Moment of truth

När Bud Fox – Charlie Sheen-karaktären i ”Wall Street” – efter månader av envetet tjat till slut får ett möte till stånd med sin idol Gordon Gekko och kallas in till mångmiljardärens luxuösa kontor i en av södra Manhattans flashigaste skyskrapor stannar han för ett kort ögonblick vid en liten spegel i lobbyn, rättar till slipsknuten, tar ett djupt andetag och säger:
– Life all comes down to a few moments. This is one of them.
Hoppas NHL-stjärnorna i Tre Kronor – själva en samling idrottens bud foxar, precis lika giriga efter sin typ av världsherravälde – inser att det förhåller sig exakt så och att de faktiskt står inför ett av de ögonblicken nu.
Om de vinner, eller åtminstone tar en poäng, mot Nordamerikas kaxiga valpar i Air Canada Center i Toronto denna soliga septemberonsdag är de klara för semifinal i World Cup of Hockey.
Och i så fall har de lyckats.
Nej, inte vunnit – ännu.
Men de har tvingat sig in i det exklusiva kontor där framgångar, rikedomar och evig ära kreeras.
Om de torskar?
Well, det vore övermaga att plocka fram fiasko-rubrikerna när de vunnit två av tre matcher.
Men de skulle snabbt falla i glömska, tyna bort i det kollektiva medvetandet och bli del av den anonyma massan av lag som försökte men inte kom nånstans.
Nu står de dock på tröskeln till Gordon Gekkos skattkammare.
Har de ett trumfkort, som Bud Fox’s inside-info om Bluestar Airlines, att spela ut?
Allt handlar om det.
This is it.
Ett av de avgörande ögonblicken i livet…
• • •
Det är dagen efter för de redan utslagna och några amerikaner sitter under förmiddagen vid podierna i presscentrat och ser slokörade ute.
Man kan förstå det.
Inte nog med att de torskade det som åtminstone för somliga av dem var The Game of Their Lives.
De – eller snarare deras ledare, men ändå – blev hånade av icke närvarande kompisar också.
Först gick Phil Kessel, för blott tredje gången på ett år, ut på twitter och skrockade om att det var nåt vikltigt han skulle göra men han kunde inte minnas vad och bara några timmar senare följde Bobby Ryan exemplet.
Men värst var antagligen smockan från Josh Pauls, dubbel guldmedaljör i kälkhockey i paralympics.
”Really glad I was born without legs. The US sled team has a much better track record of success than the US stand up men’s team”, skrev han.
När man får någon att tacka sin lyckliga stjärna för att hen fötts utan ben, då jävlar har man misslyckats…
• • •
Det blir emellertid inte lätt för de blågula bud foxarna idag.
Tvärtom, Team Nordamerika är tveklöst hittills svåraste motståndaren i turneringen.
Dessbättre är våra kronor av allt att döma införstådda med det.
Två ord surrar hela tiden i luften när några av dem – Daniel Sedin, Vigge Hedman, Kryckan Krüger och Flipper Forsberg – gör the rounds i presscentrat.
Speed and skills.
Problemet är att så många av spolingarna har både och – och utnyttjar bägge egenskaperna samtidigt.
De har en nästan unik förmåga göra fruktansvärt avancerade saker i diaboliskt hög fart.
– Därför, säger Kryckan, är det bra om vi har pucken så mycket som möjligt. Då kan de inte göra de där sakerna.
Bra idé, onekligen, men hur var det redan de gamla grekerna sa?
Lättare sagt sagt än gjort, eh?
• • •
– Bulan stoppar Backlund.
Big Papa slår till med en brutal wennerholmare när han nås av nyheten att Mikael Backlund ådrog sig en huvudskada när Lepistö proppade honom igår och ersätts av Patrik ”Bulan” Berglund idag.
Jag ber om ursäkt…
Men så är det alltså.
Den västmanländska Blues-jätten begår sin World Cup-debut mot nordamerikanerna..
Han hade kunnat få en enklare premiär, om man säger så. ”Bulan” har många kvaliteter, men speed är kanske inte av dem.
Håll i hatten när McDavid & Johnny Hockey kommer flygande, buddy.
• • •
Jag trodde vi hade många Starbucks på Manhattan, men i Toronto är de fan nästa lika många som antalet pizzerior i Borlänge.
Bara under den kilometerlånga promenaden mellan hallen och vårt hotell kan jag stanna på sex adresser och köpa en Tall vanilla latte.
Vad fan, är inte det här Tim Hortons land?
• • •
Hör att somliga hävdat att Lepistös Backlund-propp ”inte varit nånting i NHL”.
Den som påstår det har inte följt NHL särskilt noggrant de senaste åren.
Numer slår ligan ner stenhårt på allt som har med huvudtacklingar att göra; bedömningen är betydligt hårdare än i exempelvis SHL.
Varför?
Well, gubbsen som bestämmer har till sist insett – eller erkänt, kanske man ska säga – att spelare som fått många smällar i pallet råkar ut för mycket elände senare i livet. Ni vet, DÖR och så.
I det perspektivet är det kanske inte helt orimligt att försöka stävja tacklingar i huvudet – även på spelare som åker och tittar i isen.
• • •
Det var en makalöst karaktäristisk Erik Karlsson-scen Sportbladet-fotografen Jimmy Wixtröm fångade i svenska båset igår.
Blott 43 sekunder återstod, pressen var enorm, allt skulle avgöras
Då började en garvande ”King Karl” mata Jacob Markström med godis-lobbar.
Så underbart, så Erik!
• • •
Apropå Bud Fox och Gordon Gekko i ”Wall Street” är ju de inne på gamle kinesiske generalen Sun Zi, och även i hans antika läror skulle Commendatore Grönborg och resten av Tre Kronor kunna hämta lite inspiration inför matcher som den idag.
Typ den här satsen:
”All krigföring bygger på bedrägeri. När vi kan anfalla måste vi verka oförmögna och passiva. När vi är nära måste vi få fienden att tro att vi är långt borta. När vi är långt ifrån måste han tro att vi är nära. Vi måste locka fienden, simulera förvirring och krossa honom.”
Klockrent, ju.
• • •
Ett aningen oroande tecken:
Mattias Ekholm gör inga pre game-intervjuer.
Såna mönster borde inte brytas efter två raka segrar, för fan!
• • •
När Loui Eriksson – min first-round pick! – satte tvåan i tom kasse igår ryckte jag ifrån Arpon Basu i botten av den stora journalistdraften och för några ögonblick kände jag mig inte fullt lika värdelös.
Men naturligtvis var Logan Couture absolut tvungen att assistera till ett kanadensiskt mål i matchen därpå och då kom han ikapp.
Nu delar vi jumboplatsen igen.
Ridå.
• • •
Även Gordon Gekkos legendariska ”Greed is good”-tal kan, med lite fantasi (och några små kreativa ändringar…) appliceras på Tre Kronor och dess jakt på triumf i Ontario – i alla fall om man med ”greed” menar hungern efter idrottsliga framgångar.
Hör bara:
The point is, ladies and gentleman, that greed – for lack of a better word – is good.
Greed is right.
Greed works.
Greed clarifies, cuts through, and captures the essence of the evolutionary spirit.
Greed, in all of its forms — greed for life, for money, for love, knowledge — has marked the upward surge of mankind.
And greed – you mark my words …– will not only save Tre Kronor, but that other malfunctioning corporation called the Sverige.
Grönborg skulle ha kunnat hålla det talet i omklädningsrummet efter värmningen…
• • •
Jag har fått nåt skit i nagelbandet på just det högra pekfinger jag huvudsakligen använder för att hamra ihop det här ordbajseriet och grimaserar ynkligt varje gång jag slår ner en tangent.
Men kan Patric Hörnqvist fortsätta spela hockey fast han får tolv crosschecking i ryggslutet i minuten när han står och brottas i målgårdar ska väl jag kunna fortsätta skriva fast det ömmar lite i ett finger.
• • •
Under den här turneringen har Connor McDavid med all önskvärd – fast just nu inte alls så önskvärd – tydlighet visat att han är en helt unik hockeybegåvning.
Om ni inte sett honom tidigare kan jag lova att ni – liksom Hjalmarsson & co – snart blir varse vem han är.
• • •
Ok, folks, nu är en av de där stunderna här.
En av de som avgör hur livet blir.
A moment of truth.
Må Tre Kronor ta vara på den.