History Will Me Made, del 5 – The End

PITTSBURGH – TAMPA 2-1 (Slut)
• • •
På ena sidan hajar, på andra pingviner…
Där har vi the set-up i Stanley Cup-finalen 2016.
Det låter, när man ser det så, som det bara kan sluta på ett sätt, men no way.
Det är en särskild sorts pingviner som bor i Pittsburgh, utrustade med huggtänder och vassa klor och ruskigt klipp i steget.
Ett episkt slag väntar.
• • •
Det är minst sagt stojigt inne hos segrarna efteråt. Barn och fruar och gamla klubblegender ramlar runt bland utrustning kastad på golvet medan lyckorusiga hjältar står i ”Eastern Conference Champions”-kepsar och ger intervjuer.
– Vilken kväll, säger Bengan om och om igen, vilken kväll…
Det är sällan hockeyspelare som blivit klara för sitt livs första Stanley Cup-final har så mycket mer att komma med…
• • •
Såg ni då, Crosby ryckte tag i Prince Wales-trofén som om han längtat efter den i hela sitt liv
Och precis som vi konstaterade i introt handlade det om omvänt skrock.
–Jag tog inte i den 2008. Då förlorade vi. Året därpå gjorde jag tvärtom. Då vann vi. Så jag tänkte det var lika bra att fortsätta så, flinar han.
• • •
Bryan Rust alltså.
Han är ju årets Max Talbot – i miniformat.
2009 gjorde Talbot båda målen i Game 7 i finalen – och det räckte till 2-1-seger.
Känns det igen?
Skillnaden är att Rust är rookie och aldrig varit i närheten av en sån här match.
– Jag spelade med hans brorsa i college och nu är vi lagkamrater här. Det känns lite speciellt, säger Hagge.
• • •
Med tanke på hur mycket elände som drabbat dem det här året är det otroligt att Bolts lyckades ta sig så här långt.
När den förtvivlan som lyste i ögonen på dem när de lämnade Consol ikväll lagt sig kan de vara fan så stolta.
• • •
Överhuvudtaget är det helt mindblowing hur mycket rookisarna betytt för Penguins i det här slutspelet.
Herregud, Murray, Rust, Sheary, Kuhnhack…
• • •
Det finns mycket mer att säga om det som hände här ikväll, och allt det ledde till, men jag är utpumpad och slut och stänger den så kallade butiken.
Nu väntar en monstruös jobbhelg och bloggen är tyst tills vi brakar igång igen på måndag.
Hörs då.