På andra sidan drömmarna, del 2

ST. LOUIS – SAN JOSE 0-1 (Period 1)
• • •
Hajarna är, ehum, på bettet från start och redan efter drygt två minuter vinner fjärdekedjan med Wingels, Braun och Zubrus tunga närkamper bakom Moose 2 och krigar in ett ledningsmål.
För oss som hoppas på underhållning och het action sitter det inte helt fel, för det knyter upp dragkampen.
• • •
Paul Martin är en stabil klippa som nästan aldrig gör fel, men shit – när papa Tarasenko bara robbar honom på pucken ser han för några ögonblick ut som rena rama Dan Girardi.
• • •
Blues penalty kill är riktigt kungligt.
Det är ett av tidernas mest potenta powerplay de kastrerar – och de gör det genom att, som Hitch förordade inför första matchen, bara skicka iväg pucken ur zon så fort de får chansen.
Det förekommer inget tramsande, inget letande efter lägen till shorthanded-baljor, inga försök att få tiden att gå.
Pang iväg med skiten bara.
• • •
För första gången på tre dygn ser jag tre Sharks-fans i St. Louis.
De har – förstås – stora lösskägg, dricker Bud Light och verkar väldigt muntra.
• • •
Lite oroande med Steen.
Han får en smäll på ena knäet och Broúwer tar bytet därpå i Backes-kedjan.
Förhoppningsvis är det bara ett sätt att låta svensken inleda pausen i förtid.
• • •
Men likafullt:
Någon gång måste Blues – häpp! – haja att de inte kan ta några utvisningar alls i den här matchserien.
• • •
Ingen bluesman har ryckt i Big Joes eller Burns Life of Brian-skägg ännu, va?
De har nog svårt att låta bli, för som Steve Ott erkände i morse:
– Vi är avundsjuka. Vi vi vill också kunna odla såna där skägg…
• • •
Scottrades nationalssångsgimmick:
De klämmer i med ett ”Blues” istället för ”Brave” i sista ordet i sista versen.
Och ingen kan klandra dem.
Detta är onekligen the home of the blues.
• • •
Jag har hajarnas reserver till vänster i pressläktarkurvan ikväll också – och merparten av dem är fortfarande mer intresserade av vad som händer på mobilskärmarna än på isen.
Ja, slutspelshockey, vad fan är det, liksom?
• • •
12-årige Wyatt Nelson – han som refererar matcher för sin blinda pappa – får göra debut i kommentatorshytt ikväll och kör riktig sändning, med pappa vid sin sida.
Snacka om att ha karriären utstakad för sig.
Om 40 år är han nye Doc .
• • •
Nu ska vi spola både is och biffens strupe.