Det bästa som finns

Sent igår kväll var det en vän som höjde ett glas till skål i den varma kvällsbrisen på den gistna veranda där merparten av det cirkussällskap som följer den östra konferensfinalen i Stanley Cup-slutspelet 2016 för olika sorters media firade en ledig kväll.
Sedan utbrast han:
– It’s good to be us.
Hear hear, svarade bland andra jag och för det hade jag fått svåra bannor av min skrockfulla mormor.
Så menade hon att man inte kan utmana ödet och om man ändå gör det är man efteråt tvungen att ta i trä, göra korstecken och gå ut och spotta två gånger i varje väderstreck.
Så det har jag nu gjort.
Men självgodheten och arrogansen be damned – min vän från Ontario hade ju rätt.
Just nu är det good to be fucking us.
Det finns ingen kick i hela världen lika berusande som den man gång på gång på gång får uppleva när man kuskar runt i Nordamerika och följer två magnifika hockeylag indragna i en sen Stanley Cup-serie som gäller allt och lite till.
Jag har många gånger genom åren, i den här bloggen, försökt ge ord åt den eufori som bokstavligen sköljer genom mitt blodomlopp de här dagarna och veckorna – utan att lyckas.
Det går inte att beskriva den ultimata lyckan, den maximala glädjen, den hundraprocentiga hänförelsen.
Men var så säker:
Det bultar febrigt och exalterat i bröstkorgen på alla som nu slår sig ner i de behagliga fåtöljerna i pressboxen i Amalie Arena i centrala Tampa för att se Game 4 mellan Tampa Bay Lightning och Pittsburgh Penguins.
It’s good to be us.
• • •
Han var inte med på träningen igår eftermiddag, så jag fick onda aningar om att den passionerade Bengan Hörnqvist skulle komma att missa sitt livs största matcher; det såg ju inte så bra ut när han i förrgår träffades av ett skott på högra handen, bara släppte klubban och svårt grimaserande försvann ut i omklädningsrummet.
Men det är tydligen cool.
Han görs visserligen inte tillgänglig för media idag heller, men han deltar i morgonskejten och ser ut att kunna använda tassen precis som vanligt och efteråt meddelar coach Sullivan att han definitivt kommer spela ikväll.
Gott så, ingen hade lidit mer av att inte kunna hjälpa sitt lag under säsongens klimax.
• • •
Verandan vi satt på igår kväll tillhörde The Dubliner, ett etablissemang beläget längs den ystra nöjesgatan South Howard Street, och medan palmerna rasslade i kvällsvinden och de små kulörta lamporna dinglade på sladdar som spänts över själva däcket gjorde Sharks och Blues upp på en hel serie tv-skärmar bakom baren.
Särskilt många lika magiska kvällar upplever en homo sapiens inte under en normal livstid.
• • •
För Pens är det en stor lättnad att Horney – som de helt skabröst fortsätter kalla Hörnqvist – kan lira.
Eljest hade de ju blivit av med sin bindgalne pådrivare.
Alla har de senaste dagarna haft mycket roligt åt bilder på svensken när han – på grund av ett engagemang så glödande att han inte kan kontrollera sig själv – skäller och rumsterar och står i med både Crosby och Letang och alla som råkar komma i hans väg.
– Om det händer ofta? Det kan man säga, svarade Crosby med ett mycket roat flin när han fick frågor i ämnet efter tredje matchen.
Hagge bekräftar för bloggen.
– Ja, han får sina ryck på bänken ibland, och vi brukar sitta och skratta åt honom. Men vi gillar det också. Det får igång oss, han tänder oss. Och alla vet ju att det inte är för allvarligt, han glömmer det på en gång.
Bengan brukar enligt ryktet vara ungefär likadan när de stockholmsbaserade NHL-svenskarna tränar tillsammans i Segeltorp om somrarna; Douglas Murray lär till exempel ha varit måttligt förtjust på sin tid…
– Jo, flinar, Hagge. Han brukar säga åt Rakell då och då att han får börja trampa loss lite. Om vi inte ska ta i kan vi lika gärna åka hem, menar han. Och det är ju sant.
Ha ha, Bengan forever.
• • •
Det förekom dock oacceptabla barnsligheter på The Dubliner.
Någon fick, påhejad av en överentusiastisk bartender, för sig att vuxna män och kvinnor kan dricka U-båtar (och vi pratar här om shots som sänks ner i ölglas, inte de eminenta U-båtar som smyger under ytan i vårt kommentatorsspår, de gör man verkligen bäst i att inte försöka dricka).
Då protesterade den blågula anständighetens representant under de kulörta lyktorna.
– Ni löjliga nordamerikaner. Man ska inte leka med sin booze, man ska dricka den, deklarerade jag.
Kommentaren möttes med mer hån om utgången i VM-kvarten i Moskva…
• • •
Det ser under förmiddagen ut som att Tampa slutligen kommit på ett sätt att försvåra för Pens att komma in i offensiv zon.
Ett staket har har rests på ena blålinjen…
Det visar sig dock handla om att det är problem med isen, något slags rör har spruckit, så morgonskejten kan bara utföras på två tredjedelar av rinken.
Problemet kommer vara löst till puckdrop, lovar NHL.
Well, med tanke på hur muggy och hett det är i den här delen av världen just nu tycker jag det är ett under att det överhuvudtaget finns en is att spela på i Amalie.
• • •
Det blev muntert när Pierre McGuire under live-intervjun med Phil Kessel efter matchen i onsdags frågade hur det var med den lätt rundhylte sniperns ”breath” och Kessel uppfattade det som en anmärkning på hans andedräkt.
Särskilt kul hade hans kedjekamraterna, för när han kom till omklädningsrummet för dagens träning stod en stor balja Listerine munvatten på hyllan ovanför hans plats, ditställd av herrarna Hagelin och Bonino.
– These guys, the don’t miss much, konstaterade en fnissande Sullivan på sin förmidaggspresser.
• • •
Jag höll fast vid lojaliteten under gårdagens goal winning-draft och tog i tur och ordning Steen, Berglund, Pääjärvi och Gunnarsson (The Melkman hann en tjuv från Montreal plocka).
Det hade jag inte mycket för.
Blues gör ju inga mål överhuvudtaget längre.
Att bli nollad två matcher i rad i en konferensfinal…det är verkligen, verkligen inte så lyckat.
Men Hitchcock och co har helt enkelt inga svar längre.
Sharks är för bra, punkt och slut.
• • •
Newsflash:
Vigge Hedman ska gifta sig med sin Sanna.
Bröllopet står hemma i Örnsköldsvik nästa sommar.
– Ja, jag friade för ett tag sedan. Det var oerhört nervöst, berättar han.
Och här trodde vi att Hercules-kärran från Fäbodvägen helt saknade nerver.
Men det är klart, att försöka ta pucken av Patrick Kane och Sidney Crosby och John Tavares är en sak – att blidka en skönhet från Ångermanland en helt annan.
• • •
I St. Louis var det en Lars Winnerbäck-kopia som smög omkring i omklädningsrummen.
Här är det en Göran Stangertz-dito
Jag lovar, mannen – något slags producent på CBC, tror jag – är en tiopoängsversion av den svenske skådisen, salig i åminnelse.
• • •
Frågan är om Tampa Bay har några svar i den här serien.
Det såg inte så ut i förra matchen.
Penguins har helt enkelt – som vi varit inne på så många gånger – för många offensiva vapen.
Får motståndarna stopp på en kedja tar bara nästa – företrädesvis den Hagge, Bonino och Kessel bildar – över.
– Ja, säger Vigge, de är väldigt bra. Men vi har fortfarande chansen. Vi började väldigt bra senast, det var nog den bästa hockey vi spelat under hela playoff, och om vi bara fått in några puckar hade det blivit annorlunda.
Ja, det där är helt avgörande.
Bolts får inte så värst många chanser – för de har inte pucken så ofta – så de fåtal de ändå får måste ovillkorligen resultera i mål.
Annars är det definitivt kört.
• • •
God bless Joe Thornton.
Han spelar inte bara sitt livs mest bländande hockey just nu.
Han är en stjärna i civila kläder också.
När han igår fick frågor om sin fantastiska form svarade han, med ett brett leende:
– I know I’m a great player.
Så vill jag höra Zäta säga nästa säsong!
• • •
Idag har bloggen ett litet moment med Doc, i Tampas omklädningsrum.
Han håller på att bli omkullsprungen av de kameramän som alltid rusar omkring som Game of Thrones-riddare och knockar fredliga journalister med sina åbäken till kameror.
– Watch out, Doc, hojtar jag när han i sista ögonblicket duckar för ett livsfarligt objektiv.
Då kluckar den gamle estradören mycket glatt.
Se där, vi är buddies!

• • •
Om jag nu ska lyda mormor – apropå salig i åminnelse, 104 år blev hon och spred inget annat än visdomsord omkring sig, in i det sista – och blidka gudarna ytterligare litegrann efter ”it’s-great-to-be-us”-kaxet kan jag ju påpeka att det blir lite svettigare när slutspelsserierna fortsätter länge och cirkussällskapet tvingas ut på långflygningar var och varannan dag.
Det är de inledande två omgångarna, när vi slår läger i de inblandade städerna, som verkligen är the shit.
Jag åkte på min första lägerresa av den typen när Rangers mötte Atlanta Thrashers i slutspelet 2007 och blev helt förälskad i upplevelsen.
Jag kände ingen och umgicks bara med mig själv i den fuktiga Georgia-kvällen, men det var fullständigt betagande bara att få kliva in i bubblan och leva i en slutspelsserie i några dygn.
Därefter har jag, kan man gott säga, aldrig åkt hem igen
• • •
Precis när jag skriver detta, i det provisoriska pressrummet i korridoren en halv kurva från omklädningsrummen, promenerar Kris Letang förbi – i supersnygg vit kostym.
Det kallar jag swagger.
• • •
Greg Wyshynski – a.k.a Puck Daddy – är ju bara bäst ibland.
Tidigare idag fick han spydig respons av Ted Leonsis – Washington Capitals ägare – på en tweet och svarade omedelbart:
”I’d respond, but I’m covering the conference finals. Ever seen them? Pretty exciting”.
Ha ha, snacka om burn!
• • •
Det HÄR verkar det som att man inte får missa.
En ”Road to Winter Classic”-variant på Showtime – fast från slutspelet, när det verkligen är for real.
Titta och rys.
• • •
Oskar Sundqvist är det tveksamt om vi får se – i alla fall ikväll.
Men den väldige Boden-sonen ser ständigt till att hålla sig redo – med idioten.
Det är den han och övriga healthy scratches får ägna sig åt efter värmningarna på bortaresorna.
– Ja, suckar han, vi spelar tre-mot-två mot coacherna. Om de vinner får vi gå av. Men om vi vinner, och det gör vi ju för det mesta, får vi bag-skejta och köra idioten hur länge som helst.
Det här är inte semesterresa för någon…
• • •
Idag – 20 maj 2016 – fyller min allra bäste vän, som jag kamperat ihop med sedan vi var fjorton och femton, 50 år.
Bloggen ber att få utbringa ett rungande grattis för Alle.
Love forever, brother.
• • •
När Bengan fick en puck i huvudet under värmningen i andra matchen i Consol Energy blev det jäktigt för Bodens finest.
Han fick kasta på sig utrustningen medan landsmannen syddes – bara för att sedan ta av sig den igen, för det krävs förstås mer än ett jack i pallet för att stoppa en matchpeppad Hörnqvist.
Den händelsen har för övrigt varit föremål för road intern utredning.
– Ingen har velat erkänna att de sköt den pucken, men coacherna har studerat videoupptagningar noga och kommit fram till att det nog var Kessel som drog en puck i ribban och sedan studsade den i huvudet på Bengan, berättar Oskar.
Well, den som går med hjässan bar…det är ju ett gammalt ordspråk.
• • •
Apropå hjässor har jag Bill Guerins och Pascal Dupuis i blickfånget ikväll också.
Få se om de är lite lugnare den här gången.
De hade mycket svårt att hålla inne med jublet när pingvinerna scorade i förrgår.
• • •
En och en halv timme för puckdrop – då varvar Tampas egen astronaut upp med lite dans på öde läktare.
Visst är det vackert?

• • •
Är detta sista chansen för Bolts?
Det känns så.
Om de hamnar i 1-3-underläge är de nere i brygga och får svårt att överleva söndagens orkan i Pittsburgh.
Ja, de vände 1-3-underläge mot just Penguins i första rundan 2011.
Men det var en annan tid och ett annat Pittsburgh.
Tåget går ikväll.
• • •
Bloggens outfit i aftonens dans:
Svart kostym, svart skjorta, svarta skor – och en rosa slips.
När det är Game 4 måste man våga lite…
• • •
För pingvinerna är läget glasklart.
De ska ha 3-1-överläge inför hemmafajten på söndag.
– Ja, det är absolut målet. Och gör vi bara som vi ska och spelar som i förra matchen, då ska det gå, klargör Hagge.
• • •
Det finns olyckligt nog inga direktflighter mellan Tampa och Pittsburgh, så jag får ta mig upp till LaGuardia imorgon – och först därefter till västra Pennsylvania.
Givet att det går som det ska med connection i New York landar jag först vid 18.00, en och en halv timme före matchstart i San Jose.
Så det blir en kommentatorsspårsblogg från hotellrummet då. Showen är er.
• • •
San Jose Sharks har fyra spioner, med Larry Robinson i spetsen, på plats i pressboxen ikväll (varmed trängseln har blivit betydligt mer påtaglig, grrrr).
St. Louis har bara en.
Något kan man antagligen utläsa av detta faktum.
• • •
Staden Tampa vägrar dock sluta hoppas.
De små vimplarna smattrar i sidorutorna på nästan alla bilar som dundrar förbi i downtown, Hedman och Stamkos stirrar mot oss på jättelika fasaddukar överallt och ingen pratar om något annat än att man aldrig kan räkna ut Bolts.
Ekeliw hade blivit tårögd om han varit här.
Och varför är han inte det, egentligen?
Sicken medgångslirare.
• • •
Enligt mina källor var det grym atmosfär i Sharktank igår – och ännu värre lär det bli morrn, när det är Saturday Night och allt.
Det är inte utan att man börjar längta lite till Kalifornien.
Apropå det.
Ni missade väl inte den här intervjun med San Joses assisterande coach idag?
• • •
Bortsett från att de måste go for the kill när de väl får chanser är det bra om Bolts gör det lite svårare för pingvinerna att komma till avslut också.
Gästerna avlossade nästan 50 skott mot Vasy i Game 3.
– Det är generande att det får hända på hemmaplan, slog smooth talkin’ Cooper fast efteråt.
Precis.
• • •
När jag promenerar tillbaka till Marriott efter morgonvärmningen driver ett av de typiska slagregnen in över downtown Tampa och trots att jag är ”hemma” på bara några minuter hinner vätan sabba min ackrediteringsbricka.
Officiellt heter Sexy Per nu Pe Urman.
• • •
Från Kalifornien rapporteras det att Blues startar med Allen imorrn.
Ah, när man väl börjat med sånt där…det är inte ofta det lyckas, om vi säger så.
• • •
Något säger mig att det här är kvällen när det lossnar på allvar för Geno Malkin.
It’s overdue, liksom.
• • •
Klockan är bara 17.00 i Kalifornien när den här matchen börjar, men det är ändå helt givet att den andra delen av cirkusen – den som följer väst-serien och förenas med oss först i finalen – just färdigställt en goal winning-draft och placerat sig i lämplig bar.
Det känns fint att veta på något sätt.
• • •
Hey, får ett vänligt leende av Phil Esposito – eller E-spÅÅ-Si-TÅ, som Ekeliw kallar honom – när vi möts i toakön.
Vad kan man mer begära av en fredagkväll?
• • •
Time, folks.
Game 4 i Eastern Conference Finals ska avgöras.
Och håll med:
It’s good to be alla som älskar storartade hockeymatcher.