Stanley Cup-finalen 2016, del 29

SAN JOSE – PITTSBURGH 0-1 (Period 1)
• • •
Yes, baby!
En ny, sprakande finalshow pågår.
Den börjar inte på exakt samma furiösa sätt som den förra, men stegrar långsamt upp mot hockeynirvana.
Pens skaffar sig – återigen – ledningen efter drygt åtta minuter och det är en örfil som får norra Kalifornien att darra några ögonblick, men sen kommer Sharks i sin bästa push i hela finalen – dock utan att kunna sätta några av en räcka härligt feta chanser.
Sista fem är det dock gästerna som rycker åt sig momentum och är flera gånger ytterligt nära att öka på sin ledning.
Båda lagen tänker tömma bränsletankarna, det är helt tydligt – och vad som helst kan hända.
Jag älskar det.
• • •
Känner Martin Jones?
Han är målvakt i San Jose Sharks och tycks ha bestämt sig för att det är han som ska utses till slutspelets MVP.
Under slutminuterna gör han ännu en räcka Hollywood-räddningar när Crosby och Sheary och andra står precis framför honom och skjuter.
Sanslöst.
• • •
Djävulen, det ser inte alls roligt ut när Melker blir manglad in i sargen och går ner i ofrivillig spagat.
De måste hjälpa honom av isen och ingen tror något annat än att han gjort sitt för säsongen.
Men några byten senare är han, otroligt nog, tillbaka på isen igen.
– That’s a tough Swede, säger kollegan till vänster.
Well, han kommer från Lycksele.
Det krävs mer än outhärdlig smärta för att få en sån att avbryta en Stanley Cup-final.
• • •
Pingvinerna kan inte spela i den här hallen utan att en halvobskyr back pangar in första målet.
Först var det Ben Lovejoy, sedan Ian Cole – och nu Dumoulin.
Vad är dealen med det egentligen?
• • • 
Det är inte särskilt konstigt att Thornton och Crosby ser ut att ha börjat hata varann så innerligt.
Så här djupt inne i en matchserie har de på isen sett så mycket av varandra, känt så mycket av motståndarnas andedräkt och svettlukt, hört så många förolämpningar och haft så många smärtande närkamper att känslorna gissningsvis närmar sig rent äckel
• • •
Chris Kunitz brytning när Big Time Joel är på väg igenom i friläge…yeah, den är vad we in Sweden call svinbra.
• • •
Ett förstår man direkt:
Sutherland och McCauley tänker bara blåsa i undantagsfall ikväll.
• • •
Det verkar inte vara så jättemånga vakna i natt, men jag vet att jag i alla fall har en väldigt speciell läsare med mig i Chantilly utanför Paris.
Här är en särskild hälsning till honom!
• • •
No matter what känns det lite vemodigt att det är sista gången vi ser den magnifika ljusshow som utgör finalintro i Shark Tank
Helt otroligt bra är den – igen.
• • •
Matt Murray är inte kattskit han heller, inte ikväll.
• • •
Nån som vill komma över och knåda mina ben, inte olika de som brukade sitta på Zorns kullor, senare ikväll?
Jag sitter lika illa som Steve Martin intill John Candy i ”Raka Spåret till Chicago”
• • •
Allra coolast tycker jag dock det är när hajhuvudet sänks ner från taket och hela hallen förenas i den suggestiva Indiana Jones-ritualen.
När får jag komma tillbaka och se det igen?
• • •
Säger det igen:
Vad som helst kan hända ikväll.
Allt är up for grabs.
Så underbart.