Det Stora Kalaset

Dom drömmer i Pittsburgh.
Dom har ett gödande hopp i hjärtat.
Dom tror på den här våren, som dom fromma tror på frälsningen.
Deras hockeypingviner kommer äntligen, känner dom sig övertygade om, frälsa The City of Champions med en titel igen.
Och den febriga optimismen – omöjlig att ta miste på, såväl i ögonen på de gulklädda som samlas utanför Consol timmarna före puckdrop som vid bardiskar på sädiga salooner i Mount Washingtons branta backar sent om kvällarna – är befogad.
Det har funnits begåvning, firepower och gudomlig kreativitet i Penguins-truppen under hela den tio år långa Sidney Crosby-eran – men aldrig i såna här mängder.
Framförallt dock:
Aldrig har har laget haft så här mycket karaktär.
När Mike Sullivan städslades som ny coach i vintras identifierade han omedelbart bristen på den egenskapen som det stora, och kanske enda, problemet.
Männen och pojkarna han skulle ta över var, konstaterade han, fantastiskt skickliga men för mesiga.
De vek ner sig för lätt.
Därför föresatte han sig att pumpa truppen full med motståndskraft, härdighet, mental tuffhet och obetvinglig arbetsmoral .
Det arbetet är nu slutför och en ny sorts pingvin, exceptionellt svår att få ur balans, har sitt bo i downtown Pittsburgh.
– Ja, säger Bengan Hörnqvist, det är en stor skillnad mot tidigare. Vi känner oss aldrig slagna. Vi lägger inte av bara för att vi ligger under med några mål. Vi har blivit jäkligt starka mentalt.
Det är sånt som föder drömmar.
De drömmarna kan inte förverkligas redan ikväll.
Men om Sullivans stryktåliga virtuoser tar 3-1-ledning mot mäktiga Washington ligger vägen mot en konferensfinal öppen och de – drömmarna – börjar få verklig kontur och skärpa.
Så hör hur en hel stad drar efter andan, sluter ögonen och ber en bön…
• • •
Jag kan berätta en sak för er:

Det blir övertid ikväll.
Lång.
Flera perioder, kanske tre.
För jag har en av tidernas mest brutala bagarväckningar – en dubbel monumentale – imorgon, eller snarare i natt, och då säger lagen om alltings jävlighet att det blir så.
Just count on it.
• • •
Den stora utmaningen för Penguins är förstås att de får klara sig utan Kris Letang i den här matchen.
Han är deras nummer 1-back och spelade närmare 30 minuter i förra matchen.
Ingen annan i hela truppen, inte ens Crosby, skulle lämna ett lika stort hål efter sig.
– Nej, han går inte att ersätta. Men ofta slutar det såna gånger med att lag höjer sig och tillsammans täcker upp för den som är borta. Det är vad vi får hoppas på, säger Hagge efter den småkyliga onsdagsförmiddagens värmning.
För motståndarna är hans frånvaro tvärtom en möjlighet som måste tillvaratas.
– Vi försöker inte tänka så mycket på hur de matchar sitt lag, men visst. Letang är en världsback och vi ska förstås utnyttja det faktum att han inte får vara med, säger coach Trotz och kliar sig på den hals han inte har.
• • •
Har ni fest eller, höll jag på att fråga.
Men jag menade:
Har ni långhelg nu igen?
Ni är bra säregna, ni svenskar.
Men när jag tänker på det sammanfaller Kristi Himmelsfärd alltid med Stanley Cup-slutspelet och det brukar innebära föredömlig trängsel i kommentatorsspåret.
Så förväntningarna på er medverkan är höga ikväll.
• • •
Man trodde möjligen att Orpiks och Letangs avstängningar skulle ha avskräckande effekt på de båda coacherna i den här serien, det var väl förmodligen tanken.
Men åtminstone Sullivan verkar tvärtom ha blivit uppmuntrad, för han överväger att slänga in råskinnet Tom Sesito i dansen.
– Och jag tänker i så fall dela ut samma tacklingar som Washington gör, hotar han.
Ojvoj.
• • •
Washington har förstås sina egna drömmar – särskilt våta efter den här gloriösa säsongen.
Men den här matchen handlar inte om att de ska bli tydligare i konturerna.
Den handlar om att de inte ska dö.
Hamnar Caps trots Letangs frånvaro i 1-3-underläge…då blir det fruktansvärt tungt.
Nästan omöjligt.
Så även om de själva aldrig skulle uttrycka sig så är det snudd på do-or-die-läge i afton.
• • •
I över 15 har Erik Erlendson haft Lightning-beatet för Tampa Tribune och befann sig igår förmiddag – som brukligt – i Barclays Center i Brooklyn för att bevaka Bolts värmning.

Då kom beskedet:
Tampa Times har köpt och Tampa Tribune och Erik var avskedad, med omedelbar verkan.
En kvart senare var hans e-mailadress raderad och hans telefon avstängd och ordern om att lämna arenan och åka hem obeveklig.
Det här landet är chockerande brutalt ibland – och den här branschen osäkrare än vårisarna på svenska insjöar.
När den obehagliga nyheten briserade gick det att se hur ett stråk av skräck i ett par sekunder löpte genom hela mediahopen här i Pittsburgh
Alla vet.
Vi är bara ett samtal från förnedring, var och en av oss.
• • •
Bäckis ljög inte när han sa att Braden Holtby har bra musiksmak (ja, han sa rent tekniskt ”sånt där som du tycker om, gammalt” men det är ju samma sak!).
När vi kom in i omklädningsrummet efter träningen igår dånade Lou Reeds ”Walk on The Wild Side” i högtalarna och jag kan direkt, utan minsta tvekan, slå fast att det är det bästa stycke musik jag nånsin hört i ett omklädningsrum.
– Holtbys val, bekräftar Bäckis.
Jag börjar bli riktigt förtjust i den väne zen-buddisten
• • •
Utsikten över centrala Pittsburgh från Grandview Saloon, högst upp på Mount Washington, är sådan att till och med änglar skulle dra efter andan.
Se det som en rekommendation.
• • •
Apropå musik är jag lite tagen av the bad news from home idag. Som alla andra som rörde sig i musik- och krogkretsar i Stockholm på 90-talet hade jag en personlig relation till Olle Ljungström och hans bortgång, om aldrig så väntad, är ett hårt slag.
Rubriken på kvällens liveblogg är självklart en hyllning till honom – en av de mest originella och egensinniga och underbara vi haft.
• • •
Det är gametime-beslut på både Rust och Fehr och om ingen av dem kan spela kan Oskar Sundqvist få chansen.
Eller som Sullivan kallar honom:
Sunny.
Herregud…Sunny! Det är ju coolaste svenska smeknamnet sedan Burger.
• • •
Tror först att jag ser en liten mus i ett hörn i det provisoriska pressrummet i Consol och gör mig beredd att hoppa upp på stolen och skrika som pigan Lina i ”Emil i Lönneberga”.
Det visar sig dock bara vara en stor dammtuss.
Ordning och reda här (bortsett från de stora dammtussarna då…)
Annat var det den gången jag gick på eftermiddagspromenad i environgerna i TD Garden i Boston och plötsligt fick se 40-50 jävla möss krylla under en läktarsektion.
Tänk om Bostonmolle visste att han hade såna krabater under fötterna när han sitter där och gapar…
• • •
Sullivan hävdar att det är gametime även på Olli Määttä och det vore ju förträfflig kompensation för Letang, men det tror jag bara är nåt han säger för att så lite oro i huvudet på Trotzen.
Man spelar inte hockey fyra dagar efter en knockout som den i lördags.
• • •
Ni såg Ovetjkin i tredje perioden i måndags, right?
Visst kändes det som att han var on a misson – om inte från gud så åtminstone från sitt eget hjärta?
Han piskade inte bara in det där skottet, han tacklades ju också som en besatt, backcheckade som om livet hängde på det och till och med täckte skott.
Herr Superstar verkar helt enkelt ha gett sig fan på att stånga sig förbi den här förbannade omgången i år.
– Det är inspirerande att se när han spelar på det sättet och gör allting. Han får definitivt med oss andra, säger Burracuda.
• • •
Jodå, Chris Kreider var och körde näbben i Hagges villafönster i går också.
Ja, fågeln alltså – den som oavbrutet åker in i saker den borde undvika.
– Kallar du min fågel för Kreider? Det gillar jag, skrattar Hagge.
Jag med, var faktiskt lite nöjd med den….
• • •
Förresten:
Mojo spelar.
Men det kan väl inte ha varit någon som trodde något annat?
• • •
Jag vågade inte säga något i måndags för då skulle någon av er replikera att jag borde gå och få det kollat och sådant vill en hypokondriker aldrig höra, men då hade jag fortfarande så ont i gommen efter incidenten med den brända Washington-pizzan i lördags att jag knappt kunde dricka kaffe.
Men nu är det bra igen och såväl RC Cola som kaffe rinner i floder.
Hurra!
• • •
Varje gång de öppnar Penguins omklädningsrum händer samma sak.
Ett batteri reportrar och fotografer rusar längst in i rummet och ställer sig i ring runt Sidney Crosbys plats.
Sen får de stå där, för han är aldrig där (som det heter i färska Kent-låtar…) utan kommer efter sådär tio minuter, tränger sig in i köttmuren och sätter sig och svarar på frågor.
Det känns lite som vore det Kina på 60-talet, när reportrar från regeringsorganen samlats utanför Folkets Stora Hall för att få vidarebefordra dagens visdomsord från ordförande Mao.
Och bänkgrannarna får snällt vänta på att byta om. Sunny, som har platsen allra närmast, hamnar i ändra anden av rummet idag, ända borta hos Fleury.
– Så är det alltid, ler han, men det är okej.
Tror jag det.
De flesta 22-åriga hockeyspelare i världen skulle byta om i en skurhink bara de fick vistas i samma hall som Sidney Crosby.
• • •
Alex Steen!
Ja, jag ville bara ropa så just nu.
• • •
Var tror ni jag ska med bagarväckningsflyget i morrn då?
Ett tips:
Jag ser fram emot att plugga Merle Haggard-hits i en väldigt speciell jukebox efteråt.
• • •
Ryssen som är on a mission har å sin sida undvikit media nogsamt under dagarna här i Pittsburgh och knappt gjort en intervju.
Det säger nog också något om vad han befinner sig i för mood just nu.
Jag hade själv tänkt ställa ett par frågor idag, men får nöja mig med att studera hans axelskydd vid ett övergivet omklädningsrumsbås.
Det är gammalt, trådslitet och smutsigt.
Nu vet ni det också.
• • •
Såg ni nyheten om att rysk polis gjort en raid mot TV4:s VM-kontor i Moskva och beslagtagit allt snus?
”Not allowed”, löd förklaringen och mer var det tydligen inte med det.
Satan i gatan…tänk om det hänt i Sotji förrförra vintern.
Big Papa Wennerholm och Rossi Ros hade fått lov att köra mig till sjukhus.
• • •
Hey, just i detta nu kom beskedet att Ovetjkin tillsammans med Shea Weber och John Tavares är nominerad för Mark Messier Leadership Award
Det borde inspirera ytterligare, orättvis skälld för att vara egoist som han är.
• • •
Jovisst, Tom Sesito åker och patrullerar rödlinjen under värmningen.
Lägg barnen och säg åt mormor att gå ut, det här blir otäckt.
• • •
Det ligger som en tunn tunn hinna av rök över rinken idag.
Så är det alltid på de stora matcherna.
Och nu börjar den.
Ge allt ni har, boys.
Drömmar står på spel.