Drömmarnas turnering börjar nu, del 2

USA – TEAM EUROPE 0-1 (Period 1)
• • •
Ojdå, Tortorella, det här har inte börjat bra…
Marian Gaborik – Tårtans gamla mobbingoffer från New York – gör mål på första skottet på Jonathan Quick.
Vad sa vi?
Morsning korsning.
• • •
Tendenserna syntes tydligt redan i genrepet i DC och de bekräftas i den här förstaperren:
Den europeiska främlingslegionen har hittat ett vägvinnande koncept och kan komma att göra mycket bättre ifrån sig än de flesta föreställt sig.
De spelar tajt i defensiven, ser till att vända spelet snabbt och kommer i sylvassa kontringar.
• • •
Det är Ryan McDonagh som släpper igenom Nielsen och pucken innan Europas ledningsmål.
Man han är ju också back i New York Rangers och så gör backar i New York Rangers mot sin målvakt…
• • •
Fint att Calle Johansson – med en frågande uppsyn – skymtar förbi när de sveper över läktarna med kameran under USA:s nationalsång.
• • •
Det sitter en herre med turban några rader framför mig och Hugosson och Bodin i presscentrat.
Kan det vara Bonino-Bonino-Bonino-Bonino-mannen?
I så fall ska jag be om autograf, han är ju superhjälte.
• • •
Den enda på isen jag draftade igår kväll är Christian Erhoff från tionderundan.
Han har haft ett par hyggliga skott, vill jag påpeka…
• • •
Lite konstigt känns det att befinna sig i Air Canada Center men likafullt se matchen på tv.
Vi har dock Jim Hughson, den magnifike, som kommentator och då är livet aldrig dåligt.
• • •
Zuccarello-Nielsen-Gaborik.
Där har vi, som Pro Hockey-Linus utbrister ett par gånger, World Cups bästa kedja.
So far alltså…
• • •
Så typiskt Tårtan:
Patrick Kane, den bästa hockeyspelare dinosaurie-coachen har till sitt förfogande, får inte spela mer än fyra minuter nånting i första.
USA SKA förlora, det är bara bra, så den hetsige surkukens antika filosofi en gång för alla förkastas.
• • •
Och vad händer när signalen går för paus?
Bodin ställer en färsk kopp kaffe på bordet framför Papa Biffen.
Vilken fin Smedjebacken-pojk!