Stanley Cup-finalen 2016, del 14

Laget som bli mest inspirerat och eggat och upplyft av larger than life-ikonen – den allra störste, The Greatest – som gick ur tiden för ett knappt dygn sedan.
Laget som kan lösgöra det djuriska ursinne som lyser i blicken när han på Elaine’s-stammisen Neil Leifers klassiska foto från fajten i Maine 1965 står böjd över den knockade Sonny Liston och grimaserar som ett lejon.
Laget som lyssnar på visdomsorden om att den som inte har modet att ta risker aldrig kommer att uppnå något i livet – eller att bara den som vet vad nederlag innebär kan sträcka sig ner i djupet av sin själ och hämta det sista gram av kraft som krävs när striden är helt jämn.
Laget som intalar sig att det är bäst och starkast och vackrast – och kan sätta handfängsel på blixten.
Laget som dansar som en fjäril och sticker som ett bi.
Laget som ÄR mest Muhammad Ali.
Det laget vinner den metafysiskt stora hockeymatch som nu ska avgöras i SAP Center i centrala San Jose .
• • •
Hallå från norra Kalifornien.
Här vänder vi ansiktet mot en brännande sol medan väldiga palmkronor rasslar majestätisk i kvällsvinden och brunröda bergskammar avtecknar sig mot den knallblå horisonten.
Som alltid känns det lite konstigt att gå på hockey i slik miljö.
Egentligen vill man ju bara lägga sig vid poolen med en bra Richard Price-roman och beställa in en strawberrry daiquiri – eller gå och lyssna när mariachi-orkestrar i väldiga sombreros framför smäktande serenader om a bleeding corazon, eftersom idylliska Silicon Valley-metropolen San Jose samtidigt har så stark hispanic-prägel.
Men ni känner mig.
Jag vill ha det så här.
Fuck snö och kyla och puritanska föreställningar om hockeyns traditioner.
När Stanley Cup-finalen avgörs ska den 35-gradiga luften dofta av den eviga sommarens blommor.
• • •
Och yeah, var så säker:
Stanley Cup-finalen 2016 avgörs ikväll.
Nej, keeper of the cup Philip Pritchard kommer inte hit och delar ut idrottens mest mytomspunna pokal, men likafullt.
Om Penguins vinner och går upp i 3-0-ledning är hajarna smoked.
Finito.
Harpunerade, upphängda på krok i hamnen, styckade och filéade och upplagda på serveringsfat med remouladsås.
Men om Sharks – i den första finalmatchen någonsin i Sharktank – istället slår tillbaka och reducerar är det plötsligt fight och strid och thrilla’ in Manila igen.
Så insatserna kunde inte vara högre när Lord Stanley äntligen besöker The Bay Area.
• • •
Som vi kunde ana under passet i den rustika träningshallen igår är Tomas Hertl satt ur stridbart skick.
Han kan inte spela – oklart varför; ingen har något minne av att han åkte på någon smäll i Pittsburgh.
Det är ett jäkla slag för Sharks.
– Han har, argubly, varit vår bästa spelare i de två första matcherna, som coach DeBoer med dyster min säger under lördagsmorgonens presskonferens.
Men för reportrar med intresse för blågula vinklar är det inte så dumt, för det innebär att The Melkman Karlsson kan få chansen i förstakedjan med Big Joe och Little Joe.
Det står tydligen mellan honom och gamle Big Boy Zubrus, men varför fundera?
The Melkman levererar alltid.
– Jag är redo om det blir så, jag har spelat med dem förr och trivs i det sällskapet, sa han själv utan att låta det minst uppjagad efter träningen igår.
• • •
När vi kom hit i förrgår var San Jose inte så idylliskt.
Då hade Donald Trump – ett namn jag vanligtvis bara behöver avhandla i grannbloggen – hållit valmöte på Convention Center och regelrätta kravaller utbröt när hans supportrar och arga demonstranter efteråt drabbade samman på downtown-gatorna.
Tårgasen gick fortfarande att ana i den heta luften när bloggen efter lång dags färd över kontinenten anlände framåt halv tio, men de som infann sig tidigare hamnade mitt i the action.
Inklusive Pittsburgh-spelarna.
– Jag var ute och gick och fick inte gå till hotellet som jag ville. Polisen sa nej. Det var ett jäkla liv, berättar till exempel en häpen Sunken Sundqvist.
Ja, så ser det förmodligen sällan ut i Boden.
Men ojvoj.

Det är oroligt i det här landet.
• • •
Bland allt bra pingvinerna gjorde i de två första matcherna var det faktum att de tog så oerhört få utvisningar antagligen det som imponerade allra mest.
Sharks powerplay är den sluttning där alla motståndare till slut stupar, men de fick helt enkelt aldrig, eller i alla fall nästan aldrig, ta sitt mest mördande vapensystem i bruk.
– Vi är dock övertygade om att det finns fler utvisningar där ute och att vi kommer få fler chanser i de närmaste två matcherna, spår DeBoer.
Antagligen, hemmalaget har alltid en liten fördel där.
Men kan gästerna upprätthålla samma slags disciplin är mycket ändå vunnet.
• • •
Man behöver aldrig sitta och fundera på om Niklas Holmgren kommit fram eller inte.
Det hörs, om han säger så.
Han är så glad och lycklig över att äntligen få bevaka en Stanley Cup-final på plats igen – det här är första sedan 2013, faktiskt – att han inte kan låta bli att hojta lika högljutt och entusiastiskt i pressrummet som när han sitter i kommentatorshytten och ser Brent Burns avlossa stora kanonen.
Men god bless gaphalsen från Järfälla.
Han har med sig en hel rulle Ljunglöfs Ettan åt bloggen och visserligen är min stash redan väl tilltagen, men inget går upp mot färskvara direkt från Arlanda.
Jag sitter bara här och smackar belåtet just nu.
• • •
DeBoer verkar definitivt ha förstått värdet av att åkalla Muhammad Alis spirit.
Under lördagsmorgonens presskonferens berättar han plötsligt om hur han som ung man för 30 år sedan faktiskt träffade The Greatest och fick ett eget exemplar av Koranen signerad.
Här är hela storyn:
– I wouldn’t normally share this with you, but I think considering the circumstances today. I got it 30 years ago. I was at my prom at the Royal Connaught Hotel in Hamilton. I was a 17-year-old kid. Had my tux on. I was in the lobby. Muhammad Ali walked in with his entourage. He was there for some type of appearance. I asked one of the entourage if I could meet him with my friends. He said to give him a minute. He came back to me and he said, Muhammad Ali is up in this room. Meet him up in his room in five minutes. Me and three or four of my buddies went up to the room. He got out a Koran for each of us. He wasn’t preaching or trying to convert us, he just personalized each one for us, asked us some questions about what we were doing. It was an unbelievable life experience for me. I think, considering the circumstances, how this guy transcended not just boxing and sport, but how many people he’s touched, it’s an appropriate story to tell.
Återger han den anekdoten för sina spelare med samma besjälade emfas kommer de trampa rakt genom sargen och hallväggen och fortsätta ut på Santa Clara Avenue.
• • •
Holmgren har Håkan Södergren med sig också.
Han var Elitseriens största stjärna i min ungdom, så inför honom – Påsen – blir jag lite starstruck.
Det hindrar mig förstås inte från att upplysa honom om att jag var på isen i Wiener Stadthalle 1987, med facepaint a la Puddy i Seinfeld, och firade hans första VM-guld.
– Var du? Ha ha, ja då var det kul, säger han.
Det var det sannerligen.
• • •
För övrigt utgår jag från att Muhammad Ali hyllas med a moment of silence inför kvällens match.
Annars går jag härifrån (nej, förmodligen inte, men jag blir lite sur…).
• • •
De flesta är övertygade om att hajarna kommer vinna den här duellen, för att de måste och den som måste vinner alltid mot den som ”bara” vill.
Den teorin brukar ju även jag hylla, men jag såg Penguins träning igår och är inte riktigt lika säker som vanligt.

Det var ingen vanlig träning.
– Nej, det var det inte, bekräftar Bengan Hörnqvist och ser lika beslutsam och laddad och okuvlig ut som alla var under övningarna coach Sully utsatte dem för.
• • •
Det vi får se nu är alltså den första finalmatch som någonsin spelats i Sharktank och förväntningarna får Silicon Valley att skälva som när Apple lanserar nya I Phone-modeller.
De lokala hockeyfansen – och de är lika många som de är högljudda – har väntat så länge, så länge.
– När vi vann konferensfinalen kom människor med tårar i ögonen fram och berättade att de haft säsongskort i 25 år och aldrig trodde de skulle få vara med om detta. Att vi spelar Stanley Cup-final betyder verkligen något för människor här, berättar DeBoer.
Jag räknar med ingenting mindre än det värsta jävla stället någonsin när läktarsektionerna fyllts och pucken släpps.
• • •
Senast hade vi ju ett långt och trivsamt samtal om om musik och sång.
När jag nu, tre dygn senare, hälsar på den härlige Doc Emrick tittar han på mig som någon han inte riktigt kan placera och hejar som man gör när man känner sig osäker på vem fan det är som verkar så tjenis.
Men han träffar ju så många, det kan inte vara lätt…
• • •
Pressläktaren i SAP Center är ligans minsta, den har inte plats för mer än 25 textslavar, så NHL har fått bygga tidernas auxillery-box högst upp i ena kurvan och där sitter vi resterande hjon 250 inklämda nu.
Det kommer bli trångt och obekvämt och svårt att skriva – men än sen?
Vi får se en Stanley Cup-final.
Då får det vara hur det vill.
För övrigt var några av oss med redan i Igloon i Pittsburgh 2008 och 2009 och inget kommer någonsin kunna vara mer prövande än auxillery-boxen där.
• • •
Förra gången han skulle spela Game 3 i en Stanley Cup-final låg han under med 2-0.
Nu är situationen den rakt motsatta.
Så även HBK-kedjans blågule representant är ruggigt laddad inför den här thrillern.
– Om vi gick upp i 3-0-ledning…det vore så fruktansvärt jävla bra, säger Hagge och det är nästan så det darrar i stämbanden.
• • •
Ingen i San Jose verkar dock ha trott att det skulle spelas hockey i juni, för de har laddat på med evenemang som om livet hängde på att almanackan fylldes.
I förrgår var det som sagt Donald Trump-möte, igår Andrea Bocelli-konsert här i hajtanken och fotbollslandskamp mellan USA och Colombia – och på måndag är det en jättekonferens.
Det vittnar om brister i det lokala självförtroendet, tycker jag.
• • •
Douglas Murray har inte hunnit hit ännu – han sikter på Game 6, ”när Sharks har chansen att avgöra” – och kollar istället på tv hemma i skärgårn.
Fast det har visat sig vara en utmaning när timmen blir så sen som den ofta blir när matcherna spelas på amerikanska västkusten.
– Jag har otroligt svårt att hålla mig vaken och fattar inte hur mina föräldrar och morfar orkat i alla år. De är fan inte kloka, skrockar han.
Well, morfar är ju Lasse Björn.
Han är gjord av en alldeles särskild sorts virke.
• • •
Som alla som följt den här bloggen under längre tid vet får jag alltid jordbävningsångest när jag är i Kalifornien.
Nu med.
Om en 7.5:a smäller av nu, då blir det bara flisor kvar av den här provisoriska boxen.
Buhu.
• • •
Jag kan fatta att det finns såna som tycker att det blir tjatigt med alla Sidney Crosby-hyllningar hela tiden.
Däremot kan jag inte fatta att inte alla ser – eller vill erkänna – att han faktiskt VARIT en helt magnifik general sedan tredje-fjärde matchen mot Tampa.
Conn Smythe till Sid, det är vad jag börjar tro.
• • •
För några dagar rasade en liten kommentatorsspårsdebatt om huruvida bloggen sett några matcher i San Jose tidigare eller inte.
Jodå, jag har gjort två-tre fajter som utsänd för Bladet – framförallt 2010, när Dogge gjorde sig redo för OS i Vancouver.
Men framförallt var jag och min fotografkompis Jonas Berggren faktiskt här och såg det ursprungliga Winnipeg Jets ta sig an Ulf Dahléns hajar våren 1995.
Vi höll på med ett reportage om nattlivet i Silicon Valley för kortlivade tech-magasinet Hallå och passade förstås på att att gå på hockey.
Jag minns inte så mycket mer än att vi tyckte det var väldigt häftigt att fansen bildade hajkäftar med händerna till det suggestiva ledmotivet från ”Jaws” – och att Arto Blomsten lirade med Jets.
Jonas Berggren är nämligen hängiven djurgårdare och skrek oavbrutet på ”Ärtan”.
Ja, nu vet ni det också.
• • •
Matt Murray, Penguins rookie-sensation till keeper, har aldrig varit i Kalifornien tidigare, berättar han.
Men nu är han här och hey, varför inte börja med en Stanley Cup-final.
• • •
Pretty Boy Jonta från Viasat?
Jojo, han är med här också – till sist.
Hans plan från Pittsburgh i förrgår ställdes dock in, så han fick slagga på dystert flygplatshotell och och kom instörtande först igår kväll.
Sånt SKA hända finalrookies, det är så man blir härdad och lär sig att detta inte är en lek…
• • •
Det är långt från Pennsylvania till The Golden State, men några hängivna pingvin-fans är det som följt oss över kontinenten och nu sitter mitt i hajstimmet med sina svartgula tröjor.
Starkt jobbat.
• • •
Okej, för att knyta ihop boxningssäcken gör vi det på det här sättet:
I blå ringhörna, The Western Conference Champions – San. Jose. Shaaaaarks.
I gulsvart ringhörna, The Eastern Conference Champions. Pittsburgh. Peeeeenguins.
Let’s get ready to rumbllllllle!