Free Agency 2016, del 14 – The End

”Det blir nog rätt lugnt”.
Var det inte några lallare som sa så i en podcast som spelades in för 48 timmar sedan?
Morsning korsning och dumstrut stor som en sombrero på oss.
Det blev i själva verket action så det stänkte om det i tre timmar.
Rena rama rekordet – eller i alla fall det mest omtumlande jag varit med om i den här sortens sammanhang.
Det var nån timme där, mitt i stormen, när jag bara satt och stånkade och inte visste vad, eller hur, jag skulle göra.
Man jag klagar inte.
Inget är roligare än när lavinen går.
Nu börjar det lugna ner sig lite – skriver jag och just då kommer beskedet att Wings signat Steve Ott, hallå – men över är det inte nödvändigtvis. Fönstret är öppet och kommer vara öppet till trade deadline om…åtta månader,
Ett kort sammanfattning av läget tror jag dock att jag vågar mig på – och börjar då med att konstatera att det utan tvekan är spelarnas marknad just nu.
De lag som vill göra något måste helt uppenbart betala överpriser, även för spelare som hör hemma i tredje- och fjärdekedjorna – och de tvingas se kortsiktigt och mer eller mindre strunta i det långa perspektivet.
The price of doing business i NHL 2016, verkar det som.
Räkna därför kallt med ny lockout 2021.
Det är just sånt – framförallt för mycket deg till birollsinnehavarna – ligan gör allt den kan för att motverka och klubbledningarna, som börjat fuska med bonus signing-matematik också, behöver uppenbarligen skyddas från sig själva, som små barn.
• • •
Stevie Wonder Yzerman är ju lika lysande i GM-stolen som han var på isen.
Inom loppet av några dygn signar han Stamkos – förhållandevis – billigt för all överskådlig framtid , köper ut Carles hemska kontrakt och knyter out of the blue upp Vigge Hedman på åtta år.
Om han nu kan vara lite kreativ och lyckas trejda Ben Bishop till exempelvis Dallas – Nill MÅSTE ju vara villig att deala och wheela – så han får utrymme att förlänga även med Kucherov och ytterligare någon trilling, då garanterar jag ett par cup-parader längs South Florida Avenue framöver
• • •
– Underbara nyheter!
Henrik Sedin jublar oförbehållslöst när jag når honom – på Arlanda, om jag fattar saken rätt – och frågar hur han ser på att få gamle radarpartnern Loui som lagkamrat.
Och visst, det är något väldigt kittlande med den helsvenska kedjan.
De 30 målen med Boston kan bli ytterligare fem-tio i dylik omgivning.
Att kontraktet sedan är långt, visst. Men Eriksson känns som den typ av spelare – relativt lätt, framförallt – som åldras utan större problem.
Lucic i grannklubben kan nog bli ett svårare problem att hantera…
• • •
Det kommer alltså pratas både danska och tyska i hemmarummet sista säsongen i The Joe.
Nielsen och Vanek…jag tycker båda känns som helt okej förstärkningar, Nielsen åtminstone på kort sikt.
Men med allt det där plötsliga löneutrymmet borde Ken Holland kunnat göra mer för att säkra 26:e slutspelsframträdandet i rad.
• • •
– Det spenderades för mycket pengar idag, säger Old School Lou Lamoriello på en presskonferens i Toronto.
That’s rich coming från en som hostade upp alla de där miljonerna för Matt Martin…
• • •
För precis ett år sedan satt jag just på det här hotellet, en lika solig dag i Rancho Mirage, och fick ringa Viktor Stålberg och välkomna honom till New York.
Nu är det Hurricanes samtalet till Lerum handlar om.
– Det är ett ungt och lovande lag. När vi spelade mot dem den här säsongen var de antingen väldigt bra eller inte bra alls. Förhoppningsvis kan jag hjälpa till att stabilisera med lite rutin. Jag tror det kan bli bra, säger han.
Tror jag också.
Det kommer spelas playoff-hockey i PNC Arena för första gången på väldigt många år till våren.
• • •
Att halvt om halvt ifrågasätta PK Subbans karaktär och sedan signa Alexander Radulov är ju likvärdigt med att sparka Chris Martin från sitt band för att han tar för mycket utrymme – och ersätta honom med Liam Gallagher.
Good luck.
• • •
Med Stålberg i Raleigh håller Hurricanes på att bli ett av de stora svensklagen i ligan.

De har sammanlagt fem krigare från ärans och hjältarnas land nu – plus Erik Karlsson (den andre) och Lucas Wallmark på farmen.
Predators har också fem givna blågula pjäser, men dessutom Pontus Åberg och Petter Granberg på tröskeln till laget, så de är nog ändå värst.
Vancouver och Chicago har också fem, liksom klassikern i sammanhanget, Detroit – men då räknar jag med The Mule och det är ju dessvärre oklart om han kan spela mer.
Även Oilers på väg åt rätt håll, med fyra av våra landsmän. Det känns som det kan vara dags att avlägga jungfrubesöket där i vinter.
Mer dystert är att vi inte har en enda i Bruins längre, ej heller i Flyers, Islanders, Panthers eller Kings – såvida nu inte Adrian Kempe snor åt sig en plats – och vad händer egentligen med Josefson i Devils?
• • •
Jag tror Troy Brouwer kan bli rena rama katalysatorn i Calgary.
Däremot får Boston gissningsvis ångra att de gav David Backes så många år.
• • •
Ingen har nappat på Enroth ännu.
Trist.
Det borde finnas jobb åt honom – till exempel i Colorado, Minnesota, San Jose eller Nashville.
• • • 
Nej, nog.
Nu går jag hit.

Någon gång nästa vecka avlossar jag stora säsongsavslutningen i bloggen och utser, bland annat, Årets kommentator i spåret.
Tills dess:
Peace.