tror han på ändå.
Varannan match håller han presskonferens efter morgonvärmningen, och varannan en och en halv timme före matchstart.
Utan några egentliga skäl.
Sicket jönseri.
• • •
HKB-kedjan – som jag väl får gå med på att kalla den då – har fått sin egen macka i Pittsburgh.
Det är lokala restaurangkedjan Primanti Bros som hedrar Hagelin, Bonino och Kessel med en till synes juicy skapelse på skinka (Ham), bacon och kielbasa.
– Jag har inte inte hunnit testa ännu, jag har fullt fokus på matcherna. Men om du käkar den får du berätta om den var god eller inte, säger Hagge.
Well, pågår säsongen bara ytterligare några veckor lovar jag definitivt att undersöka saken närmare…
• • •
De som aldrig reser har, säger erfarenheten, ingen riktig förståelse för hur slitsamt det är att vara ute och flyga varannan dag.
Och ju längre sträckor, desto mer utmattande.
Som i finalen 2011, när vi låg på evighetsrull mellan Vancouver och Boston – i sju fucking matcher.
Det påpekade jag för Daniel Sedin under en presskonferens i Boston,att det var ett litet helvete även för oss som inte behövde spela knallhårda hockeymatcher mitt i allting.
Han log och svarade:
– Och då är du ändå i så bra form…

Det var en variant på Sexy Per-temat.
• • •
För tredje slutspelet i rad får jag samma fråga av nordamerikanska kollegor:
– Hur kunde dom inte ta ut Victor Hedman till OS i Sotji?
De glömmer aldrig – och jag har fortfarande inget bra svar.
• • •
Doc är peppad ikväll.
Redan tre timmar före matchstart sitter han böjd över statistik-papper i det provisoriska pressrummet och hummar djupt koncentrerat.
Räkna med extra mycket information…
• • •
Bolts kommer in här med attityden hos…ja, de är inte rädda, det kan jag försäkra.
Det är en udda organisation på det sättet.
Den utstrålar mer vänlighet och ödmjukhet än någon annan i ligan men är samtidigt exceptionellt självsäker och förvissad om att de största och svåraste matcherna kan vinnas.
Hållningen kommer från de ledande människorna i klubben – Yzerman, Cooper, Stamkos, Hedman, Strålman – och är synnerligen användbar såna här gånger.
Bolts borde nästan vara slagna på förhand ikväll – de vann senast, de spelar på bortaplan mot ett Pittsburgh som ryker av motivation, de har ytterligare en chans att utjämna på hemmaplan – men det är de verkligen inte.
• • •
Det pratas förstås mycket om att Corey Perry med guldet i Moskva i kväll blev medlem i den exklusiva trippelklubben och alltså är en sådan legendar som vunnit både Stanley Cup, OS och VM.
Fint så.
Men de verkliga högdjuren är ju de som dessutom vunnit SM-guld, för av den sorten finns det bara fyra:
Tomas Jonsson, Mats Näslund, Håkan Loob och Niklas Kronwall.
Fast om Leksand bara värvar Perry så…
• • •
Jaja, jag har självfallet hunnit sänka två RC Cola redan.
En gudadryck
Överhuvudtaget är det en ren lisa att vara tillbaka i pressboxen i Consol.
Här finns inga skymda vinklar och inte ens Zdeno Charas hjässa skulle kunna komma i vägen.
Det enda jag har i blickfånget: En nyspolad is och läktarsektioner som långsamt fylls av upphetsade fans klädda i gult.
Ah.
• • •
Coach Sullivan svär på att Matt Murray är helt okej med att han tvingas lämna över förstaspaden till Flower
Men jag undrar, jag. Han har ju beskrivits som extremt tävlingsinriktad och längst in i hjärtats skrymslen är han säkert förgrymmad över att gubbjäveln petar honom.
• • •
Det rapporteras om svårartad turbulens för de plan som passerar Klippiga bergen på väg från Kalifornien till St. Louis idag.
Visste väl att jag gjorde rätt som bestämde mig för att fokusera på den östra serien.
• • •
Dagen rykte, planterat av den vanligtvis pålitlige Elliotte Friedman:
Rick Nash är på väg bort från Rangers – och om de lyckas trejda bort honom och hans kontrakt påstås GM Gorton vara redo att bidda i The Stamkos war.
Now, den utvecklingen vore lätt omskakande.
Vad säger Tobias P, vad säger Youngblood Ekeliw, vad säger Skånske Jan?
• • •
Men risken att även jag behöver passera Rocky Mountains under Stanley Cup-finalen är påfallande hög – för tågresor mellan Pittsburgh och San Jose tar fyra dygn…
• • • 
Dan Craig, NHL:s is-guru, sitter ett par platser till vänster om bloggen ikväll.
Eventuella frågor om hur man bäst preparerar kuberna till lördagsgroggen kan vidarebefordras.
• • •
Kan det bli tjurigt och elakt och fult ikväll?
Det kan definitivt bli tjurigt och elakt och fult ikväll.
• • •
Naturligtvis visar det sig att man inte bara kan äta HBK-macka.
Pens säljer HBK-T-shirts i souvenirbutikerna också.
HBK har inte varit sån här grej sedan Lennart Lie Larsson vände gröna sidan upp åt Roy Hogdson.
• • •
Vägskälet har två riktningar.
En leder till Stanley Cup-finalen – och den andra till sommarens tystnad och bitterhet.
Pittsburgh och Tampa väljer nu vilken väg de ska ta.
Game 5 ska börja.
Mycket nöje, folks.