Stanley Cup-finalen 2016

– Och en het vårkväll i Pittsburgh 2016 gick drömmen i uppfyllelse…
Så kan vi alla vara säkra på att det låter när ett 40-tal före detta hockeyspelare om några decennier berättar om livets höjdpunkter för barn och barnbarn.
Joe och Sidney och Brent och Kris och Logan och Patric och Melker och Carl och Martin och Matt och de andra – vid det laget grånande män med stela knän och mysiga ölkaggar – kommer förklara hur de som små knattar låg i sina sängar i pojkrummet och fantiserade febrigt om hockeysportens allra största och mest mytomspunna högtid och hur de sedan, under uppväxten och ungdomen och de tidiga vuxenåren, offrade allt det hade av tid och kraft och svett och blod och tro och passion för att nå just dit och plötsligt var de där, som stolta pjäser i the two last standing teams när en säsong som hade pågått i åtta långa, mödosamma månader nådde sitt crescendo.
Det var, lär de knarra i sina gungstolar, till och med mer magiskt än de föreställt sig i barndomsdrömmarna.
Förväntningarna fullkomligen dallrade i den varma luften, strålkastarskenet hade ett nytt sorts mystiskt skimmer, människors ögon glödde, allt kändes…overkligt. Som på en bal på slottet, en gala i Hollywood, en högtidsceremoni i St.Peterskyrkan i Rom.
Det var den fantastiska Stanley Cup-finalen 2016 och den började i skymningen 30 maj…
• • •
Personligen kommer jag inte ha några barn, och därmed knappast heller några barnbarn, att berätta för men var så säker – även gammelbiffen tänker tala om Stanley Cup-finalen 2016 för alla som har oturen att komma i hans väg .
Jag firar nämligen tioårsjubileum med den här finalserien.
Min cherry poppades med slaget mellan Anaheim och Ottawa 2007.

Sedan har varje år kulminerat med en ny version av det ultimata hockeyslaget i månadsskiftet maj/juni:
Det var Detroit mot Pittsburgh 08, Detroit mot Pittsburgh ytterligare en gång 09, Chicago mot Philadelphia 10, Vancouver mot Boston 11, LA Kings mot New Jersey 12, Chicago mot Boston 13, LA Kings mot NY Rangers 14, Tampa mot Chicago ifjol – och nu når jag alltså milstolpen tio med The Battle of 2016 mellan Pittsburgh Penguins och San Jose Sharks.
Så:
Hurra, hurra, hurra!
Jag har en känsla av att jag kommer få fira med den mest oförglömliga duellen på…ja, väldigt länge.
Pingvinerna och hajarna framstår som två lag som, ställda mot varandra, inte kan annat än spela hockey exakt som gudarna vill att den ska spelas.
• • •
I formell mening invigdes Consol Energy Center när Mario Lemieux under öppningsgalan i augusti 2010 hällde en skvätt smält is från gamla Igloon i mittcirkeln.
Men i praktiken är det ikväll hallen upplever sin verkliga baptism.
Här skulle Sidney Crosby-eran – löd den underförstådda meningen den där invigningskvällen – kulminera med Stanley Cup-finaler år efter år.
Det kändes ju så efter 2008 och 2009.
Hur skulle någon kunna hindra DET stjärnspäckade laget från att bygga den mest gloriösa dynastin sedan Edmontons heydays på 80-talet?
Men det blev det inget med.
Alls.
Först nu, sex år senare, får det grandiosa bygget på Fifth Avenue äntligen se sina första titelmatcher.
Så det är inte bara Stanley Cup Finals 2016 som startar ikväll.
NHL:s finaste hall invigs på riktigt.
• • •
Det blev som sagt en mycket kort turnaround hemma i New York under helgen. Jag fick bara två dygn i korresoffan innan det vara dags att flyga tillbaka till västra Pennsylvania – och under de två dygnen hade jag en lite enkät att jobba med.
Men ändå.

Det var SÅ värt det.
Själen sjöng i himmelsk eufori bara över att få se utsikten över södra Manhattan från holken i Midtown.
Och nu spinner motorn igen
• • •
För den då 21-årige Sidney Crosby var känslan exakt densamma efter andra raka finalframträdandet 2009.
Han kunde inte tänka sig något annat än att han skulle återvända till den stora scenen och slåss om bucklan gång efter annan.
Men han har, som alla andra, fått lära sig den hårda vägen att det inte finns några garantier.
– Därför uppskattar jag det här ännu mer nu. Nu vet jag hur svårt det är att komma hit, hur sällan man verkligen får chansen, så jag sätter verkligen värde på upplevelsen.
Alla kommer förr eller senare till samma konklusion.
Att vinna Stanley Cup är det svåraste som finns – även för de allra största begåvningarna.
• • •
– Men…vad är det här nu då?
Vi murvlar som följer det här racet är, till största del, en homogen samling mer eller mindre feta och fula karaktärer
Så när Victor Hedman-kopian Jonatan Lindquist från Viasat dyker upp med ackreditering runt halsen blir det oro i leden.
Kvinnor börjar tindra med ögonen, gubbarna skruvar oroligt på sig.
Alla lugnar dock ner sig när det visar sig att den 190 centimeter långe, blonde vikingens personlighet är lika tilltalande som hans yttre.
Men snart kommer hans Hockeysverige-kompis och fellow pretty boy Peter Sibner också.
Då blir det stressat igen…
• • •
Direkt efter avgörandet mot Tampa i torsdags sa Bengan Hörnqvist att han inte kunde vänta på att det skulle bli måndag, så han åter kunde få komma in i omklädningsrummet och se matchtröjorna hänga på rad.
Nu är väntan över.
– Ja, så otroligt skönt. De här två dagarna har varit de längsta i hela mitt. Men nu jäklar, nu ska vi spela igen, säger han efter den sista värmningen innan karriärens absoluta clou och blicken lyser så intensivt att det redan gyllengula skägget nästan börjar glöda.
• • •
Varpu – en av bloggens mest klassiska sidekicks – har alltid haft ett mycket gott öga till Pittsburgh, så till allmän glädjeyra gör hon comeback i mediaflocken lagom till den här finalen.
Hon har med sig en klassik present till bloggen:
Finskt lakrits.
Men jag får en helt ny sort den här gången.
Täyrelaku, heter det.
Som gammal lakritsknarkare blir jag lätt orolig.
Det känns som att det jag brukade få ”bara” var heroin och att Täyrelaku mer är att likna vid angel dust…
• • •
Ojvoj, bloggen blir omskriven i hockeyns hemland:
Det är Chris Johnston som publicerat en fin blänkare om Stora Finaltipset på kanadensiska Sportsnet-sajten.
CJ har också passat på att räkna ut att det är kraftig lutning åt San Jose-hållet i den där enkäten.
90 av de tillfrågade tror på Sharks och bara 57 på Penguins.
Hm.
Själv har ingen som helst aning om hur det här kommer att gå…
• • •
Redan när vi under söndagens mediadag blir presenterade känns det som att bloggen och finländske legendaren Janne Niinimaa, som det heter, hits it off.
Det intrycket bekräftas när vi mitt i röran i Sharks omklädningskabyss nu på förmiddagen enas om att vi under resans gång måste gå ut och sänka några drinkar.
Hur var det nu Gordon Gekko sa?
A fisherman sees another fisherman from afar…
• • •
Enligt gamla traditioner bjuder bjuder alla finalister in släktingar och vänner när de ska spela the games of their lives.
I Hagelin-klanen ingår ännu så länge ”bara” femton man – men ytterligare femton är på ingång.
– Ja, det är kompisar och syskon och även några sysslingar, säger han.
Undrar om mina sysslingar skulle resa över Atlanten för att se mig spela hockey.
Jag vet inte ens om jag har några.
Vad ÄR egentligen en syssling?
• • •
Osis för hajarna.
När de går upp i sin första Stanley Cup-final spelar lokala baskethjältarna Golden State Warriors – exakt samtidigt – Game 7 mot Oklahoma City Thunder i NBA-slutspelets konferensfinal.
Där går många, många presumtiva tv-tittare om intet.
– Det var väl det detsamma. Jag ville se matchen, grymtar Joel Ward.
• • •
Nick Bonino saknades under Pittsburgh träningspass i Consol igår eftermiddag.
Istället tog Oskar Sundqvist hans plats i HBK-kedjan – och för några ögonblick förvandlade den till HSK-kedjan. 

Det väckte förhoppningar om att Bodens representant i Stanley Cup-finalen skulle få spela ikväll.
Men nope, Bonino är redo för spel.
Därmed är det fortfarande inte helt säkert Oskar får sitt namn inristat i bucklan om Pens vinner.
Han har inte spelat tillräckligt många grundseriematcher och måste åtminstone vara ombytt i en av finalmatcherna för att säkra sin plats i historien.
– Jag får väl hugga ner nån på träning, kluckar han.
• • •
Den fagre Lindquist blir lätt chockad när han ser mediahysterin i omklädningsrummen efter morgonvärmningen.
Han bor i Kalifornien och är van vid den relativa stiltjen i Honda Center och Staples Center.
– Men….är det här sant, flämtar han.
Det är dessvärre det.

Fler och fler och fler är med och trängs varje år och vi i undervegetationen – International Media, som vi kallas – får ibland vara glada om vi så får utbyta en blick med ”våra” killar.
• • •
Gary Bettman håller under eftermiddagen sitt årliga State of The Union-tal och jag är ledsen, men såvida inte försäkringskonflikten blir löst inom kort låter det som att vi sett NHL-spelare i OS för sista gången.
– Somebody’s gonna have to pay and it ain’t gonna be us, säger Herr Kommissionären och låter precis som chefen på Charlie Sheens mäklarfirma i ”Wall Street”.
• • •
Oskar Sundqvist beskriver kompisen Melker Karlsson som den jobbigaste och mest envisa hockeyspelare han någonsin spelat mot.
– Han ger aldrig upp. Aldrig. Det spelar ingen roll om han är två eller tjugo meter efter den som har pucken, han jagar efter i alla fall. Tills han kommit ikapp.
När jag återger hyllningen för The Melkman stoppar han en portionssnus under överläppen och nickar lugnt.
– Jo, vill man lyckas får man aldrig ge upp. Den inställningen tycker jag alla hockeyspelare ska ha.
Det är svårare och svårare att inte tycka väldigt mycket om mjölkmannen från Lycksele.
• • •
Mer från Bettmans tal och frågestund:
•Beslut om expansion till Vegas kommer att tas av Board of Governors i samband med NHL Awards 22 juni – i just Vegas.
•Spelschemat för nästa säsong släpps 20 eller 21 juni.
•Lönetaket kommer varken höjas eller sänkas nästa säsong.
•Vissa lag kommer kanske inte ha möjlighet att följa reglerna för den expansion-draft som väntar nästa år och straffas i så fall hårt och bli av med både spelare och draftval.
• • •
Det är mycket som är delikat i det faktum att USA helt ofattbart spolar Phil Kessel i World Cup.
John Tortorella är ju coach för amerikanska landslaget och har garanterat påverkat beslutet; det är ju han som vill spela den omoderna hockey man måste spela när man premierar Ryan Callahan, Brandon Dubinsky och Justin Abdelfucker framför Phil Kessel och Tyler Johnson.
Han – Torts – råkar emellertid också vara bäste vän med Penguins-coachen Mike Sullivan, men inte nog med att han inte delar kompisens förtjusning i en av världens bästa målskyttar. Han tvekar inte att släppa en sån förödande bomb bara dagarna innan Sully och Kessel ska upp i sina största matcher någonsin.
Jisses.
• • •
Det är Janne Niinimaa som säger det:
– Hur kan det vara möjligt att de inte serverar kaffe i ett rum där det sitter två hundra reportrar och jobbar en hel eftermiddag?
Nej, jag vet.
Jag håller på att krevera i det provisoriska pressrum som byggts åt oss i katakomberna under läktarvalven.
• • •
Min uppfattning har hela tiden varit att det inte går att veta nånting om den här serien förrän vi sett hur pingviner och hajar reagerar på varandra.
Fast frågan är om vi kommer veta så särskilt mycket heller efter denna första match.
De spelar i varsin konferens, har inte mötts sedan i december och vet inte så mycket om varandra.
Därför är risken stor att de mest kommer ”känna på varandra” under den här öppningen.
– Men det får inte hända. Vi måste gå ut och spela precis som vi gjort i de tidigare serierna och inte stå och vänta och se hur de tänker göra mot oss. Jag tror starten på den här serien blir avgörande för hur den kommer sluta, så den här första matchen är otroligt viktig, säger Bengan.
Det låter ju lovande.
• • •
Niklas Holmgren refererar från studio Stockholm i natt.
Men här kommer breaking news i bloggen:

Från och med Game 3 i San Jose är han och Håkan Södergren på plats och kör live.
Det kommer bli extatiskt – i alla fall för den som samlar material till bra blogginlägg.
• • •
Jag kommer fan inte på vem det är Bengan Hörnqvist liknar med den blonda heltäckningsmattan i ansiktet.
Ett tag får jag för mig att han påminner om en kraftigare variant av Erland Josephson – Bergman-skådisen – men nej, det är inte helt klockrent.
Kan ni hjälpa mig på traven?
• • •
Så här stora kvällar är det inte omöjligt att nya läsare tittar in i bloggen och dem vill jag i så fall upplysa om att detta inte är en liveblogg per se.
Jag refererar inte kontinuerligt under matchens gång; istället levererar jag iakttagelser och synpunkter och allmänt babbel i pauserna.
I kommentatorsspåret pågår dock ständig storm, så häng med där.
• • •
Okej , mina vänner.
Nu stegrar hockeysäsongen 2015-2016 in i sitt absoluta klimax.
Stanley Cup-finalen, mellan Pittsburgh Penguins och San Jose Sharks, ska börja.
Enjoy!