The ghosts of heartbreaks past

The ghosts of heartbreaks past. Illvilligt grimaserande demoner. Ödesmättade ekon från ett decennium av förkrossande nederlag…
Åh, de går genom Verizon Center i kväll. De hörs. De känns.
Den kalla luften är sprängfylld av ångest, fruktan och och kval.
För, shit:
It’s.
About.
To.
Happen.
Again.
Det skulle ju bli annorlunda i år. Den här Capitals-upplagan var ju den den bästa som någonsin funnits. Det eviga hindret i Stanley Cup-slutspelets andra omgången kunde omöjligen bli oöverstigligt ännu en gång
Men här sitter vi igen.
Det är do or die i Game 5 mot Pittsburgh Penguins, hemma i huvudstadens myllrande Chinatown.
Förlorar Caps är säsongen över och drömmarna krossade – och förbannelsen som vilar över Ovie & Bäckis-eran en gång för alla bekräftad.
De har svurit på samla sig till inte bara säsongens utan hela karriärens, ja, hela livets, mest fantastiska insats och bara den helt hjärtlöse kan låta bli att känna ett visst mått av empati.
Men spökena of heartbreaks past ler diaboliskt…
• • •
Ikväll blir det ett aningen kortare intro än vanligt.
Jag kom flygande från Nashville först under sena eftermiddagen och har följaktligen haft begränsat med tid att skriva.
Men inte bara det.
När jag vaknade i morse visade det sig att Montezuma hade gömt en dos av sin hämnd i biffen jag tryckte i mig på The Palm i går kväll.
Lugn, det var inget som inte lite immodium, vatten och den naturliga motståndskraft som bor i varje sann dalkarl (!) kunde ta the edge av rätt snabbt, men jag är fortfarande lite, lite darrig i knäna.
Så jag ber om överseende med lägre tempo under just den här fajten.
• • •
Här är den bedrövelsernas svit som fyller Caps och deras fans med en olust så tung att den nästan tar fysisk form.
•2008: 3-4 mot Philadelphia i första omgången.
•2009: 3-4 mot Pittsburgh i andra omgången
•2010: 3-4 mot Montreal i första omgången
•2011: 0-4 mot Tampa i andra omgången
•2012: 3-4 mot NY Rangers i andra omgången
•2013: 3-4 mot NY Rangers i första omgången
•2014: Missade slutspelet
•2015: 3-4 mot NY Rangers i andra omgången.
Usch, är det nästan så man som en annan Ekeliw vill utbrista.
En ny krasch i år skulle vara särskilt brutal eftersom de – precis som 2010 – var världens bästa lag i grundserien och tog hem President’s Trophy så det bara visslade om det.
Samtidigt är det, faktiskt, annorlunda den här gången. De har inte chokat, de har inte underlåtit att stänga serien när de haft chansen, de har inte tappat några ledningar.
De har bara råkat stöta på ett väldigt, väldigt bra och humming Pittsburgh – som med ett rimligare upplägg hade väntat först i konferensfinalen om jag får säga vad jag tycker – och ibland är världen bara så hård.
• • •
När NBC är inblandat kan vad som helst hända.
Den här tillställningen börjar alltså på den lugubra tiden 19.15.
Wtf?
• • •
Ja, jag tog mig alltså en night off i Nashville igår, on my own dime, och trots att jag valde att äta på ett etablissemang där de tydligen inte klarar av att hålla köket fritt från elaka baciller var det den bästa idén på länge.
Man måste även under ett Stanley Cup-race luta sig tillbaka, andas och lyssna på lite Louvin’ Brothers ibland
Annars blir det inte bra i längden.
• • • 
För pingvinerna är den här matchen samtidigt ett gyllene tillfälle och det tänker de krama lungorna ur för att ta vara på.
De har varit med så länge att de vet:
När man har chansen att döda en serie, då ska man ta den. Annars kan vad som helst hända.
Det vet motståndarna en del om…
• • •
Trotzen – införstådd med att han inte längre har något att förlora – stuvar om i kedjorna.
Kuznetsov, som trampar tungt i sophmore slutspelsslump, flyttar upp i förstakedjan och får vara centerankare åt Ovetjkin och Oshie.
Bäckis bildar istället helsvensk formation med Mojo Johansson och Burracuda.
Ja, why not?
Allt är värt att testa i det här läget.
• • •
Så Blues har alltså skaffat sig slagläge inför måndagens hemmamatch.
Det känns som att de kommer slå in smashen då, eller hur?
Fast personligen skulle jag inte ha något emot att åka till Texas och se en Game 7 på onsdag…
• • •
Jag sitter mellan en Britt och en Pam i pressboxen.
Det är kompensationen för Montezuma-problematiken.
• • •
Olli Määttä spelar inte ikväll heller, meddelar barske Sullivan.
Däremot gör Kris Letang comeback efter avstängningen.
Min gissning:
Han kommer bli minutiös utbuad.
• • •
Nån som vill veta hur många av Capitals slutgiltiga nederlag i den där sviten ovan bloggen bevittnat live?
Samtliga…
I ain’t no lucky charm för de här pojkarna…
• • •
Det är flera år sedan han gifte sig med sin Emma, men först idag hade Eken och hans brud bröllopsfest hemma i Gävle.
Jag kunde som ni förstår inte vara på plats, men jag hade en ställföreträdare vid honnörsbordet och han höll ett tal som slutade med ett rungande ”Leksand forever!”.
De orden ska alltid eka på fester i Gävle…
• • •
Står vid den mystiska hissen och väntar på att bli fraktad upp till pressläktaren när hela Penguins, som just klivit av bussen i garaget intill, sveper förbi.
Bengan Hörnqvist hälsar lika vänligt som vanligt, men man kan ändå se stålet i blicken – på honom såväl som lagkamraterna.
Dom är alldeles uppenbart här on a mission
• • •
Hur är det, är Dahlgren och andra Sharks/Preds-fans vakna ikväll då?
Jag tänkte ta det mycket soft på hotellrummet efter avgörandet i Verizon och håller bloggen kokande under striden i Sharktank om intresse finns.
• • •
Några minuter innan startskottet i Kentucky Derby kom den här bilden i sms från…a guy I know, kan vi väl säga.

Obetalbart!
• • •
Benn, Crosby och Kane heter Hart Trophy-kandidaterna.
Det finns väl egentligen inget att invända mot de namnen, men jag hade velat se Big Joe Thornton i Vegas i år.
Det förtjänade han.
• • •
Om jag skaffade en häst skulle den heta Fast Freddy Shoestring.
• • •
Kollegor med mer brännande deadline än jag är mycket nöjda med vad de kallar ”en mer civiliserad starttid”.
Vad de glömmer är att det blir övertid ikväll.
Jag känner det på mig.
• • •
Vi får faktiskt se Kentucky Derby-loppet på tv-skärmarna som – mycket strategiskt – hänger framför oss på pressläktare och yeah, Gustav rejsar snabbar än han gjort på hela säsongen (…) och vinner ju!
Vilken kung till kuse!
• • •
Om Caps åker ikväll sitter Ovie garanterat på planet till Moskva i morgon och hyllas i resten av hockeyvärlden för sin glödande patriotism.
I Washington är de mindre nöjda. Han är kapten och det finns önskemål om han borde vara med och hjälpa framförallt kidsen i laget att komma över den här sortens trauman.
Men men…
• • •
Apropå VM säger en kanadensisk kollega att han minns när jag direkt efter förlusten i en elimination-match här i Washington frågade Henrik Lundqvist om han skulle åka på den turneringen.
– Det såg ut som att han tänkte slita av dig huvudet.
Mm, precis.
Likadant brukar en som finns på isen ikväll reagera, så nej – den frågan kommer inte att ställas direkt om det skulle vara så….
• • •
Bara det inte blir nåt domartjafs som avgör det här.
Det är alltid tråkigt – men aldrig mer än i de verkligt stora matcherna.
• • •
OK, ångesten tätnar, oron fullkomligen vibrerar mellan läktarsektionerna i Verizon.
Nu gäller det för Caps.
Vinn – eller dö.
Spökena ler…