Hockeysäsongen börjar nu

World Cup – en succé direkt.
Ja, i alla fall för bloggen.
Tack vare ”tidernas turnering” kapas ju den olidliga off season-depressionen med en hel månad.
Den här tiden på året brukar det kännas som att det var så länge sedan man såg hockey att Moses 40-åriga vandring genom öknen framstår som en tipspromenad på Skansen i jämförelse – och nästa säsong tar så lång tid på sig att anlända att Zdeno Chara skulle hinna genom två hela zoner under tiden.
Men redan nu, en solig förmiddag i början av september, kan jag och några glada kollegor trampa in på Scandinavium och se det allra mest överväldigande och guldgnistrande Sverige har av hockeytalang på en föredömligt nerdimensionerad isplätt.
Vigge Hedman stävar majestätiskt ner i en rundel, Flipper Forsberg träffar stolpen med ett skott så hårt att det ekar i hela hallen, Henrik Sedin snitslar sig kattlikt förbi ett par backar under en powerplay-övning, Henrik Lundqvist klipper med plockhandsken, Erik Karlsson utför några konstverk till finter på rödlinjen, Bäckis bökar och stökas med Yellbear Hjalmarsson i ena målgården…
Det är så exalterande att stå på andra sidan sargen och ta in de scenerna att jag skulle vilja dansa i en musikal.
Hockey is back indeed!

Därmed känns det också synnerligen lägligt att, efter tre månaders stiltje, sparka igång den här bloggen på allvar för säsongen.
Nu åker vi – så det ryker om det.
• • •
En gång för några år sedan när jag, i min mångåriga roll som ambulerande musikrecensent åt den här publikationen, landade på Landvetter i sedvanlig storm frågade jag taxichaffisen på väg in till stan hur länge det hade regnat nu då.
– Sedan 1973, svarade han surt.
Mannens leda gick, och går, att förstå.
Göteborg är ju, vanligen, ett Buffalo med mer fisk.
Men nu är Tre Kronor – i sin sällsynta Best-of-version – alltså här för ett veckolångt träningsläger inför World Cup i Toronto och som sagt:
Septembersolen bränner från en knallblå himmel över Scandinavium.
Så brukar det bli när Bruce Springsteen dyker upp för sina omhuldade spelningar på Ullevi också.
GBG spar helt enkelt sitt solsken till de allra största.
• • •
Det där med ” det allra mest överväldigande och guldgnistrande Sverige har av hockeytalang” är en sanning med liten, liten modifikation.
Niklas Kronwall, Alex Steen, Robin Lehner och Kapten Zäta har ju tvingats tacka nej på grund av skador och saknas när Grönborg blåser igång första passet.
Jag tycker det känns lite trist.
Det är verkligen inga fel på ersättarna – Richard Rakell och Hampus Lindholm tror jag kommer bli stora aha-upplevelser för de som inte sett så mycket av dem här hemma – men med framförallt Zäta försvann lite stjärnglans och glamour.
Jag ville bara ha det sagt – och nu går vi vidare.
• • •
Det blir lite kallt i tunna gympadojor på den is man tvingas stå på om man vill följa the action nere vid sargen, men det är en liten uppoffring för att få se en rink med NHL-mått i Sverige.
De har alltså flyttat in Scandinavium-planket X antal decimeter – därav den överblivna SHL-isen vi kan stå på – för i World Cup är det NHL-style som gäller, även under förberedelserna, och jag tycker det är fem plus.
Riktig hockey spelas på liten rink, punkt och slut.
Henke Lundqvist håller med.
– Det är framförallt skönt att få komma in på liten rink efter att ha tränat på stor under sommaren, säger han.
– Det är det här jag är van vid, vinklarna och perspektiven blir mer normala för mig.
Det är lika för en biff på andra sidan sargen.

• • •
Initialt verkar det klart att coach Grönborg och hans medarbetare tänker formera laget så här (vilket våra skjutjärn Rosen och Abris kunde avslöja efter att under tågresan ner från Stockholm igår kväll ha studerat bilder från söndagens träning):
Backpar: Erik Karlsson-Mattias Ekholm, Victor Hedman-Anton Strålman, Niklas Hjalmarsson-Oliver Ekman Larsson plus Hampus Lindholm som sjundeback.,
Kedjor: Filip Forsberg-Nicklas Bäckström-Patric Hörnqvist, Daniel Sedin-Henrik Sedin-Loui Eriksson, Gabriel Landeskog-Carl Söderberg-Richard Rakell, Carl Hagelin-Marcus Krüger-Jakob Silfverberg plus Mikael Backlund som trettonde forward.
Det finns inget särskilt att invända mot det; när Zäta försvann var det väl till exempel givet att flytta upp Bengan och ge honom samma roll som i Pittsburgh, med Bäckis som ställföreträdande Crosby och Flipper Forsberg som svaret på Conor Sheary.
Sedan kan man kanske tycka att det är slöseri att ha Hampus Lindholm som sjundeback – han är VÄLDIGT bra – men eftersom han kom in som ersättare på sluttampen känns det ändå logiskt att han får börja så.
• • •
Det är inte bara bloggen som är uppspelt över att World Cup-äventyret börjat nu.
Kolla legendariske materialaren Pudding Weiderstål.
Han blir under det inledande träningspasset så till sig att han slår en liten piruett på Scandinavium-parketten

• • •
En annan effekt av att NHL-regler råder även här är att media får en helt annan tillgång till spelarna än när förbunden håller i trådarna.
Någon har av oklara skäl ändå upprättat en sån där förhatlig ”mixad zon” i environgerna bakom spelarentrén, men den kommer aldrig till användning.
Influgna NHL-bossar vinkar efter avslutad träning in oss i omklädningsrummet.
Det är vardag för mig, så går det alltid till i Nordamerika, det är till och med inskrivet i reglementet, men jag gläds åt mina Sverige-baserade kollegor.
De brukar får stå och hänga vid de fåniga avspärrningarna, även i SHL, och lever upp när civilisation plötsligt utbryter.
• • •
Man vet inget om fenomenet ”pepp” förrän man åkt på hockeyturnering med Sportbladets Tomas Ros – kallad både Rossi, Rosen och ibland också Front 242-Åke, eftersom han, kanske något otippat, är en hängiven gammal goth- och industrirockare.
• • •
Senast jag såg honom stod han och flämtade med jag-kan-inte-tro-att-det-här-är-sant-blick på isen i det allmänna kaoset på isen i SAP Center i San Jose.
Nu sitter färske Stanley Cup-mästaren Bengan Hörnqvist på en bänk intill Jakob Silfverberg i ett torftigt omklädningsrum i Göteborg.
– Då var det kul, konstaterar han.
Varmed Silfverberg tittar upp och utbrister:
– Ja, vad man unnade Hagelin det där.
Jaha, men inte bänkgrannen från Sollentuna?
Jacke kommer på sig och stammar generat att jojo, såklart, det också…
En underhållande liten scen.
• • •
Det var inte igår man såg Garpen med skridskor på fötterna, men han ingår ju i Tre Kronors nya ledarstab och är med på isen under träningen.
Han har, såvitt jag kan bedöma, fortfarande bra klipp i steget.
Men framförallt imponerar solbrännan!
• • •
Inte nog med alla hockeystjärnor.
Det är internationell klass på mediauppbådet i Götet också.
Både Dan Rosen från NHL.com och Joe McDonald från ESPN – känd som Joey Mac, förstås – har åkt över Atlanten för Tre Kronors träningscamp och kommer att följa laget genom hela turneringen.
Joey Mac har aldrig varit i Sverige tidigare, men känner sig, som Massachusetts-bördig, right at home på en gång.
För han råkar direkt ramla in på O’Leary’s på Avenyn och den första låt han hör spelas är Dropkick Murphys ”I’m Shipping Up to Boston” och rakt framför ögonen har han Pebbens inramade Bruins-jersey.
– Just like in Baastan, konstaterar han glatt.

• • •
Det finns, som alla påpekat, gott om ledargestalter i den här upplagan av Tre Kronor, men det är självklart att Henrik Sedin utses till ny kapten i Zätas frånvaro.
Han är äldst och har varit med längst och har mest respekt med sig hos domare – alla verksamma i NHL – och motståndare.
• • •
Själv får jag baila ut både Mac och Rosen från just O’Leary’s min första kväll i stan.
Deras kort fungerar inte och jag är den ende som har kontanter på fickan.
Att jag kan på den enkla…
• • •
Hörrni, ta nu och var med och ta ut ett Dreamteam på Aftonbladet.
Det gör man här
Mitt lag – Team Bjurre – blev det här.
Målvakt: Henrik Lundqvist
Backar: Erik Karlsson-Marc Edouard Vlasic
Forwards: Patrick Kane-Patrice Bergeron-Aleksander Barkov
Coach: Ralph Kruger
Jag ville väl egentligen inte ha Kruger, men det fanns inga pengar kvar – trots att Vlasic gick att knyta till sig till ett sådant fyndpris!
• • •
Tre Kronor-truppen bor förstås på ett förstklassigt hotell mitt i stan, men det finns ju några gossar med lokal anknytning och ett par bilar som står parkerade utanför backstage-entrén vid Scandinavium indikerar att åtminstone några väljer att bo hemma.
För något säger mig att det inte är ismaskinisten som kört till jobbet i exempelvis den här kärran…

• • •
Här tar för övrigt Bäckis ut sitt Dreamteam-lag – under överinseende av Front 242-Åke.

Laget får ni kolla på sportbladet.se, men jag kan i alla fall avslöja att tvåbarnspappan från Valbo – ja, han fick en ny knatte alldeles nyligen – inte tog ut sig själv.
– Jag kostade för mycket, flinar han.
• • •
Imorrn – 10.00 – är Tre Kronors träning öppen.
Ses vi på Scandinavium?
Jag hoppas det.