Stanley Cup-finalen 2016, del 19

SAN JOSE – PITTSBURGH 0-1 (Period 1)
• • •
San Jose inleder med huggtänderna blottade och får sin bästa start på hela finalserien.
Men pingvinerna vet vad som väntar, håller fortet under stormen – och tar sedan om inte över så åtminstone dämpar hemmalagets momentum.
Och när de väl får en bra chans gör de mål.
Hajarna lever farligt.
Fortsätter det så här har de snart strandat.
• • •
– Det skulle vara trevligt om vi fick göra första målet i någon match, sa DeBoer i morse.
Men för att ännu en gång citera min 104-åriga mormor:
Önska i den ena handen och skit i den i andra och se sedan vilken du får mest i.
Man får ingenting.
Man gör.
Och för fjärde gången i rad är det pingvinerna som gör först.
• • •
Det tar nästan fem minuter innan första avblåsningen.
Rivstart monumentale.
• • •
Penguins kaliforniska specialitet:
Fullständigt oväntade pjäser gör första målet i varje match.
I förrgår var det Lovejoy och nu Ian Cole – en herre som spelat i NHL sedan 2010 och aldrig tidigare gjort ett slutspelsmål.
• • •
Hajarna törstar efter att få osäkra sitt fruktade powerplay och när de väl får såna lägen är det nästan så de blir för ivriga.
Det är inte lyckat, de måste ovillkorliga tillvarata de chanserna.
• • •
Det är ju inte hela Metallica som kör nationalsången – och han den trummande dansken vet väl inte ens vad hockey är.
Men det räcker fint att se och höra James Hetfield och Kirk Hammett – båda i Sharks-jerseys – leverera en larmande Hendrix-version a la Woodstock.
• • •
Jag tycker man ser det direkt:
Phil Kessel tänker göra skillnad ikväll.
• • •
Fun fact jag inte kände till.
Sedan 2003 har lag från Kalifornien spelat 13 hemmamatcher i Stanley Cup-finalen – och vunnit 12 av dem.
Historien är med andra ord inte på Penguins sida här.
• • •
Den interaktiva ljusshowen under matchintrot, med 20 000 blinkande små lampor i publikhavet, är en rysare ikväll också.
Det blir rena rama julstämningen i den tajta hallen – när det inte ser ut som, typ, en månlandning.
Truly, truly suveränt.
• • • 
Det är så krångligt att ta sig till toa från den här pressboxen – man måste i princip klättra över irriterade kollegor – att jag har så bråttom när jag väl kommer dit att jag drar ur knappen ur kostymbrallorna.
Thank god for bälten…
• • •
Bööööörns såg ut att vara lika nöjd med nationalsången som recensenterna hemma i Sverige var med Håkan-showerna på Ullevi i helgen.
Och självklart är han metallskalle, hur skulle det kunna vara på nåt annat sätt?
• • •
Ikväll är det så många Penguins-fans att man faktiskt hör jubel när Cole spräcker Jones nolla.
• • •
De kör nåt slags rockversion av ”Do You Know The Way To San Jose” under några avblåsningar.
Den är verkligt hemsk.
• • •
Jag älskar ju er som faktiskt ÄR där, så jag ska inte gnälla FÖR mycket på kommentatorsspårsstiljten.
Men lite bekymrad blir jag.
Får vi inte mer action än så här under finaler är live-sändningarnas dagar räknade.
• • •
Nu kommer halva Metallica – Hammett och han Trujillo som inte var med på isen – stånkande genom pressboxen, på väg mot NBC-studion.
En stargazer från Borlänge blir glad.