In The Spirit of Klas Ingesson

46.21 in i SVT:s klassiska VM-krönika från 1994 händer det.
”Du gamla, du fria” klingar ut och Klas Ingesson, uppställd mellan kompisarna Tomas Brolin och Thomas Ravelli, biter ihop och vrålar så det ekar över hela soldränkta Stanford Stadium i Palo Alto:
– Kom igen nu, för fan!
Huruvida Carl Hagelin uttryckte sig exakt likadant när samma hymn i förrgår, 22 år senare, tonade ut här i Air Canada Center är oklart.
Men något skrek han och andemeningen var definitivt densamma.
Och jag hoppas att den 28-årige geparden från Nykvarn i Södermanland gör om det idag.
För nu behövs verkligen ett par rungande doser ingessonsk spirit.
Finland – svensk hockeys eldfängda ärkerival – är i do-or-die-mood och kommer rustade för krig.
Som Teemu Selänne konstaterade i förmiddags:
– Det här är en enorm match för finländsk hockey.
Därmed räcker det inte att Sverige på papperet måhända har ett bättre lag än Finland i den här turneringen.
Det kommer krävas hundraprocentig dedikation, offervilja, dödsförakt och det som motståndaren kallar sisu.
Så in the name of evigt saknade Klabbe, den ultimata krigaren från Ödeshög:
Kom igen nu, för fan!
• • •
Vissa dagar är bättre än andra, om man säger så.
För en som diggar hockey har till exempel den här tisdagen potential att bli en av de mest oförglömliga någonsin.
Först får vi se nordiska dödsfienderna Tre Kronor mot Finland i en kniven-på-strupen-duell – och bara några timmar senare följs den av en Clash of The Titans mellan lika heta rivalerna Kanada och USA.
Det är som om en new yorksk gourmet skulle få äta lunch på Eleven Madison och middag på Per Se, som en musikälskare skulle gå på rockfestival och se Elvis på en scen och James Brown på en annan och som om en raggare skulle ha möjlighet att köpa både en Chevrolet från 1957 och en rosa Cadillac 55 på samma shoppingrunda.
Det är, kort sagt, för jäkla fint att finnas till just nu.
• • •
Nordamerikanska kollegor har tittat förbluffat på mig, som vore jag sinnessvag, när jag de senaste dygnen argumenterat för att det skulle kunna finnas en poäng att fortsätta med uppenbart formstarke Jacob Markström – oavsett om Henke L tillfrisknar eller inte.
– Hur kan det ens vara en debatt? Skulle de bänka en frisk Henrik Lundqvist? Det är ju ett galet resonemang, utbrast en Toronto-kompis under en sällsynt avslappningsövning vid en bardisk efter rysslandsmatchen igår kväll.
Tydligen tänker Commendatore Grönborg och hans officerskår likadant, för japp:
Det är The King som startar mot Finland.
Jag hoppas innerligt att det går bra, för hans skull och för Sveriges – och för min.
Jo, för min.
De gånger Henke misslyckas exploderar alltid en veritabel skitstorm i min mailkorg.
På något sätt är det mitt fel, för att jag haft i uppgift att skriva om honom under åren i New York.
Bara att hacka i sig, gissar jag.
• • •
Tomas Ros ser lätt bedrövad ut när jag vid lunchtid träffar honom i presscentrat.
– Nervös, frågar jag.
– Nej, förkrossad. Brad Pitt och Angelina Jolie ska ju skilja sig.
Ja, det är en tragedi…
• • •
Även Finland byter målis.
Tuukka Rask startar istället för Pekka Rinne.
På tiden, kan man tuukka – för att nu dra den äldsta av alla sura gamla Wennerholm-vitsar.
Men inte heller Rasken övertygade under den träningsmatch han spelade mot just Tre Kronor, ska man komma ihåg.
Finland har, hur konstigt det än känns att slå fast, målvaktsissues.
• • •
Sen säger Tomas Ros så här – och jag ljuger inte:
– Folk brukar säga att jag är rätt lik Brad Pitt.
Det, ladies and gentlemen, kan mycket väl vara decenniets uttalande.
• • •
Mattias Ekholm tillhör återigen den grupp Tre Kronor-spelare som kommer ner till presscentrat och ger sista-minuten-intervjuer drygt två timmar före matchstart.
Han verkar helt enkelt tycka det är angenämt att ladda upp med frågvisa luffare i det fria ordets tjänst.
– Nja, he he, men det gick ju bra förra gången.
Ah, the skrock.
En hockeyspelare som vunnit en match ändrar aldrig sina pre game-rutiner.
• • •
– Men, tillägger Ros, när jag och Abris suttit och stirrat förstummat på honom ett tag, jag har ju en lite konstig självbild.
Nä, nu ska vi väl inte vara onödigt självkritiska…
• • •
För att travestera Erik Karlsson:
Hoppas ingen i Tre Kronor skjuter för många muffins idag.
Det är ju så han uttrycker sig på de bandupptagningar som offentliggjorts från rysslandsmatchen.
– Jag kunde kanske brutit där men chansar lite. Han har ingenting, ingen fart, ingenting. Så kommer vi bakifrån så skjuter han en muffin
Haha, I love it.
• • •
Själv tycker jag att jag är lik Elvis.
• • •
Det har blivit ett jäkla dickederande om målskillnad och inbördesmöten och ROW och allsköns matematisk skit efter de nordamerikanska valparnas förlust igår kväll.
Jag får alltid ångest av sånt och är därför på väg att krama Mattias Ekholm när han med ett milt leende rycker på axlarna åt hela diskussionen.
– Vi har inte ägnat det där en tanke. Vi har två matcher kvar och siktar på att vinna bägge. Då behöver vi inte fundera i de banorna, säger han.
That’s the spirit!
• • •
Den unge Elvis alltså.
Som han såg ut hos Ed Sullivan 1957.
• • •
Det går fullständigt åt helvete i den där omtalade fantasy-poolen vi kreerade hemma hos LeBrun förra helgen.
Jag ligger, med två ynka poäng på, delad sistaplats med Arpon från Montreal.
Leder, med tolv poäng, gör en viss rödlätt ESPN-stjärna från Atlanta.
Men så drack han Bloddy Caesars – den kanadensiska versionen av Bloody Mary – under draften medan vi andra hinkade öl.
Det finns en sedelärande lektion i detta faktum…
• • •
Men för att ta lite av det där ångestladdade problemkomplexet ändå då:
Sverige blir INTE klara för att de vinner i idag. De måste i så fall fortfarande ta åtminstone en poäng av Nordamerika imorrn – för annars kan Ryssland spela bort Sverige i sin sista match mot ett Finland som då inte har något alls att spela för.
Jag som hade tänkt att jag skulle få slappna av ikväll.
• • •
Ni kanske sett på twitter att Brad Pitt, flåt Tomas Ros, fick några av de svenska fansen att dra Vulkanen ute på Bay Street för några timmar sedan och jag kan försäkra att de inte var svåra att hitta.
Det har varit lika idag igen:
De blågula har formligen tagit över Toronto.
Dejligt!
• • •
Den sena matchen i morrn, mellan USA och Tjeckien, kan bli nåt att se.
Ja, med största sannolikhet kommer den vara helt betydelselös eftersom bägge troligen är avsågade, men just därför:
Bakfulla hockeyspelare är alltid en syn…
• • •
Bloggen ber att få gratulera kanadensaren Daniel Alfredsson.
Han blev ju officiellt medborgare i sitt nya hemland vid en ceremoni tidigare idag och tänka sig:
Ingen buade.
Det är första gången Alfie sluppit det när han visat sig offentligt i Toronto.
• • •
Jag känner den som fick råmaterialet från ljudupptagningen i Sveriges och Rysslands möte.
Han behövde klippa en del, om man säger så.
Det förekom tydligen så mycket könsord – ofta kopplade till spelarnas mammor… – och svordomar att till och med karaktären Joe Pesci spelade i ”Goodfellas” hade rodnat.
• • •
Tre svenskar värmer utan hjälm:
Erik Karlsson, Victor Hedman och Gabriel Landeskog.

De får härmed en extra guldstjärna i bloggen.
• • •
Tre Kronor har de blå ställen i den här hemmamatchen.
Bra.
Det är i den de vinner de stora matcherna.
• • •
Usch, nu är jag så där nervös igen.
Jag fattar verkligen inte hur ni som håller på klubblag och känner så här flera gånger i veckan står ut.
Det är ju, rent emotionellt, helt utmattande.
Men jag litar på att Klabbe Ingessons ande är med oss, för nu besvärjer vi den finska demonen med hans tidlösa stridsrop:
Kom igen nu, för fan!