En kväll av törst, del 5 – The End

TAMPA – PITTSBURGH 2-5 (Slut)
• • •
Jag hinner boka flight under de 54 sekunder som går mellan Boninos empty net-mål och slutlsignalen och slår därmed personbästa.
Nu bär det åter av till Steel City – för en Game 7.
I konferensfinal.
Med en plats i Stanley Cup-finalen i potten.
Det blir ingenting annat än episkt.
• • •
Brian Boyle fick fanimig fart på Bolts med sina två mål i slutakten.
De avlossade bara elva skott i de första två perioderna – och 20 i sista.
Att de skulle behöva ta sån tid att komma igång – i en så oerhörd match.
Ibland är det svårt att fatta det här.
• • •
– Det kommer bli den största match jag någonsin spelat, säger en mycket nöjd Bengan om thrillern som väntar om mindre än två dygn.
Det kommer bli en av de största vi sett också.
• • •
En annan konstig grej med Tampas match var att de inte spelade mer fysiskt.
Alla vet att det är med ständiga tacklingar och på-gränsen-till-fult man – möjligen – får Penguins ur balans.
Men det såg vi ingenting av.
• • •
Matt Murray, man.
Han måste slutligen och definitivt ha övertagit rollen som Pittsburgh Penguins förstemålis nu.
Att vid 21 års ålder komma in och spela så magnifikt – efter vad som just hänt – i största matchen någonsin är inget annat än mirakulöst.
• • •
Bolts har förstås redan börjat prata om att det bara är att göra som ifjol.
Då åkte de två dagar efter en 3-7-snyting till New York och slog Rangers med 2-0 på Garden.
Det blir ohyggligt svårt.
Men det var det då också.
Alla pratade om att Henrik Lundqvist aldrig hade förlorat en Game 7 på hemmaplan.
– Men han har aldrig spelat en Game 7 mot oss, replikerade Steven Stamkos.
Samma kaxighet måste fram nu.
Fast…ärligt talat tvivlar jag starkt.
Det är nåt med den här Penguins, nåt…ödesbestämt.
• • •
Imorrn smäller det i Sharktank också.
Samma utveckling där?
Det skulle inte förvåna.
Den som måste vinner nästan alltid mot den som ”bara” vill.
• • •
OK, mot Tiki.
För några få kalla i värmen, de kommer sitta fint efter en hockeydag som började för…hm, femton timmar sedan.
Vi hörs när det bränner till igen.
Hur det går då?
The answer, my friend, is blowing in the wind.