Vårsymfoni i Washington

Ah, att åka till Washington och se på slutspelshockey…
För mig är det den mest centrala av vårens ritualer.
Jag har kommit varje år sedan 2008, när Nicky Bäckström begick sin playoff-debut, och tycker nuförtiden inte att knoppningens och ljusets tid börjat på riktigt förrän jag känt det lätta doftstråket av körsbärsblommor på de myllrande gatorna runt Verizon Center.

Just den här gången är det visserligen kallare, gråare och mer regnsjukt än det egentligen är tänkt – det brukar ju, som de skulle sagt i Borlänge, vara ”rena Mallis” i huvudstaden i det här månadsskiftet – men det gör inte så mycket.

Det doftar ändå, den väldiga Capitolium-kupolen får ett filmiskt skimmer under de mörka molnen och vårens löften lyser i ögon i vimlet.
Men framförallt:
Det kommer med all säkerhet spelas oförglömlig på-liv-och-död hockey här i den gamla bunkern i Chinatown.
Serien mellan Capitals och Pens antog klassikernas skepnad redan under första första mötet i förrgår och det finns inga som helst skäl att tro något annat än att den bara bli bättre ju längre den pågår.
So here we go.
Våren börjar nu.
I Washington DC.
• • •
När jag – efter på tok för få timmars sömn – vaknade i morse var jag ändå väldigt sugen på att ställa in hela den här trippen och stanna hemma i New York.
Han som uppträdde Gramercy Theatre på 23:e gatan i går gör nämligen om det ikväll och let me tell you – Håkans New York-debut var overkligt bra.
Så fruktansvärt roligt har jag bara haft under några få konserter i mitt liv – och jag har varit på tusentals – och det känns nästan som att begå övergrepp på sig själv att inte se till att få uppleva det igen.
Men sen slår det mig:
Med lite tur kan här två hockeylagen piska upp samma slags eufori, samma lyckorus, samma känsla av att vi är med om något som trotsar själva verklighetsuppfattningen
Så kom igen nu, boys.
Visa mig den maximala hastigheten, vart ni vill, så fort ni kan.
Jag behöver det igen…
• • •
Ikväll arrangeras också Vita husets årliga Correpondent-middag här i stan och därför är det extra kändistätt på Acela-tåget ner från Penn Station i New York.
Med mig i min vagn har jag Ed Burns, Christy Turlington, omtalade Fox News-ankaret Megyn Kelly, några CNN-reportrar och – för fjärde eller femte gången; han verkar inte göra annat än åka tåg – Alan Alda.
Inte lika fränt som när Cameron Diaz satt tvärs över gången under en av fjolårets Acela-resor, nej, men ändå lite fett för en gammal stargazer från Nedre Tjärna.
• • •
Henke Lundqvist var på Håkan-showen igår – och förärades en ramsa när fansen framme vid scenkanten kvarten innan showtime upptäckte honom på en liten VIP-läktare till vänster om estraden.
I vimlet syntes också nyblivne Lady Byng-kandidaten Loui Eriksson och Viktor Stålberg.
It’s a Göteborg thing, you know.
• • •
När jag pratade med honom i torsdags kväll hotade Bäckis dock med att det kan bli mer strukturerat spel under återstoden av denna episka showdown.
– Jag tror vi var lite exalterade över att få komma igång, därför blev det lite så att alla bara körde…så tror jag inte vi kan fortsätta hela tiden, menade han.
Oroande.
Men jag tror att det där är sånt som bara händer av sig själv och inte riktigt går att kontrollera.
Mer besinningslös vilda västern-show för folket, det är ju så kravet ser ut.
• • •
Annat klassiskt ögonblick på 23:e gatan igår kväll:
En ung herre kom fram, sträckte fram näven, flinade och sa:
– Det är jag som är Playoffwill!
Ha!
Det är – tror jag – första gången jag träffat en av stammisarna i det här spåret in real life och fått ett ansikte till ett namn.
Nu väntar jag på er Tobias, Erik, John J, Granvista, Hento, David, Julia och Chall.
• • •
När jag fick tag i honom i förrgår visade det sig att Bäckis satt i Burracudas bil och blev hemkörd av sin unge lagkamrat efter matchen.
Det gillar jag, när yngre kollegor visar old timers den respekten.
Som när Eken hämtar kaffe åt mig ungefär…
• • •
Nej, fel.
Jag har ju träffat Konsertpianisten i New York och Chall på Legends Corner i Nashville.
Fast det var planerat och därmed inte lika omtumlande som när Playoffwill dansade fram under the marquee igår.
• • •
Ja, jag tycker också det var bortitok att Wilson bara fick böter för sin smutsiga bentackling.
Det gör säkerligen alla i Penguins med – men de har låtit bli att ens kommentera ärendet.
Därmed visar de att de fattat hur man tar hand om the business under slutspel.
De som börjar gnöla och klaga och fokusera på saker de inte kan kontrollera går det alltid åt skogen för.
• • •
Draftlotteriet ska som bekant avgöras ikväll också – som pre-show inför den här fajten.
Det betyder att vår puck drop skjutits fram ända till 20.25 – det vill säga 02.25 för er.
Det gör ingen större skillnad för mig, men de kollegor som har deadlines stönar frustrerat och ber böner om att det inte blir övertidsdrama igen.
• • •
I skrivande stund står zen-mästare Braden Holtby i hemmabåset och utför sina outgrundliga pre game-ritualer.
Huvudet wobblar som på ett sån bobble-head när han stirrar mot ”sin” målgård.
Så märkligt.
• • •
Eken är i Washington han också.
Men – inte på hockey.
Han bevakar sluggern Jack Badous titelmatch mot Lucian Bute i DC Armory och hinner inte komma hit och visa fellow Gävle-legendarn Bäckis sitt stöd.
Men planen är förstås att vi ska sammanstråla på Old Ebbitt framåt småtimmarna.
• • •
Det var i match 2 under den legendariska matchserien 2009 som Ovetjkin och Crosby frälste oss med varsitt hat trick.
Repris nu?
Det är att begära mycket, men det är dags att de i alla fall sätter sina avtryck på duellen.
• • •
Akta er för pizza i Washington. Här tycker de tydligen att slajsarna ska ha samma temperatur som flytande stål för att kunna ätas.
Jag gör misstaget att slafsa i mig en på ett ruffigt hak mitt emot Verizon under eftermiddagen och bränner mig så förbannat i gommen att jag tre timmar senare fortfarande sitter och grimaserar.
Fuckers!
• • •
Det må vara sju år sedan Penguins och Caps senast möttes i ett slutspel, men för Hagge är det business as usual.
Han spelade ju fyra år med New York Rangers innan han, via connection i Anaheim, landade i Pittsburgh och gjorde knappt annat än spelade mot Washington i heta playoff-drabbningar.
Så han vet vad Pens behöver göra efter förlusten i första matchen.
– Inget major. Vi behöver korrigera några små detaljer, det är allt, säger han.
• • •
Draftlotteriet, ja.
Vad tror ni?
Jag har en bestämd känsla av att Oilers vinner igen och kommer i så fall skratta mycket högt.
• • •
De har byggt om och gjort det snyggt i environgerna i Verizon, men hissmysteriet består.

• • •
Doc är in the house och sitter strax innan värmningen i NBC-studion och blir sminkad, kan vi se på backstage-monitorerna.
Det är en syn.
• • •
TJ Oshie gjorde ju milt uttryckt succé senast och enligt en färsk blänkare i Washington Post är främsta skälet till att det börjat gå så bra lagom till playoff att han slutligen lärt sig spela med Bäckis och Ovie.
Framförallt har han förstått att han inte måste söka passning till Ovie i varje läge.
– Ja, det är en svaghet jag har. Jag passar för ofta. I första matchen mot Penguins försökte jag verkligen tänka på att skjuta mer och det verkar ha varit en bra idé.
Onekligen.
• • •
Nu tänds lyktorna, som han på Gramercy Theatre sjöng igår.
Våren är här och Washington ska spela playoff-hockey mot Pittsburgh.
Let’s do this!